Av alla vallöften Donald Trump gav 2016, var det ett som mer än andra tillförsäkrade honom segern. Jag tänker inte på löftet att bygga muren, även om det var en idé många gillade, eftersom droger, kriminalitet och oreglerad invandring via Mexico faktiskt utgör ett problem. Jag tänker inte heller på löftet att sätta Amerika främst, vilket varje republikansk kandidat hade kunnat skriva högst upp på sin valaffisch, utan att precisera närmare.

Det som mer än annat gjorde Donald Trump till USA 45:e president, och tände hoppets lampa hos miljoner vanliga amerikaner, var den simpla frasen: ”Drain the swamp”.

Vad jag vet har ingen tidigare president använt uttrycket. Man har på sin höjd talat om ”Den djupa staten”, ”Det militärindustriella komplexet” eller varnat för konspirationer, som Kennedy gjorde i ett tal 1961. Men ingen har gått så långt som att vilja dränera träsket. Kanske för att det förefaller vara en övermäktig uppgift. Eller för att ”träsket” är svårt att definiera – och även om det låter sig definieras kan det vara svårt att nå en politisk topposition utan att vara en del av det.

Trump ville alltså göra det ”omöjliga” och lyckades övertyga tillräckligt många amerikaner att det var möjligt. I den meningen är han tveklöst en populist.

Löftet kunde i likhet med de flesta populistiska vallöften inte infrias. Träsket Trump lovade att dränera finns kvar, och har formerat sig runt Biden i den kanske smutsigaste valrörelsen i USA:s historia. Mediaplattformar som FaceBook, Twitter och Google uppträder oblygt som censurmyndigheter, vilket bland annat fått senator Ted Cruz att gå i taket. Till det kommer att USA:s valorganisation lider av stora säkerhetsbrister, och det gäller inte bara poströstningen. Så här rapporterar en Facebookkontakt från en liten vallokal i Vermont:

Kaos i min amerikanska vallokal nu på morgonen. Röstsedlar glömdes bort att levereras hit. Vissa personer fick två röstsedlar. Det glömdes bort att folk skulle skriva på ett juridiskt dokument att man inte redan poströstat. Inga ID krävs. Blyertspennor användes som enkelt kan raderas ut av någon. Folk hoppade över rep och avspärrningar som var avsedda för att undvika kaos. Folk gick in genom utgången. En person samlade in ifyllda valblanketter i en pappkartong utanför vallokalen. Man kunde enkelt lägga sin medtagna poströst i pappkartongen utanför vallokalen och sedan omedelbart promenera rakt in i vallokalen och ta en röstsedel till och rösta igen utan att någon någonsin fick reda på det. Och detta skedde under de 15 minuter jag var där i en liten ort i en liten delstat där det råder relativ ordning och reda.

Efter valet cirkulerade mängder av uppgifter om fusk, bland annat från Project Veritas. Valobservatörer lär ha avvisats, 130 000 röster råkade av ”misstag” registreras på Biden, rösträkningen avbröts när Trump tagit ledningen och när den återupptogs några timmar senare hade Biden tagit över. En bugg i den kinesiska mjukvaran lär ha flyttat 6 000 röster från Trumps konto till Bidens och 21 000 avlidna amerikaner påstås ha registrerats för röstning i Pennsylvania. Sent inkomna postsäckar sägs ha innehållit enbart Bidenröster och inga Trumpröster osv, osv.

Samtliga anklagelser har avfärdats som grundlösa – av samma politiker som tyckte det var motiverat att ägna åratal av processer till att utreda anklagelser om Rysslands inblandning i valet 2016.

”Vill man kolla fakta kan man ju alltid googla”, är en fras man ofta får höra. Alltså googlar jag på ”voter fraud in 2020 election” och alla toppresultat utom ett avfärdar anklagelserna som bluff. Samma sökning på tre andra sökmotorer – Qoz, Swisscow och DuckDuckGo – gav det rakt motsatta förhållandet. Inte så mycket ett bevis för valfusk, som för att stora plattformar som Google, Facebook och Twitter aktivt kampanjar på Bidens sida.

Det kan förstås hända att Trump är en dålig förlorare, precis som Al Gore var 2000 och Hillary Clinton 2016, och genom ryggmärgsreflex konstaterar att valet måste vara stulet. Men det är trots allt rätt anmärkningsvärt att Biden fick fler röster än någon annan president i USA:s historia, fler än Obama och fler än Reagan, med tanke på att hans kampanjmöten samlade några hundra deltagare, medan tiotusentals köade för att lyssna till Trump. Det övertygar i alla fall mig om att rapporter om valfusk bör tas på största allvar.

Trumps reaktion på valresultatet var inget mästerstycke i diplomati, men det innebär inte att han har fel. Hans krav att valet under nuvarande omständigheter bör utredas i domstol tycker jag är fullt rimligt. Och helt i linje med demokratins spelregler. Vad får oss att tro att just västvärldens etablissemang står över alla misstankar?

Alla delar dock inte den åsikten. Jonna Sima är chockad över att Jimmie Åkesson inte tagit avstånd från Trump, eller kritiserat hans ifrågasättande av valresultatet och valsystemet. Och hon fruktar att samma sak kan hända här. Jörgen Huitfeldt går steget längre och menar att svenska journalister nu måste sluta upp med att vara ”neutrala”, och berätta att Trump i sina försök att krossa demokratin följer samma spelplan som Adolf Hitler.

Trump kommer knappast att gå till historien som den president som ”dränerade träsket”. Men kanske kommer vi ihåg honom som den president som i alla fall gjorde det synligt. Och det är trots allt inget dåligt eftermäle.