Gud gav oss tio bud och Runar Sögaard har brutit mot nio av dem, i varje fall om man får tro hans senaste bok med samma namn. Själv har jag bara brutit mot åtta – men eftersom många i Sverige propagerar för ett Kalifat gjorde jag en avstämning mot Sharialagarna också. Resultatet var förskräckande. Enligt den här sammanställningen (som jag hittade på nätet) är mina synder så allvarliga att jag borde halshuggas inte mindre än sju gånger, plus bli utkastad från ett hustak. Till och med den indiska solhälsningen som jag praktiserar regelbundet, visar sig vara en dödssynd.

Jag kan inte svära på att listan är korrekt. För att få besked måste man sätta sig in i Muhammeds sunna, som är ett vidlyftigt verk på arabiska. Så finns det någon lärd imam i läsekretsen uppskattar jag rättelser i kommentarsfältet. Kanske Muhammed inte alls krävde halshuggning för solhälsningen, utan nöjde sig med några veckors samhällstjänst. Ingen skulle i så fall vara gladare än jag.

Tidigare trodde jag Sharialagar bara gällde muslimer och att vi andra visserligen var dömda till Helvetet, men bortsett från det kunde fortsätta synda hela livet. Senaste tidens händelser i Frankrike visar dock att det här inte gäller. Tydligen menar Muhammed att delar av sharia måste åtlydas också av icke-muslimer. Av de 36 synderna som radas upp i min lista är det faktiskt bara 6 som gäller exklusivt för muslimer (markerade med ”mo” inom parentes). De andra 30 påbuden gäller mig, Runar och alla som läser den här texten. Det verkar heller inte vara nödvändigt att invänta ett Kalifat, utan rättsskipningen kan börja här och nu.

Efter den senaste halshuggningen i Frankrike har president Macron valt att sätta hårt mot hårt, i varje fall retoriskt, medan andra talat om att delar av yttrandefriheten kanske borde kompromissas bort. Vi kunde ju fortsätta skoja om kristna, hinduer och buddhister i våra skämtmagasin, men respektera islam. Allt för att inte utsätta människor för fara.

Man kan fråga sig hur effektiv en sådan strategi skulle vara. Börjar vi shariaanpassa svensk lag när det gäller hädelse, finns ju ytterligare 29 förbud att ta hänsyn till – och i den fullständiga sharialagen antagligen många fler. Vilken grupp som står i tur att bli straffad är också svårt att veta. Blir det äktenskapsbryterskorna, ateisterna eller kanske bögarna?

En tradition inom kristendomen säger att människor ställs till svars för sina synder efter döden. Genom att bryta mot Guds bud riskerar vi det eviga livet, vilket måste räknas som en sträng påföljd för den som tror. Om det å andra sidan visar sig att Gud inte finns, får vi total amnesti. Alla äktenskapsbrott, falska vittnesbörd och missbruk av Guds namn förblir ostraffade.

Inom islam garderar man sig genom att straffa syndarna direkt, medan de fortfarande lever. Allah ger själv exakta instruktioner för hur det ska gå till. Vilket kan verka överflödigt eftersom det enligt Koranen väntar en brinnande tortyrkammaren på andra sidan, där alla som felat får vad de förtjänar. Så vad är meningen med att halshugga, tortera och bränna redan i jordelivet? Och framför allt: Varför behöver Allah hjälp av människor för att upprätthålla sin gudomlig rättvisa? Har han inte makt att göra det själv? Det ligger nära till hands att misstänka att Allah inte finns, eller för att tillgripa en modern formulering; är en ”social konstruktion”. Kanske är det därför islam har en så oförsonlig attityd mot ateister. I listan över brott mot Sharia kommer ateism på plats nr 2, strax efter brottet att lämna islam. Båda förseelserna bestraffas med halshuggning.