MOHAMED OMAR: Det är okej med karikatyrer av vitingar

Ett stående inslag i det svenska julfirandet: ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul”. Men allt fler saker klipps bort ur programmet av oro för att råka kränka än den ena än den andra. En svart docka kanske kan kränka människor med mörk hudfärg? Bäst att ta bort den.

Jag har slutat titta på showen. Det beror inte på att jag ogillar Disney, utan på att de ständiga bortklippningarna irriterar mig. För det finns en sak man aldrig kommer att ta bort: stereotypa porträtt av vitingar. Man är bara ängslig för att så kallade ”rasifierade” ska bli ledsna. Vitingar skiter man högaktningsfullt i.

Paolo Roberto uppmärksammade detta i ett ironiskt inlägg på Twitter igår:

En person med spansk bakgrund lade till:

I den skattefinansierade så kallade ”antirasistiska” industrin finns ingen plats för dem som vill ta upp kampen mot antivita karikatyrer och stereotyper. Det finns helt enkelt ingenting att tjäna på att bli upprörd och kränkt över de italienska kockarna i Lady & Lufsen.

Ofta är det inte ”offren” för ”rasismen” i Kalle Ankas jul eller i andra verk som blir kränkta och ropar på censur, utan det är de bleka medelklassakademikerna inom den antirasistiska industrin som blir kränkta å de stackars offrens vägnar.

På det glada 80-talet sändes humorprogrammet Nöjesmassakern. En återkommande sketch handlade om två danska bagare, Preben och Preben, som spelades av Sven Melander och Åke Cato. I stället för att baka tog de sig sup efter sup, ”en lille en”.

Blev någons dansk kränkt? Ska detta klippas bort nästa gång Nöjesmassakern går i repris?

Det är roligt med etniska karikatyrer. Och det går an så länge det är vitingar.

I Hollywood är det helt okej att frossa i stereotyper om stela, ”preussiska” tyskar, arroganta och känslokalla engelsmän och italienska, cigarrökande gangsters som talar med händerna. Detta utan att det hörs några arga skrik från den ”antirasistiska” rörelsen.

För den professionella ”antirasisten” Tobias Hübinette blev Albert Uderzos död i mars i år ett tillfälle att ta upp ”rasismen” i seriealbumen. På Twitter skrev han att Asterix liksom Tintin är full ”både rasstereotyper och koloniala fantasier”.

Rasstereotyper? Det kallas också överdrivna och därför roliga figurer, alltså karikatyrer. Har inte Hübinette noterat att även seriens hjältar, Asterix och Obelix, är karikatyrer? Visst ser de väl ganska löjliga ut med sina stora näsor? Ingen riktig människa ser ut så där, vilket innebär att Uderzo har ”avhumaniserat” gallerna, eller?

Engelsmännen i Asterix värld dricker te:

Det är ingenting Hübinette anmärker på. För de så kallade ”antirasisterna” är det som vanligt okej att driva med vita människors utseende, men inte med så kallade ”rasifierades”. Goscinny tecknade till exempel vikingar på ett stereotypt och karikerande. Borde vi svenskar bli upprörda?

Nej, det är ingen som kräver att Asterix ska plockas bort från biblioteken eller sluta tryckas eftersom de innehåller ”stereotypa skildringar” av fransmän, engelsmän eller vikingar.

På årets julafton tittade jag och mina döttrar på Snövit i stället. Den vältecknade klassikern från 1937. Jag skulle tro att traditionen att titta på Kalla Ankas jul är på väg att dö ut.

BILD: Paolo Roberto gör en stereotyp italiensk gest. Flankerad av två italienska maffiabossar ur filmens värld. Till vänster Tommy DeVito och till höger Tony Soprano. Artikelförfattarens montage.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera till mig genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar