Träning ger färdighet. Det är därför soldater övar sig inför eventuella krigsfall och skidåkare gympar och joggar inför Vasaloppet. Ett möjligt envig med coronat är en väl så besvärlig utmaning som olika fysiska ansträngningar. Därför bestämde jag mig för att förbereda mig för att bli smittad.

Egentligen tänkte jag inte så långt på egen hand utan frågan uppenbarade sig genom att en vän blivit virusangripen och beskrev sina vedermödor som inte bara bestod i febertoppar och ledvärk utan också i att kommunicera med välfärdsstaten. Han ville ta ett PCR-test för att konstatera om hans symtom berodde på coronat eller på en vanlig förkylning eller influensa (om det nu gör så mycket skillnad).

Han förklarade för mig, liksom en som genomträngt djungeln för första gången på egen hand och vill förklara vägen för en efterföljare, att landstingsregionen visserligen vill hjälpa till med testning men att det inte går att tala med en levande människa för att få saken genomförd eftersom allt ska ske elektroniskt.

Han hade gått in på 1177.se där det efter ett dussin länktryckningar blev tydligt att han skulle logga in och beställa hemtest vilket var en rätt komplicerad grej även för en mobil- och datavan person som min vän. Febrig som han var skulle han ladda ned appen ”Alltid öppet” och sedan göra en hembeställning med hjälp av mobilt BankId. Hur han lyckades med det kan han inte förklara men det slutade med att det ganska snart kom en taxi med ett testkit som levererades vid dörren, himla effektivt kan man tycka. Han gjorde testet och till hans förvåning var taxin tillbaka efter en kvart för att hämta provröret med svalgprovet för vidare befordran till testlaboratoriet. Därefter hände ingenting. Inget svar, ingen kommunikation, staten var outgrundlig som en sfinx.

Efter fyra dagar talade vännen med en kompis för vilken systemet hade fungerat perfekt. ”Hade du kommit ihåg att scanna QR-koden på provröret och messa in (till någon) för att göra kopplingen mellan provröret och din person?” frågade kompisen. Det hade min vän, idioten, missat. Han vet alltså fortfarande inte om han varit coronasmittad. 1177.se bjuder bara på ett test per person. Han kan alltså inte göra om PCR-testet. Det kanske blir att i stället så småningom ta ett antikroppstest om det nu har någon betydelse.

Av detta förstod jag att jag själv som hittills är osmittad bör lägga mig i träning genom att öppna de elektroniska kanalerna till testcentralen hos 1177.se. Till min förvåning lyckades jag ladda ned appen ”Alltid öppet” från AppStore som redan fanns på min mobil och till min ytterligare häpnad öppnade sig när jag prövade det tredje lösenordet i min stora lösenordssamling efter att jag sökt på lösenord som hade något med ”Apple” att göra. Sedan klarade 1177.se och jag med gemensamma krafter ytterligare tre eller fyra steg för att etablera och säkerställa att vi kunde lita på varandra. Fraterniseringen säkerställdes med hjälp av mobilt BankID som jag efter en ny sökning bland lösenorden lyckades aktivera. Det kändes som om jag och 1177.se var två hundar som sniffade varandra i röven men egentligen var det bara 1177.se som sniffade. Jag bara lät mig kontrolleras för att kunna få ett kostnadsfritt coronatest som jag genom åren betalat ett oändligt antal gånger med mina skatter. Det kallas sjukförsäkring och nu skulle försäkringsbolaget, det vill säga landstingsregionen eller eventuellt staten, leverera enligt sitt löfte.

Det såg kort sagt lovande ut. 1177.se tycktes ha sniffat färdigt och konstaterat att jag var jag. Men det visade sig att 1177.se var fortsatt misstänksam. Det kunde ju hända att någon annan, som inte var berättigad, beställde ett hemtest med hjälp av min mobil. Därför skulle jag skriva in mitt mobilnummer och få ett sms med en verifieringskod. Jag lyckades skriva in mitt nummer men där tog det slut. Det kom inget sms. Game over. Det var väl mitt fel, förstås, eller så kanske telefonen är för gammal.

Man behöver förstås inte hemtest. Man kan i stället köra till en drive in-station och bli testad. Men min ensamboende vän som hade 39 graders feber kände sig inte redo för det även om han faktiskt har en bil. Han hade blivit lämnad i sticket. Det skulle jag också ha blivit om jag haft misstänkta symtom med feber om inte frugan hade kunnat köra mig, sin troligen febrige och ämlige man, till teststationen i bil. Tur att man har bil, förresten.

Jag började därför söka efter alternativa lösningar för den händelse jag får symtom. Det blir väl privata lösningar även om det kostar, tänkte jag. Ett testföretag hade som svar på förfrågan i mail erbjudit sig att skicka hem en sjuksköterska och genomföra testet för 1 900 kronor. Jag ville kolla. Jag ringde fyra gånger. Först fastnade jag två gånger på köplats fyra. Sedan kom det olika bud om hemtester kunde göras eller inte men enligt det senaste budet skulle det nog gå.

Jag ringde också till bolaget Carelab där jag blev stående på köplats fem. Därefter prövade jag Aleris, Covid-19 Test och DocLab men det var svårt att komma fram och dessutom verkade de bara vilja göra PCR-tester på sina egna mottagningar för mellan 1 500 och 2 000 kronor. Till slut hittade jag ett testföretag, Doktor Hemma, som offererade test genom hembesök med sjuksköterska för 3 995 kronor.

Fyra tusen spänn för ett hembesök hos en febrig sjukling som inte klarar elektroniken hos 1177.se känns som ett ösregn. Jag ringde till 1177 för att fråga om staten hade några tips till en symtombärare som av något skäl inte får ett utlovat sms från 1177.se och helst inte vill punga ut med fyra tusenlappar. Jag hamnade på plats 147 i en telefonkö som avancerade med två platser i minuten. Då fick det vara. Man måste ju inte ha diagnos utan kan lika gärna placera sig i det stora mörkertalet av oupptäckta smittfall.

Just det här träningspasset gick inte så bra.