Europa är under attack. Det finns inget annat sätt att se de ständiga terrordåd, där människor mördas på de mest bestialiska sätt. Frankrike, Österrike – vilka fler ska drabbas innan de europeiska länderna förstår allvaret och mangrant sluter upp bakom en politik som ger svåra konsekvenser för angriparna?

I Sverige är det dock tyst. Svenska myndigheter förbereder sig istället på att ta emot en hoper kvinnliga IS-terrorister och deras barn. Terroristerna ska ställas inför rätta och barnen omhändertas, säger man, men det behövs inte mycket förstånd för att inse att de här terroristerna sannolikt inte kommer att dömas för något brott överhuvudtaget, trots att de varit delaktiga i ett folkmord. Det räcker med att de skyller på varandra. Då står ord mot ord och alla går fria. Ut på gatorna bara, som om ingenting hade hänt – som om alla de förspillda liven i deras vedervärdiga kalifat inte har något värde.

Och även om de skulle bli dömda – hur blir det då när deras advokater överklagar eventuell dom? Hovrätten brukar ju ha för vana att om inte frikänna helt så i alla fall förkorta strafftiderna väsentligt. Varför vet bara juristerna, och så fort någon ifrågasätter alla egendomliga domslut hoppar de upp som gubben i lådan och påpekar att det är för komplicerat för vanliga dödliga att förstå såna förfärligt svåra ting. Men så särskilt svårt är det ju egentligen inte. De flesta av oss har redan insett att en av de grundläggande orsakerna till alla märkliga, för att inte säga menlösa, domslut står att finna i att även domstolarna är sprängfyllda med aktivister numera.

De kvinnliga IS-terroristerna kommer således troligen att slussas ut i samhället, gissningsvis med nya identiteter för att de inte ska stigmatiseras och med en rejäl bunt bidrag av olika slag, allt på skattebetalarnas bekostnad. Så småningom bjuds de kanske in till Malou von Sivers i TV4, där de kan sitta i sina heltäckande skynken och berätta om hur de kokade kikärtsgryta och bakade baklava åt sina män, som var ambulansförare eller möjligen sjukvårdare i kalifatet, medan Malou ställer ofarliga frågor med huvudet på sned.

Om du tycker jag verkar arg och förbittrad, så har du alldeles rätt. Det är faktiskt precis vad jag är. Hela det västerländska sättet att leva är hotat av ett gäng profetkramande mörkermänniskor från helvetet och i Sverige talar man om vikten av att bevara öppenheten. Men det här är inte en tid då vi ska öppna upp och, utan urskiljning, omfamna människor. Det här är tvärtom en tid då en stor del av portarna måste stängas och låsas, om vi överhuvudtaget ska ha möjlighet att rädda det sekulära Sverige.

Att vi sitter i den här situationen idag är regeringens, eller snarare regeringarnas fel, både Reinfeldts och Löfvens. Det är de som har skapat det vanvett som sköljer över oss som en flod av svavelsyra. Reinfeldt med sitt hycklande öppna hjärtan-tal och Löfven med sitt förnumstiga yttrande om att Sveriges regering minsann aldrig ska kritisera islam. Två totalt samvetslösa strebrar som, för sina egna karriärers skull, har varit beredda att offra allt som generationer byggt upp.

De stora mediehusen har också en stor skuld. I åratal har de svartmålat alla som pratat om faran med fundamentalistisk islam, för att själva framstå som öppna och toleranta.

Det är därför det knappt blir några reaktioner alls i de stora nyhetsmedierna när islampartiet Nyans, fördömer Frankrikes arbete mot terrorism och terrorister istället för att fördöma terroristerna. Det är därför Sverige välkomnar IS-terrorister men ger islamkritiker inreseförbud. Det är därför det inte sker något konkret trots att vi står under attack. Frågan är hur länge det ska fortsätta på samma sätt.

BILD: Porten till riddarborgen på Rhodos. Borgen intogs av turkarna 1522.