Det tickar hela tiden in nya indikationer på att den höga dödligheten i corona bland svenska åldringar inom äldreomsorgen beror på att vårdsystemet aktivt undanhållit insjuknade äldre människor medicinsk behandling såsom syrgas. I stället har de, ofta på oacceptabelt vaga grunder, getts palliativ vård vilket betyder vård som ska göra döden lättare.

En av de första som slog larm var distriktsläkaren Jon Tallinger i Tranås som jag intervjuade här den 18 april. Jon har lagt ut ett stort antal videofilmer på YouTube med samma skrämmande budskap.

I juni skrev jag en krönika som ställde frågan om vad detta skamliga beteende från vårdens sida kunde bero på:

Vad jag kommit fram till är att det sannolikt inte finns något illvilligt centrum där doktor Död utfärdar order om att vissa åldringar ska tas av daga med morfin på kommunala äldreboenden. Däremot kan man ana att vi står inför ett byråkratiskt maskineri där alla aktörer gör vad som ser klokast ut i deras eget perspektiv samtidigt som det dagliga malandet av alla inblandade regelverk och procedurer som ett slags biverkan tar död på åldringar.

Nu rapporterar Maciej Zaremba i Dagens Nyheter att det i region Stockholm faktiskt finns ett slags doktor Död som låg bakom vanvården. Under rubriken Varför fick de äldre dö utan läkarvård? redogör Zaremba för det av regionen den 20 mars utfärdade dokumentet ”Styrande regelverk” enligt vilket insjuknade på äldreboenden kanske inte behöver träffa läkare utan kan bedömas på telefon eller efter kategorimallar såsom ”dåligt minne” och i behov av ”hjälp för att betala räkningar”.

Det hör till saken att denna första och grövsta varianten av dokumentet först hemligstämplades och sedan reviderades en aning och därefter publicerades den 20 maj på nätet. Denna åtgärd från regionens sida berodde antagligen på att Dagens Nyheter under våren publicerat flera artiklar på temat vårdvägran i Stockholm. I den nya varianten av dokumentet har doktor Död, som Zaremba påpekar, tagit bort en del av de mest stötande rekommendationerna, exempelvis kategorimallar som ersättning för individuella bedömningar.

Den stora grejen i Zarembas reportage är, tycker jag, att han har identifierat Stockholms doktor Död, alltså de personer som ansvarar för dokumentet. De är chefsläkaren Johan Bratt, avdelningscheferna Anna Ingmansson och Maria Andersson samt Christoffer Bernsköld.

Bernskölds (bilden) roll och historia är så magnifika att de framstår som en parodi på relationerna inom politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet. Zaremba berättar:

Christoffer Bernsköld är ansvarig för all sjukvård i Stockholm utanför akutsjukhusen. För närakuter, hemvård och äldreboenden. Han utfärdar bindande riktlinjer, ”styr och samordnar” och ska även utveckla de anställdas ”kunskap och engagemang”… Han har ingen vårdutbildning, ingen annan heller förutom studentexamen och enstaka kurser. När han blev chef för Allmänmedicin och en budget på 2,5 miljarder hade han inte heller någon erfarenhet som statlig eller kommunal tjänsteman.

Så här gick det till.

Året 2017 utlystes tjänsten ”Enhetschef Allmänmedicin och geriatrik”. Högskoleexamen var ett krav, erfarenheter av sjukvården en välkommen merit. 18 personer sökte. Deras ansökningar är utgallrade. Men jag har hjälpligt kunnat spåra alla utom två.

Av dessa sexton tycks elva varit medicinare eller haft annan vårdutbildning på högskolenivå. Av de övriga fem hade fyra högskoleexamen. Den siste hade ingetdera. I en normal förvaltning skulle hans ansökan returneras oläst. Men han fick alltså jobbet: Christoffer Bernsköld, 34, yrkespolitiker, just då arbetslös. Hans meriter: länsordförande i SSU och senare ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Östergötland, nyvald ledamot av SAP:s styrelse.

Zaremba ställer också frågor till de ledande politikerna, hälso- och sjukvårdsregionrådet Anna Starbrink och S-ledaren i regionen Talla Arkurdi. Alla vi som intuitivt upplever sådana makthavare som struntpratare får vatten på vår kvarn.