Människor har alltid reagerat på outhärdliga livsförhållanden. Tvingar man in en befolkning i ett system den inte vill leva i kommer vissa göra motstånd och andra fly. När ska människor i Sverige på allvar börja fly undan överbefolkning, bilköer, åsiktskorridorer, internetuppkoppling, invandring och modernistisk arkitektur? Många kommer flytta utomlands. Andra kommer fly ut på landsbygden. Men vi kommer säkerligen också få se en trend av unga människor som stoltserar med att de lämnat allt bakom sig och dragit sig tillbaka ut i den obebyggda naturen. Vi kommer få en generation av svenska eremiter.

När Harald Hårfager med våld enade Norge under sitt styre på 900-talet flydde många frihetsälskande norrmän över haven mot Orkneyöarna och Island. När fattigdom och överbefolkning plågade svenskarna under andra hälften av 1800-talet flyttade de mest företagsamma till Nordamerika. Vart ska dagens svenskar fly? Vart ska alla de som inte vill bli en del av det nya Sverige ta sin tillflykt? Somliga flyttar redan utomlands; Spanien och Thailand lockar dem som älskar solen. Unga människor som jobbar via nätet tar sig tydligen till Östeuropa. Några kommer flytta till våra grannländer. Andra kommer återbefolka vår försummade landsbygd. Men jag tror vi kommer få se en trend till. Den blir inte så omfattande, men den blir symboliskt betydelsefull. Vi kommer få se svenska eremiter som lämnar allt bakom sig och flyr ut i naturen. Kanske finns de redan.

Gå ut i skog och mark en lördag eller söndag och lägg märke till hur tomt det är. Naturen lockar inte svenskarna på samma sätt som förr. Några enstaka joggare eller svampplockare (om det är säsong) kan man stöta på, annars är det mest tomt. Den som idag skulle slå upp en liten koja med en kamin i en obefolkad skogstrakt skulle antagligen inte upptäckas av markägarna på många år.

Aldrig har så många av oss svenskar bott i städer. Aldrig har vi varit så omgivna av biltrafik. Aldrig har vår livsmiljö så till den grad förfulats av människofientlig arkitektur. Aldrig har vi varit så övervakade: Det går att spåra det mesta vi gör via våra mobiltelefoner, kreditkort och Google-sökningar. Och aldrig har vi varit så utsatta för ständig stimulans i form av ljud, bilder, texter och ljus. Många upplever en ofrihet inför Internet och sociala medier; det är som att man inte styr över sitt liv längre. Samtidigt är städerna överbefolkade. Det är smutsigt på gator och torg. Utanför affärerna står tiggare och tjatar om pengar. Icke-svenskars närvaro i våra städer blir alltmer påtaglig. Hur länge ska vi orka? Hur länge orkar vi med kriminaliteten, bilköerna, vägtullarna, McDonalds-restaurangerna och inte minst alla j…a appar som måste laddas ned bara för att parkera bilen?

Skogen har alltid varit en plats för tillflykt i Sverige. Unga män som inte ville värvas till kungarnas krig på kontinenten gick till skogs och höll sig undan där. I Vilhelm Mobergs ”Rid i natt” gömmer sig den upproriske bonden Svedje på skogen tillsammans med ”Bläsmålatjuven” Ygge. Skogen gömde och skyddade.

Men skogen har också varit en plats för andlig reträtt. Svenskarna är ett naturälskande folk och i skogen kan svensken ägna sig åt det svenskaste som finns, nämligen att lyssna på tystnaden. Det går att göra det även på havet och i skärgården, men jag tror ändå att skogen genom historien har varit den plats där flest svenskar har upplevt naturens förunderlighet. Skogen är på en och samma gång frihet, trygghet och reträtt. Vi andas ut i skogen. Blodtrycket sjunker.

Att lyssna på tystnaden kallas idag för meditation eller mindfullness. Det är bland det bästa man kan göra för att stilla sinnet. Men skogen erbjuder inte bara tystnad. Den susar också. Träden susar. Grenarna och löven susar. Dan Andersson beskriver trädens sus som en sång. I ”Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim” diktar han:

Men o broder när du sitter ibland träd som evigt sjunga
När du bygger dig en koja mitt i Mattnas mörka skog
Bed för dem som staden kväver att de länge må bli unga
och om troll och högland drömma uppå Tullens svarta krog.

—

Om det inte redan finns kommer det säkert snart dyka upp unga män och kvinnor på Instagram som lägger ut bilder från sitt ensliga eremitliv i den svenska naturen. Här kan man naturligtvis invända att en verklig eremit inte lägger ut några bilder på Instagram, och det kommer säkert finnas de som bryter all kontakt med både samhälle och Internet.

”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända”, står det i Predikaren i Gamla testamentet. Inget nytt under solen alltså. Människor har alltid sökt sig bort från samhällssystem de upplever som kvävande och tvingande. Och det kommer att hända igen. Speciellt unga svenska män som känner att det samtida Sverige inte finns till för dem kommer att följa en gammal princip som säger att utstötta men levnadskraftiga män brukar ge sig ut i det okända för att grunda något nytt. Nu finns det inga nya länder eller kontinenter bortom haven att fly till. Däremot har vi vår avbefolkade landsbygd och vår övergivna natur. Allt fler kommer börja hitta dit.

Fotografi av artikelförfattaren.