Svenska språket väntar på att erövras. Det väntar på att erövras av en ny generation unga svenskar som söker äventyr och ära i vår svenska historia, i vår svenska kultur, i vår svenska litteratur. Sverige är ett litet land. Svenskan är ett utsatt språk. Dess rikedom och precision hotas av historielöshet, globalisering och immigration. Ett nytt intresse för svensk kultur och identitet måste innefatta ett nytt intresse för vårt svenska språk: ”Ärans och hjältarnas språk” enligt Esaias Tegnér.

Kom igen nu svenska ungdomar. Ni har ett uppdrag. Äventyret väntar. Ta er an den ärorika uppgift som består i att erövra och betvinga det svenska språket.

Det svenska språket är ert språk. Det är också er historia, er kultur, er identitet. Det väntar på er. Så mycket har skrivits för just er. Författare skriver nämligen för framtiden. De skriver för att lämna spår efter sig. Nu är det upp till er att följa spåren, att tyda dem, att låta dem visa vägen över en kontinent som varje generation måste upptäcka på nytt. Och resan för er inte bort, men hem. Hem till er själva, hem till er historia och kultur.

Svenskan är inget världsspråk. Det är inte ett språk som studeras i andra länder. Därför är det upp till oss själva att hålla våra svenska språkkunskaper levande. Det är upp till oss att bevara svenskan som ett förfinat kulturspråk. Vi är dessutom inte så många. Sverige är ett litet land. Och just nu är vi utsatta för hårt tryck. Globalisering och migrationer gör att svenska språket tappar i status i Sverige! När invandrare utvecklar sina egna varianter av svenska förenklas språket. Ett exempel är att den omvända ordföljden efter inledande adverbial (när? var? hur?) försvinner och ersätts av rak ordföljd (”Igår jag sa till honom att…”).

Är du ung? Är du svensk eller identifierar du dig åtminstone med Sverige? Bli dig själv. Bli vad du var ämnad att vara. Erövra din identitet, din kultur, din livsvärld. Erövra ditt språk. Låt ditt språk hjälpa dig att vässa tanken. Låt ditt språk lära dig att uppfatta och uttrycka det sköna, det storslagna och det sublima. I sin dikt ”Språken” från 1817 kallade Esaias Tegnér svenskan för ”ärans och hjältarnas språk”:

Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är din klang, säker som solens din gång.
Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
Dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent.

Så gör det till ert språk, svenska ungdomar. Fördjupa era kunskaper i detta traditionsrika svenska språk som är ert och ingen annans. Det är ni ska som rädda det. Det är ni som ska låta ärans manliga språk föra er upp på de höjder där åskan och stormarna tala.

Jag har ägnat mycken tid åt att studera främmande språk. Skillnaden mellan att studera ett främmande språk och sitt modersmål är inte så stor som man gärna vill tro. De flesta svenskar, inklusive jag själv, är inte särskilt väl bevandrade i svensk grammatik. Vi kan ingenting om svensk språkhistoria. Vi har stora brister när det gäller äldre tiders ordförråd.

Det är viktigt att göra skillnad mellan aktiva och passiva kunskaper. För att förstå svenska från 1600-talet behöver vi inte själva kunna skriva 1600-talssvenska. Att läsa är enklare än att skriva. Men visst kan vi drömma om att själva behärska de språkregler som gällde förr.

Hur många vet idag när det passar att använda konjunktiv i imperfekt, det vill säga ”vore”, ”finge” och ”ginge” istället för ”var”, ”fick” och ”gick”? Hur många kan förklara varför det kan heta ”de äro”, ”de hava”, ”de sprungo” i äldre texter? Eller varför man långt in på 1800-talet kunde skriva ”pojkarne” och ”fåglarne” istället för pojkarna och fåglarna? Och hur många känner till att vi en gång hade kasusböjningar på våra substantiv? (Nu pratar vi medeltida fornsvenska.) Vi ändrade alltså ändelserna på substantiven beroende på om dessa användes som subjekt eller objekt, ungefär som vi än idag ändrar ”han” till ”honom” och ”de” till ”dem”. Den formrikedom som svenska substantiv en gång hade kan anas i de fasta uttryck där gamla kasusböjningar lyckats leva kvar: ”gå man ur huse”, ”allt i allo”, ”i sinom tid”.

Språkstudiet ska vara ett lustfyllt erövringsarbete. Språkpoliser klarar vi oss utan. Får vi ett nytt intresse för svensk historia och svensk kultur bör vi också kunna få ett nytt intresse för vårt svenska språk.

Så är du ung och har intellektuella intressen uppmanar jag dig att påbörja ett livslångt erövringsprojekt av ditt svenska språk. Självklart ska du lära dig modern svenska, men läs också äldre texter. Skriv listor över gamla ord. Skriv listor över vackra och effektiva meningskonstruktioner. Läs språkhistoria. Var inte rädd för riktigt gamla texter. Och passa på att läsa de stora författarna. Läs 1800-talets storslagna poeter, läs 1700-talets Bellman, läs gärna äldre versioner av Psalmboken och Bibeln. Det är din egen kulturhistoria det handlar om. Det är dig det handlar om. Ingen annan än du förväntas göra det. Ingen annan än du ska göra det. Svenska språket väntar. Det är oändligt.

Fotografi av artikelförfattaren.