HITTAT PÅ NÄTET: Svensk seger i andra slaget vid Femern

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den 13 oktober 1644 besegrar en förenad svensk-nederländsk flotta under befäl av Carl Gustaf Wrangel danskarna vid Femern.

Fehmarn, eller Femern, är en ö i Östersjön mitt emot nordöstra spetsen av Holstein. Ön är omgiven av farliga grund.

Sjöslaget vid Femern stod är en av den svenska flottans största segrar någonsin. Av 37 skepp förlorade den svenska sidan bara ett skepp, Swarte Arent, ett gammalt holländskt fartyg. Av 17 danska fartyg sänktes eller erövrades samtliga utom Pelikanen och Lammet.

Efter slaget hade Sverige hade fullständigt herravälde till sjöss, vilket banade väg för förhandlingar med Danmark och slutligen den förmånliga freden i Brömsebro 13 augusti 1645.

På 300-årsdagen av slaget vid Femern den 13 oktober 1944 öppnades högtidligt en särskild minnesutställning i Sjöfartsmuseet i Göteborg. Samtidigt utgav generalpoststyrelsen en frimärksserie, kallad ”Svenska flottan” som omfattade fem märken med bilder ur flottans historia. En festskrift gavs ut av Försvarsstabens krigshistoriska avdelning och Sjöhistoriska samfundet.

Utdrag ur Berättelser ur svenska historien (1885-1886):

I slaget vid Femern den 13 Oktober blefvo två danska skepp förstörda och tio tagna, med 300 kanoner och 1,000 man, hvaribland två vice amiraler. Ön Femern intogs, hvarefter Wrangel med en del af flottan seglade till Wismar och hemsände den öfriga delen jemte de tagna fartygen, hvilka gåfvo Christina anledning att låta till Wrangels ära slå en medalj med inskrift: ”Tio beväpnade danska skepp tagna under Wrangels anförande 1644.” Hon bekräftade äfven Wrangels befordran till general öfver artilleriet, i det hon utnämnde honom till rikstygmästare 1645, och sedan eröfringen af ön Bornholm under våren samma år samt seglingen till Öresund för att hota Köpenhamn varit hans sista företag med flottan, fick han, efter Brömsebro-freden, föra nya förstärkningar till Torstensson samt, i Augusti 1646 utnämnd till riksråd och fältmarskalk, efter honom öfvertaga befälet öfver svenska hären i Tyskland, hvilket den sjuklige fältherren länge önskat att få nedlägga. Huru detta befäl af Wrangel fördes och hvad han under dess utöfning uträttade, är förut omtaladt. Det var visserligen icke jemförligt med en Banérs, eller Torstenssons lysande bragder, men äfven Wrangel upprätthöll de svenska vapnens anseende genom nya framgångar.

Fortsätt läsa berättelsen här

BILD: Slaget vid Femern 1644, enligt en samtida holländsk kopparstickares (C. I. Visschers) framställning.

Redaktionen