HITTAT PÅ NÄTET: Bengt Lidner dör den 4 januari 1793

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Bengt Lidner (1757-1793) var en av de stora svenska poeterna under 1700-talet. Lidners minne lever kvar inte minst genom uttrycket ”lidnersk knäpp”, som syftar på en plötslig höjning av en persons intellektuella förmåga, som Lidner sade sig ha gått igenom under sin skolgång, efter att det bokstavligen ska ha knäppt till i hans huvud.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden. Bengt Lidner är ett barn av sin tid:

…han är Sveriges mest typiske representant inom poesin för den känslosamma riktning, som under 1700-talets senare hälft bemäktigar sig sinnena över hela Europa. Skalderna dikta under strömmande tårar, och deras poesi läses med tårade ögon. Det har väl aldrig suckats och gråtits så ymnigt i denna usla värld som nu, då världssmärtan blev på modet. Inom prosan ha vi funnit samma drag av känslosamhet hos Thorild. Både han och Lidner ha närmast hämtat sina intryck från Rousseau, men det fanns också i vårt land äldre inhemska anknytningspunkter i pietismen och Swedenborgianismen.

[…]

Varje land med kulturellt anseende fick nu minst en tårarnas skald. I Sverige var hans namn Bengt Lidner.

[…]

Lidners bräckliga stofthydda höll icke länge ihop. Han hade stormat för mycket på sin hälsa. Natten mellan den 3 och 4 januari 1793 fick hans oroliga hjärta ro. Han hade då icke hunnit 36 års ålder.

Bellman sjöng ihop begravningskostnaderna med följande verser:

Skalderna ha aldrig råd
att en bror i graven sänka,
knappt till svepningen en våd,
mindre facklorna, som blänka.
Visen ömhet, visen nåd
mot poeten Lidners änka!

Jaquette Lidner [Lidners änka] och hennes olyckliga svagsinta dotter skulle ännu nära tre årtionden framsläpa sitt liv i fattigdom.

Läs hela kapitlet om Bengt Lidner här

Redaktionen