I en artikel i våras skrev jag att testkiten för Covid-19 kan vara en del av problemet, snarare än lösningen, efter att ha snubblat över en kinesisk rapport som kalkylerade med en felmarginal upp mot 80 procent. Jag fick medhåll av Tanzanias president, som i hemlighet testade en papaya, en vaktel och en get, varav alla visade sig vara Covid-19-positiva.   

Även Elon Musk höll med, sedan han vid en inresa till USA testat sig inte mindre än fyra gånger, och två av testerna utföll positivt och två negativt. (Det ska tilläggas att Musk tidigare sällat sig till vaccinskeptikernas skara och kallat Bill Gates för ett ”knucklehead”).        

Fox News rapporterade nyligen hur 39 blodprov från december 2019 testats för antikroppar mot Covid, och alla visade sig positiva. Antingen fanns viruset spritt över USA redan 2019, eller också är testerna något som bör tas med en nypa salt.  

Går man in på Folkhälsomyndighetens hemsida är det slående hur mycket fokus som läggs på testning och smittspridning. Ganska lite sägs om sjukdom och död, som ju är själva huvudproblemet. Man får klicka en stund innan man hittar information om dödsrisken, och bland annat står det så här:  

Statistiken visar antalet personer med laboratoriebekräftad covid-19 som avlidit, oavsett dödsorsak, och är rapporterade som avlidna i databasen SmiNet.  

När SvT den 1 december rapporterar att 6 798 svenskar avlidit i Covid, kan man alltså inte utesluta andra dödsorsaker. Vad man säkert vet är att av de svenskar som hittills dött under 2020 har minst 6 798 testat positivt. Enligt statistik från SCB dog mellan 89 000 och 95 000 svenskar varje år under 2000-talet, och siffran för 2020 ser ut att hamna runt 93 000. Knappast någon chockerande överdödlighet. Kompenserar man för de tusentals gamla på äldreboenden, som kan ha dött på grund av att man (enligt myndigheternas rekommendationer) behandlade dem med morfin istället för syrgas, framstår 2020 som ett normalår. Och då är Sverige ändå ett av de hårdast drabbade länderna i världen.  

Vore det inte för testerna – som varnar för en galopperande smittspridning utom all kontroll – hade det varit svårt för regeringar runt om i världen att motivera så långtgående inskränkningar i människors frihet. För att inte tala om nedstängning av delar av världsekonomin, med katastrofala följder för många företag.  

PCR-testerna utvecklades på ett laboratorium i Berlin redan veckorna efter utbrottet i Wuhan av virologen Christian Drosten, som för sin insats erhöll stjärnstatus långt utanför den vetenskapliga sfären. Testmetoden publicerades den 23 januari i europeiska smittskyddsmyndighetens tidskrift (där Christian själv sitter i styrelsen) och efter ytterligare någon vecka hade den godkänts av WHO, för användning över hela världen.  

Biokemisten och assisterande professorn i pediatrik Björn Hammarskjöld menar att PCR-testen inte bara är osäkra, de bygger på rent forskningsfusk. I det här samtalet med Öistein Rönne beskriver han hur 22 forskare på ”International Consortium of Scientists” ägnat månader åt att granska varje kommatecken i Christian Drostens artikel, och kommit fram till att PCR-testen i stort sett är värdelösa. De säger i varje fall inget om smittstatusen för Covid-19 i en befolkning. 

Bara det faktum att Drostens team kunde ta fram ett så sofistikerat test på knappt någon tid alls, är häpnadsväckande. Och än mer häpnadsväckande att det accepterades av världsorganisationen WHO, utan någon kritisk granskning. Sannolikt för att testet just då motsvarade ett skriande behov, inte minst hos vaccinationsindustrin och den som var först med att knäcka koden kunde räkna med en plats i medicinhistorien.  

En som engagerat sig i fallet är den tyske advokaten Dr. Reiner Fuellmich, som inte sticker under stol med att PCR-testerna är själva pandemin och vill ställa de ansvariga till svars för brott mot mänskligheten. Det kan tyckas vara hårda ord, men medan Paolo Macchiarinis forskningsfusk drabbade mindre än tio patienter, kan Christian Drostens eventuellt tummande på sanningen få konsekvenser för miljarder.   

I Coronakrisens spår målade WHO:s generalsekreterare Tedros Adhanom Ghebreyesus i veckan en dyster bild av 2021. Han förutspår att det kommer att bli ett år fyllt av humanitära katastrofer, som vi inte sett sedan FN bildades. 235 miljoner människor kommer att behöva humanitär hjälp, vilket är en ökning med hela 40 procent, på ett enda år (!). För att möta de mest akuta behoven behöver FN ett finansiellt tillskott i storleksordningen 35 miljarder dollar, vilket bara är bråkdelen av vad det kostar att vaccinera 4,3 miljarder av jordens befolkning. Då har man inte tagit hänsyn till den mänskliga kostnaden för biverkningar, som när det gällde vaccinet för svininfluensan visade sig vara betydande.  

Och allt detta för att 65 miljoner människor runt om i världen diagnostiserats med ett virus – enligt ett test som kanske bara hittades på i ett laboratorium i Tyskland.  

FOTNOT: Skribenten tvivlar inte på att viruset finns – eftersom han själv var inlagd på infektionskliniken på Östra Sjukhuset i Göteborg under virustoppen i april – men menar att viruset självt spelar en mycket blygsam roll i pandemin.