Vilka människor ska hållas ansvariga för våldsutvecklingen i Sverige? Naturligtvis de ansvariga politiker som fattat de beslut som har gett oss våldet. Politiker är inte alltid skyldiga till allting. Men när kopplingen är så uppenbar mellan politik och samhällsutveckling som den är i fallet den invandrarrelaterade kriminaliteten är det omöjligt att inte tillskriva politikerna ett betydande ansvar. Så vilka är egentligen ansvariga för den systemfarliga kriminaliteten? De systemfarliga politikerna förstås.

Det talas mycket om samhällsfarlig kriminalitet just nu. Den nya brottsligheten drabbar inte bara enskilda brottsoffer utan även samhällssystemet i stort. Polisen överhopas med arbete, häkten och fängelser fylls av unga män utan framtid, kriminella klaner infiltrerar våra myndigheter, brottsoffer vågar inte anmäla, vittnen vågar inte vittna. Den klan- och gängrelaterade brottsligheten har blivit “systemhotande”.

Det är säkerhetspolisen, SÄPO, som har att hantera kriminell verksamhet som hotar samhället i dess helhet. Den 31 mars i år 2020 kom det ett tillägg till den förordning från 2014 (Förordning (2014:1103) med instruktion för säkerhetspolisen) som ska styra SÄPO:s arbete. Tillägget gäller just den nya brottsligheten: “Säkerhetspolisen ska delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten.” SÄPO:s ansvarsområde har alltså utvidgats eftersom den organiserade brottsligheten nu blivit så omfattande att den blivit systemfarlig. Det är inte bara ryska spioner, islamister och nazister som säkerhetspolisen ska hålla reda på. Även knarkhandlarna och utpressarna ska nu övervakas.

Vem bär ansvaret för att det har blivit så här? Politikernas förstås. Nuvarande vänsterregering har styrt Sverige i sex år och kan inte längre skylla på någon annan. Förutvarande alliansregering styrde i åtta år och bär även den ett stort ansvar. Våra regeringar har inte aktivt organiserat knarkförsäljning och vapenhandel, men de har underlåtit att fatta de självklara beslut som skulle fattas för att sätta Sveriges säkerhet främst.

I den Förordning (2014:1103) med instruktion för säkerhetspolisen jag nyss nämnde står det bland annat: [SÄPO ska beivra] “sådana brott mot 13 kap. brottsbalken som har syftat till att framkalla fara för Sveriges säkerhet eller att allvarligt hota eller skada centrala samhällsfunktioner”. Bryter man mot 13 kapitlet (“Om allmänfarliga brott”) i brottsbalken och gör detta med syfte att utmana hela samhällssystemet kan man alltså få SÄPO efter sig. Och vad står det där då? Bland annat följande (jag citerar 12 paragrafen): “12 § För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, sabotage mot blåljusverksamhet, grovt sabotage mot blåljusverksamhet eller spridande av gift eller smitta eller till förgöring och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Lag (2019:1162).”

Att det är straffbart att elda ner hus, sabotera blåljusverksamhet eller förorsaka allmänfarlig ödeläggelse förstår nog alla. Men det intressanta är att vi också kan lagföras för att ha underlåtit att avslöja eller att förhindra sådana brott. “Underlåtit att förhindra”… Känn på de orden. “Underlåtit att förhindra”. Det är brottsligt att underlåta att förhindra allmänfarlig brottslighet.

Om vi som privatpersoner har kännedom om att ett brott ska komma att begås och underlåter att informera polisen om det begår vi själva en brottslig handling. Det är så jag förstår lagens konkreta innebörd. Men lagen har också en andemening. Och den förstår jag så här: Kan vi som svenska medborgare bidra till att brott som i de här fallen hotar hela vår gemensamma säkerhet inte utförs har vi en skyldighet att göra det. Den andemeningen borde gälla även när det kommer till politiska beslut.

För hur är det med de politiker som i strid med allt vad tradition, förnuft och internationell praxis heter har öppnat våra gränser och därmed gett oss en organiserad brottslighet som nu mycket riktigt hotar hela vårt samhälle (vilket många har varnat för skulle hända)? Har inte de mer än några andra “underlåtit att förhindra” att Sverige ska plågas av en systemfarlig brottslighet? Och hur ska vi se på de politiker som länge har förnekat att det skulle föreligga någon koppling mellan invandring och kriminalitet, eller som inte ens har velat undersöka om en sådan koppling kan tänkas föreligga? Har inte de aktivt förhindrat ett lösningsorienterat arbete med dessa allvarliga problem? Och framför allt: Hur ska vi se på den miljöpartistiska och socialdemokratiska regering som nu fortsätter att verka för ökad invandring och som därmed inte bara underlåter att förhindra problemen utan till och med aktivt bidrar till att förvärra dem?

Det är sant att det står i brottsbalken att uppsåt måste föreligga för att en förseelse ska kunna anses som brottslig. Och visst kommer våra politiker den dag de verkligen ställs till svars – vilket rimligtvis kommer att hända – att säga att de agerade i god tro. Frågan är om de kommer kunna undan med det. Jag tvivlar. Det har gått för långt.

Jag avundas inte SÄPO. Eller rättare sagt: Jag avundas inte de människor inom SÄPO som ser de stora sammanhangen och som förstår att de arbetar åt en regering som eldar på de problem de förväntas kunna hantera.

Hur gör vi med en systemfarlig regering?