”Pacifism is objectively pro-Fascist. This is elementary common sense. If you hamper the war effort of one side you automatically help that of the other”. (George Orwell: Pacifism and the war Partisan Review. — GB, London. — August-September 1942.)

Idag blir motsvarande paroll: “Pacifism/eftergivenhet är objektivt pro-islamism…”.

Dagens pacifism böjer sig för islam och islamismen. Liksom nazisterna tvingar denna så kallade religion sin vilja på andra människor, och hela länder, genom våld och hot om våld.

I fredags halshöggs i Frankrike en lärare efter en lektion om yttrandefrihet, som han illustrerade med karikatyrer gjorda av Mohammed (Hur man nu kan veta det? Det räcker tydligen att påstå att ”se här – en bild av Mohammed” för att det skall anses som hädelse.) Läraren hade ändå bett de elever som inte ville höra talas om saken att lämna lektionen. Det hjälpte inte. Eftergifter hjälper inte.

Redan lärarens avsteg från skolans plikt att ge alla samma undervisning var fel. Det är samtidigt mycket förståeligt. Han liksom alla franska och svenska lärare vet att det är farligt att på något sätt, hur oskyldigt det än kan te sig, störa några av de muslimska elevernas medeltida vanföreställningar. Det är ändå ett steg – ett litet men dock – på den oändliga vägen av eftergifter inför islam. Det har tagits många liknande steg, också här i Sverige. Det motiveras på samma sätt som pacifisterna motiverade sin undfallenhet mot Hitler: Varför provocera? Är inte freden värd en eftergift (som andra fick stå för)? Och på samma sätt som under trettiotalet blir resultatet att muslimerna ställer fler och fler krav på ytterligare eftergifter.

I grunden ligger våld bakom varje muslimskt krav. Också när ännu inte något våld utövats fungerar det latenta hotet. Rasmus Paludans stängdes ute från Sverige därför att polisen gjorde – den i och för sig riktiga – kalkylen att hans koranbrännarprojket skulle leda till muslimskt våld.

Som man påpekat i Frankrike: Det lönar sig. Våld, hot om våld och redan förstulet hänvisande till muslimernas lättkränkhet lönar sig,

Detta våld har varje muslim som vill gynna sina intressen nytta av. Sällan hör man något avståndstagande från så kallat moderat muslimskt håll när ett islamistiskt våldsdåd utförts. Kommer det är det försiktigt och undvikande formulerat. Det är inte så underligt. Också bland de mest välanpassade och av majoritetssamhället hyllade muslimerna finns – som vi fått exempel på – väl utvecklade föreställningar om den muslimska trons och muslimernas överlägsenhet. Och var det inte det trettiotalet lärde oss: den som tror sig förmer har rätt att förgripa sig på andra människor?

De här i Sverige som anser att flickor skall ha rätt att bära slöja i skolan har redan gått en bra bit på den väg som leder till ett muslimskt parallellsamhälle. De sviker också dessa flickor. Nästa krav blir att de inte skall närvara vid biologiundervisningen, inte delta i gymnastiken, inte lära sig simma … Och bredvid står de välmenande, förstående pacifisterna, som till varje pris vill undvika konflikter, som inte kan tänka sig att det Sverige som mottagit dessa invandrare har rätt att ställa några krav på anpassning till svenska normer.

Ungdomarna, främst pojkarna, får tidigt i skolan lära sig att det svenska samhället inte skyddar sina egna normer. Avvikande beteende, avsett att etablera muslimernas gynnade särställning, tar sig till bibliotek och simhallar, breder öppet ut sig på gator och torg. Beteendet etablerar sig och utvecklas i lite högre åldrar till obegränsat, rått våld – också dödligt.

Och hur kan någon vänta sig något annat? Ingen ingriper förrän i detta sista stadie, när dödligt våld används. I stället får dagens pacifister, de eftergivna och förstående, bestämma samhällets helt otillräckliga reaktioner – om det nu överhuvud blir några.

Kan ändå inte etablerade partier och massmedia börja beskriva verkligheten och därefter ingripa mot muslimernas oberättigade, och i längden destruktiva krav? Det är knappast troligt. Maktfördelningen mellan partierna och blocken är sådan att Miljöpartiet kommer att kunna fortsätta ställa sina krav, och därmed kommer nuvarande destruktiva politik att fortsätta.

Pacifisterna bestämmer. De kommer inte att ge sig förrän de har fått sin muslimska diktator.