(Conspiratio, ōnis, a blowing or breathing together.)

Inget samhälle kan styras om inte beslut fattas utifrån riktiga informationer om den situation och det faktiska problem som skall behandlas. Ibland måste visserligen beslut fattas i sådan tidsnöd att det inte finns möjlighet att fullt ut kontrollera nödvändiga fakta. Regeringens och folkhälsomyndighetens beslut vid pandemins början var ett exempel på en sådan situation. Det var inte lätt att bedöma en snabbt föränderlig situation, i vilken skeendena i stora delar var fördolda därför att den nya smittans egenskaper var okända.

I andra fall görs omdömen och fattas beslut utifrån felaktiga eller otillräckliga informationer, därför att man av lättja och överdriven tilltro till gamla erfarenheter låter bli att skaffa sig aktuella och tillförlitliga fakta.

Jag skall ge ett exempel från egen praktik. Det är alltså jag som syndar. Jag såg denna rubrik i DN: Brottsligheten har varit vänsterns blinda fläck. Under rubriken Att ni inte skämsmejlade jag till några journalister på tidningen. Texten löd i övrigt: Den blinda fläcken har ju också varit er! När har ni skrivit något seriöst om kriminalitet, det vill säga inte bara citerat Sarnecki och hans likar?

Från den vänlige Erik Helmerson fick jag följande fråga: Du har som vanligt googlat? Och jag var tvungen att svara att: nej, det har jag inte – men jag skall omedelbart göra det. Jag googlade och fann att DN:s ledarredaktion visst ägnat sig åt kriminaliteten och alls inte hade de vanehumanistiska, sextiotalistiska uppfattningar som jag mindes. Jag svarade, och därtill var jag tvungen: Jag hade fel. Det måste sitta gamla, felaktiga föreställningar kvar i mig.

Jag hade alltså gjort precis det jag brukar kritisera och till och med håna andra för.

Att av lättja hålla fast vid förlegade förställningar är nog mycket vanligt. Ändå är det kanske inte så förödande för samhällsdebatt och politik. Lättjan sitter i varje individ och han kan skaffa sig sina förlegade föreställningar på mycket olika, personliga sätt.

Värre är det när felaktiga föreställningar uppträder, grundas och sprider sig genom samandning, konspiration (Conspiratio, ōnis, f. [1. conspiro], a blowing or breathing together).

Visst är det ett målande begrepp? Man ser framför sig en grupp i vilken alla sitter tätt ihop och viskande delger varandra sina uppfattningar och så sammanjämkar dem. De sitter så tätt att deras andedräkter snor sig in i varandra.

Detta är den enkla varianten av begreppet. Den andra, och vanligaste, är att man tror sig veta att det föreligger konspirationer bland andra människor, som därigenom undanhåller och förvränger fakta för att på så sätt lura och styra sin omgivning. Den kanske äldsta, ännu levande föreställning av detta slag är den vitt spridda tron att judar konspirerat och sammansvurit sig för att styra världen.

Men det finns många andra, mycket yngre. Valet av Trump är ett övertydligt exempel. Det finns många, också här på DGS, som anser att hans, enligt deras mening enbart påstådda, icke verkliga valförlust, endast är resultatet av en konspiration: Etablissemanget, det politiska träsket och de med detta förenade massmedia, har från Trumps första dag på presidentposten motarbetat honom, och när inget annat hjälpt har man använt storskaligt, välorganiserat valfusk för att stoppa honom.

För en tid sedan skrev jag en text betitlad Gangstern, syftande på Trump. Den fick ett stort antal kommentarer, nästan alla mycket negativa mot min text. I de flesta av dessa kommentarer utgick man som från ett väletablerat faktum att Trumps förlust var ett resultat av storskaligt valfusk.

Detta är, enligt min enkla mening, uppenbar galenskap. Om nu Trumps försvarare verkligen trodde på sina egna ord skulle de förstås vara ivriga att prestera belägg för sin ståndpunkt. Det kan de inte, därför att hittills finns det inga. Därför väljer de att tro – och låtsas att deras tro är grundad på fakta.

Det finns ingen konspiration som genom övermänsklig list lyckats beröva Trump segern. Det finns däremot en samandning, ett viskande inom en tätt sammanhållen grupp här på DGS (och liknande på många andra håll), som stödjer framväxten av en gemensam, galen inställning. Samstämmigheten gör att knappast några avvikande röster hörs – och alla kan förbli i sin vanföreställning. Genom att sitta tätt och samandas känner man sig trygg och törs fortsätta i sin vanföreställning – vilket man innerst inne vet att det rör sig om.

Denna förväxling av egna övertygelser med verkligheten kan bli skrattretande (se kommentarerna till denna artikel). Någon påstår att SD i senaste valet genom avancerat valfusk berövades sju procentenheter av sina röster. En SD-are, som aktivt bevakat valet, säger att det är omöjligt, och förklarar varför. Han som tror på valfusk trots att han inte besökt någon vallokal, fortsätter att hävda sin mening.

Vi har yttrande- och tryckfrihet i landet. Den är oändligt värdefull. Utan denna kan vi glömma demokrati och personlig frihet. Då är vägen mot tyranni och ofrihet öppen.

Denna frihet hotas från olika håll. Makthavarna gör små, försiktiga framstötar för att begränsa yttrandefriheten – av bekvämlighet. De vill leva mer ostörda, lugnare.

Islams medeltida föreställningar om okränkbarhet, det vill säga förbud mot olika slags yttringar i offentligheten, hotar från sitt håll yttrandefriheten.

De monopoliserande, jättelika informationsföretagen tränger också tillbaka yttrandefriheten, av kommersiella skäl.

I denna tid är det vars och ens plikt att vårda yttrandefriheten. Det gör man inte genom att tro på och befrämja konspirationer.