Redaktionen 14 december, 2020 Alla skribenter

DGS-TV: Krig eller fred. En intervju med ambassadör Örjan Berner

VIDEO Ambassadör Örjan Berner intervjuas om sin nya bok Krig eller fred: ödesdigra beslut i kristider av Patrik Engellau.

Se avsnittet på Det Goda Samhällets YouTube-kanal här

6Kommentarer

Lägg till

1

Olle Holmqvist den 14 december, 2020 kl. 14:54
Svara

oJoJ
Där skulle man vart med i samtalet, massor m synpunkter:
1. ni tar inte upp det goda spioneriet – Sovjet o USA hade bägge så duktigt spioneri att de bägge visste…vi kan inte vara säkra på att vinna..och aldrig hände det att en soldat från ena sidan sköt på en från andra skickligt det !
2. ledarna omger sig med ja-sägare – har hört att opiumkriget förlorades just så, Kejsaren fick höra att de där skitiga
västerl’änningarna som inte ens kan hålla sig rena – de kan aldrig besegra oss ett kulturfolk
3. Hitler trodde att eftersom han skapat ett folk av fanatiker så var de oövevinnerliga
Hitler ville inte världsherravälde – bara kontinent-Europa och kolonisera Ryssland som britterna Indien
4. Per-Albins ”fega” absoluta neutralitet var skicklig och fungerande. Lätt att vara kaxig efteråt.

blir det fortsätning ? Örjab B. svarar på frågor här ?

Olle H

GillaGilla
2

Fredrik Östman den 14 december, 2020 kl. 21:13
Svara

Hur kommer det sig att försök att införandet — med krig eller med andra medel — av ”demokrati” i bemärkelsen ”liberala förment universella fri- och rättigheter upprätthållna ända in i sängkammare och hjärtförmak av en totalitär polisstat” alltid misslyckas?

Det är mycket enkelt. Det beror på att liberalismen är en goddagslära som tager det existerande konservativt uppståndna och organiskt utvecklade samhället som givet och utgår från att det är latent för handen av sig själv överallt och i alla tider, och att bara ondsint illvilja kan förklara att liberalismen ännu inte har framkallat sig. Men så är det inte. Så är det med den saken.

https://detgodasamhallet.com/2015/10/31/gastskribent-fredrik-ostman-utvecklingslaran/

Lite löjeväckande att föra en diskussion på premissen att utopist vore väl motiverad och realistisk. Som om man som de ryska revolutionärerna läst sin Thomas More baklänges och fått för sig att de långa korkade ironiska falska avsnitten är sanna och de korta kloka snabba sanna avsnitten ironiska. Antagligen kan man till och med läsa mitt lilla försök ovan på detta bakvända sätt.

GillaGilla
3

Fredrik Östman den 14 december, 2020 kl. 21:27
Svara

Här hävdas att alla krig minsann alltid är elitens och den politiska ledningens projekt och aldrig kommer framsvällande som en patriotisk rörelse ur folkdjupet, som de napoleonska värnpliktsarméernas erövringsvågor (hoppsan), som de jingoistiska kolonialkrigen (hoppsan), som de tyska ständigt återkommande erövringskrigen mot samtliga Tysklands grannar utom möjligtvis Schweiz (hoppsan) och så vidare. Så går det alltså inte till?

Må det. Men i så fall vill jag aldrig höra den där andra gamla litanian om att krig minsann förs av inrikespolitiska skäl och att man personligen berikar sig på krig och så vidare, att marknadsekonomin inte fungerar utan lite ”kreativ förstörelse” genom bombangrepp.

Båda dessa påståenden kan nämligen inte samtidigt vara sanna. Inte utan att devalveras till att bli en platt ordboksbeskrivning av ord som ”elit” eller ”regim”. Nu uttalade herrarna förstås inte det andra påståendet i detta samtal, det påstår jag inte, men detta kanske snarast var en underlåtelse? För inte heller hävdade de att sådant INTE förekommer, att dessa ofta uppdykande påståenden är grundlösa. Ett sådant fastslående hade onekligen fört konversationen till en helt annan intellektuell höjd. Har man sagt A borde man kanske även säga B.

GillaGilla
4

Fredrik Östman den 14 december, 2020 kl. 21:44
Svara

Det var genialt och himla gement, men förhoppningsvis bra för den framtida allmänna nivån på DGS-TV, eftersom man som gäst i framtiden kanske ser till att förbereda sig bättre, av Patrik att föra in samtalet på inrikespolitiken. Det är precis den här typen av journalistik som så fullkomligt saknas i dagens mediaklimat: de svåra frågorna, följdfrågorna, konsekvensprövningarna. Hatten av!

Ty om utrikespolitiken är så usel, så måste ju inrikespolitiken också vara det och vice versa. Där sprack tyvärr herr ambassadören som ett troll i solen. Genom svaret att det i inrikespolitiken minsann finns goda krafter och rationellt beteende, även om exemplen sökte sig tillbaka till utrikespolitiken, tog han ju död på hela sin poäng. Därmed inte sagt att ingen sådan poäng finns, men argumentationen därför måste skärpas.

GillaGilla
- 5
  
  Olle Holmqvist den 15 december, 2020 kl. 03:37
  Svara
  
  In der Begrenzung zeigt sich der Meister
  
  GillaGillad av 1 person
6

Michael Ståhlberg den 16 december, 2020 kl. 20:27
Svara

Jag var motvilligt för USA:s anfall på Afghanistan 2001.

Men när invasionen av Irak var på tapeten (hösten 2002?), så blev jag chockad.

Invasionen motiverades på lösa grunder. Framför allt påståendet om att Saddam skulle varit medansvarig till 11/9.

Vidare artiklar av konservativa krigsmotståndare som Steve Sailer och Pat Buchanan, som varnade för följderna. Irak var inte en nation utan ett slags påtvingad federation mellan kurder, kristna, sunni- och shia-muslimer.

De flesta irakiers lojalitet var inte med denna federation, utan med sin klanen, i vilken man tillhörde via ett giftermål med första- eller andra-kusin. Saddam var ett exempel, gift som han var med en andra-kusin.

En ”befrielse” av Irak skulle alltså icke ha några likheter med befrielsen av Frankrike 1944.

Skumt nog pläderade Per Ahlmark hysteriskt (med en massa brasklappar i bisatserna) för ett amerikanskt anfall.

Denna vämjeliga soppa ledde till att jag för första gången i mitt liv var emot en amerikansk invasion. Jag hade stött USA under hela Vietnamkriget.

Förutom min oro för ett högre oljepris plus flyktingströmmar.

GillaGilla