Gästskribent MARIAN RADETZKI: Kulturchefens maktfullkomlighet i det inte så goda samhället

Det pågår en helt grotesk tillbyggnad till Liljevalchs konsthall på Djurgården. Jag noterar med häpnad den totala medietystnaden som kontrasterar dramatiskt till den långdragna och hätska debatten som fick Nobelstiftelsen att ge upp sina byggnadsplaner på Blasieholmen. Jag anser det viktigt att bryta denna tystnad, så jag skrev till Lisa Irenius, kulturchef på SvD, och erbjöd mig att skriva om saken. Mitt brev till Lisa med bifogade bilder återges nedan.

Mitt brev förblir obesvarat. Det kan knappast bero på att jag vänt mig till fel person eller att hon råkar vara sjuk. Ett enkelt meddelande från henne eller hennes sekreterare hade räckt för att informera mig. Jag tar tystnaden som ett uttryck för kulturchefens maktfullkomlighet: Av för mig okända skäl släppte hon frikostigt fram debatten om Nobelstiftelsens byggplaner på Blasieholmen, men har beslutat att hålla igen i Liljevalchs-fallet. Att skriftligt tacka nej till mitt erbjudande hade krävt något slags förklaring som hon kanske inte har och i alla fall inte är beredd att dela med sig.

Enligt min uppfattning speglar Irenius attityd ett obehagligt tillstånd hos traditionella media: Vi och ingen annan bestämmer vad som får och inte får diskuteras. Vi kan göra det i kraft av vårt monopol och vi behöver inte ens diskutera våra ställningstaganden.

Om Det goda samhället publicerar mitt inlägg, vilket jag är säker att bloggen gör, kommer det att bidra till det goda i åtminstone två avseenden: för det första genom att belysa en oönskad dominans som gammelmedias monopol medför och för det andra att uppmärksamma pågående arkitetoniska hemskheter som hittills fått ske i skymundan, utan offentlig diskussion (se bilden).

MARIAN RADETZKI
Professor i nationalekonomi, numera pensionerad.

Kära Lisa,

Bilderna nedan [se vinjettbilden ovan] visar Liljevalchs pågående tillbyggnad. Jag tycker att den nya byggnaden skämmer den gamla och är så obeskrivligt ful att arkitekterna borde beläggas med straff. Märkligt nog har projektet inte väckt någon debatt. Jag kollade min syn mot en vän som är väl bevandrad och flerfaldigt publicerad kring Stockholmsk arkitektur. Så här skrev hon:

Jag håller helt med dig om att det är en mycket okänslig ombyggnad som så när knäcker det fina äldre huset. En särskilt ofördelaktig vinkel är när man ser huset från Hasselbacken tror jag det var, liksom bakifrån. Nej, det är helt obegripligt att man har låtit det gå igenom utan en jättediskussion. Det har varit mycket tyst, kanske för att Wingårdh intar en särskild position som extrem stjärnarkitekt. Liljevalchs betraktas ju som en arkitektonisk pärla och jag fattar inte hur man har resonerat! Så vi är helt överens! Vi får se vilken kritiken blir när det hela en gång står klart.

Jag föreslår att jag skriver en text som du publicerar i tidningen jämte bilderna. Men den ska publiceras i papperstidningen, annars tackar jag nej. Var snäll ange lämplig textlängd om du är med på min propå. Jag kan lova snabb leverans. Min förmåga att uttrycka mig i skrift framgår av flera hundra bidrag i SvD och DN, fast det var nog före din tid. Hoppas att höra från dig strax.

Hälsning, Marian

Gästskribent