Många oroar sig, troligen med rätta, för de skuldberg som år för år byggs allt högre när stater, företag och privatpersoner lånar mer och mer pengar. Det måste väl i slutändan leda till ekonomiska sammanbrott?

Jag borde veta ty jag har fyra betyg, vilket motsvarar 120 högskolepoäng, i nationalekonomi. Emellertid har jag sedermera insett att jag faktiskt begripit mycket litet. Jag drog tidigt slutsatsen att Handelshögskolan i Stockholm var en stilskola ungefär som Shantung-skolan. Skillnaden var att Shantungskolan var en stilskola för kosmetologer (se bilden) medan Handels var en stilskola för sådana som ville lära sig hur man snackar om man jobbar på bank eller på Finansdepartementet. Med det menar jag att följande resonemang kan vara fel.

Frågan är hur samhället blir av med ett skuldberg. För svensk del uppgår det totala skuldberget, privata och offentliga skulder, enligt Tino Sanandaji, som brukar räkna rätt, till tiotusen miljarder kronor, ungefär dubbla bruttonationalprodukten.

En sak som jag kom ihåg från nationalekonomin är att prisnivån i en ekonomi är en funktion av penningmängden. Tesen är att om staten trycker pengar så blir det inflation. Att denna tes på det hela taget är riktig har visat sig gång på gång under historien. När spanska staten på 1600-talet skulle prångla ut guldet den hämtat i Latinamerika steg priserna på spannmål eftersom skördarna inte hade ökat i samma proportion som pengarna.

Inflation betyder att pengar tappar värde. Om penningmängden exempelvis fördubblas så blir en hundralapp kanske bara värd 50 kronor och räcker bara till hälften så mycket lösgodis som tidigare. Pengarna du har på banken förlorar i värde och lönen räcker inte så långt. För många är inflationen en plåga. Den knaprar på deras lön, om de har fast lön, och på deras besparingar.

Men för den som har skulder kan inflationen vara helt bingo. Om du är skyldig banken en miljon kronor och dina inkomster utvecklas i takt med inflationen kan skulden efter ett tag näst intill ha försvunnit i och med att värdet på miljonen gröpts ur.

Då undrar man om det i Sverige finns tillräckligt med pengar som – genom att delvis förintas till följd av inflationen – skulle kunna göra exempelvis statens och kommunernas skulder mer lätthanterliga. Hur mycket pengar finns det i ekonomin? Nationalekonomin ger tips på Wikipedia där det förklaras att penningmängden består av sedlar och mynt hos allmänheten samt allmänhetens tillgodohavanden hos banker och finansinstitut, till exempel det konto där du får din månadslön. Statistiska Centralbyrån upplyser att penningmängden i Sverige uppgår till drygt fyra tusen miljarder kronor, nästan ett helt BNP.

Ser du lösningen för den skuldbelastade offentliga sektorn? Nationens samlade skuldbörda är två BNP men tillgängliga pengar som tillhör allmänheten är ett BNP. Om staten och kommunerna kunde sno en hygglig del av den tillgängliga penningmängden utan att allmänheten märkte något skulle politikerna ha sitt på det torra. Det gäller bara att trycka tillräckligt med pengar och sätta i omlopp för att allmänhetens tillgångar ska tappa värdet. (Staten får visserligen enligt lag inte trycka pengar men den kan låta Riksbanken köpa upp den egna regeringens statsskuld vilket är ett annat sätt att släppa ut pengar i ekonomin.)

Det är troligen mycket lättare för staten att lösa sina ekonomiska problem med inflation är att försöka höja skatterna. Höjda skatter märks. Så fort politikerna börjar prata om att återinföra förmögenhetsskatten eller villaskatten höjs ilskna röster i protest. Inflation är mycket smidigare för staten. Det kan åstadkommas utan att det uppmärksammas så särskilt. Folk bara upptäcker att saker och ting blir dyrare och att deras besparingar inte längre räcker till vad de räknat med. Pensionernas värde minskar. Inflationen är ett slags beskattning som smyger sig på bakifrån utan att göra väsen av sig.

Det fina med en sådan politik, som politikerna antagligen ser det, är att den särskilt drabbar den sparsamma medelklassen som samlar besparingarna på banken men inte är organiserad för att anlägga moteld mot politikernas försök att i smyg råna dem.