GUNNAR SANDELIN: Asyl 2020 – Mer än dubbelt så många som övriga Norden tillsammans

De senaste uppgifterna från de nordiska migrationsmyndigheternas samtliga instanser har nu uppdaterats i nästan alla avseenden till och med november. De visar på att Sverige har beviljat uppehållstillstånd till 2,6 gånger så många asylsökande som vad övriga Norden har gjort tillsammans. Trots regeringens (läs: Morgan Johanssons) tal om att vi ligger på EU:s miniminivå och att vi har det lägsta inflödet av asylinvandrare på länge, visar statistiken på att Sverige år efter år står i en klass för sig själv när man jämför med hur våra nordiska grannländer hanterar invandringen.

Sverige har hittills i år beviljat uppehållstillstånd åt närmare 10 000 asylsökande. Vi har samtidigt nästan lika många ”öppna ärenden” som ska behandlas. Detta kan jämföras med Danmarks 531 beviljade uppehållstillstånd för asyl. Stapeldiagrammet nedan visar hur relationerna mellan våra grannländer ser ut.

Visserligen har vi inte har beviljat så få uppehållstillstånd vad gäller asyl sedan 2005, men proportionerna till övriga Norden är som de alltid har varit varje år: mellan två och tre gånger så många som Norge, Danmark och Finland tillsammans. Det är också märkbart hur Migrationsverket lydigt följer de politiska vindarna: i år är beviljandegraden 23 procent.

Under de år då verket närmast var aktivistiskt och, med tidigare generaldirektören Anders Danielssons ord, övergick ”från kontroll till service”, kunde man vissa månader ligga på upp till 75 procent positiva asylbeslut. Så var det exempelvis under 2016, det påföljande året efter den stora asylkrisen.

Samtidigt fortsätter det totala inflödet i nästan oförminskad styrka. 82 800 personer har fått stanna under årets första elva månader.

Detta kan jämföras med motsvarande period 2019 då drygt 110 000 personer fick uppehållstillstånd. Även om beviljanden för asyl har minskat jämfört med tidigare år, ligger invandring av anhöriga och icke-västlig arbetskraft kvar på jämförbar nivå.

Vad gäller det totala antalet uppehållstillstånd, har Sverige beviljat nästan lika många som övriga Norden tillsammans. För Finlands del, där ryssar är den största invandrargruppen, ska sägas att man där är mycket strängare än vad vi är när det gäller att bevilja arbetstillstånd. Där måste det ovillkorligen finnas ett jobb, medan vi automatiskt också ger arbetstillstånd till de familjemedlemmar i arbetsför ålder som medföljer den person som primärt kommit hit för att arbeta. Finland är också betydligt mer restriktivt än Sverige vad gäller att bevilja permanenta uppehållstillstånd. Knappt 11 000 av deras 55 000 uppehållstillstånd är permanenta. I Danmark är motsvarande siffra så låg som 3 000.

Vad som kan sägas om de svenska arbetstillstånden som ges till dem utanför EU/EES (i år hittills cirka 15 000 primära, men det dubbla antalet om man inkluderar anhöriga som följer med) är att de vanliga påståendena om att vi får hit ”varma händer inom vården” inte stämmer, vilket jag påpekade här på sajten i början av året.

I dessa coronatider kan det vara värt att notera att endast två procent av de primära arbetstillstånden som delats ut i år går till vårdpersonal, vilket innefattar allt från vårdbiträden och personliga assistenter till sjuksköterskor och läkare. Visserligen kan inte majoriteten av dessa sättas in omedelbart i vården, men det är ändå anmärkningsvärt att de i reella tal under årets första elva månader utgör endast sammanlagt 305 personer. Detta att jämföra med mer än tio gånger så många bärplockare och plantörer.

Anhöriginvandringen är snårig och otydligt redovisad. Migrationsverket och regeringen hänvisar i sin statistik till att ”flyktinganhöriga” som fått stanna hittills i år utgör 5 215 personer. Jag brukar påpeka att verkets redovisning inte stämmer med verkligheten, eftersom denna siffra endast gäller dem som har kommit inom två år efter anknytningspersonens ankomst, det vill säga under den tid som statsbidrag utgår till kommunerna. De anhöriga som kommer senare göms i den övriga statistiken.

Det gör också den största gruppen anhöriginvandrare som får permanent uppehållstillstånd och som går under rubriken ”nyetablerade relationer” (ofta liktydigt med ”brudimport” från hemländerna) i Migrationsverkets interna statistik. Uppskattningsvis kommer minst en anhöriginvandrare per asylinvandrare, enligt en expert som jag har talat med på Migrationsverket. Hela invandringen som är kopplad till asyl ger också permanenta uppehållstillstånd.

Rörlig arbetskraft och uppehållsrätter inom EU är inte med i diagrammen. Sverige redovisar sedan mitten av 2014 inte några sådana uppgifter. Ingen myndighet tycks heller veta hur stort det inflödet är. Det blir därför förvirrande när Migrationsverket i sin statistik under rubriken EU/EES endast avser de tredjelandsmedborgare som kommer hit från dessa länder. Norge, Danmark och Finland är tydligare i sin redovisning eftersom de har koll på rörligheten inom EU. Sverige har det inte. Sverige sticker fortfarande ut som ett extremt exempel vad gäller invandring.

Gunnar Sandelin