Västvärlden lider av en akut brist på hjältar. Hur kan man annars förklara att de mest hyllade hjältarna under 2000-talet var en lätt autistisk flicka som vägrade gå i skolan, och en kriminell narkoman i USA som dog efter ett polisingripande? 

En orsak till hjältebristen kan vara att vuxna, handlingskraftiga män med rötter i den västerländska kulturen (som traditionellt utgjort ett stort rekryteringsunderlag) av ”rättviseskäl” diskvalificerats från hjälterollen. Istället lyfts alternativa hjältar fram, ur floran av underpriviligierade grupper, minoritetskulturer eller bland småflickor på högstadiet. 

Hjältemyten runt Donald Trump är därför intressant, eftersom den så tydligt bryter trenden och antyder en spricka i den rådande woke-kulturen. Valet i november känns lika mycket som en kulturkamp, som ett presidentval. I svenska tidningar framställs Trump som den mest hatade mannen i USA, medan han i själva verkat är älskad och beundrad av många. Man behöver inte leta särskilt länge på nätet för att se exempel på hjältedyrkan – och det rör sig inte om några enstaka ”deplorables”, utan vanliga hederliga amerikaner som är trötta på woke-kulturen. 

Men har han gjort sig förtjänt av hjälteglorian? Eller är han den uppblåste lögnare tidningarna alltid påstått? För att besvara frågan behöver man definiera begreppet hjälte. Här följer några vanliga kriterier: 

En hjälte utför hjältedåd 

Duplantis hade aldrig blivit hjälte om han inte hoppat 6.18 i stav, och Churchill hade aldrig blivit hjälte om han inte besegrat Hitler. Hjältar är resultatinriktade. Saker som utseende, personlig stil och privata kvinnoaffärer brukar komma i andra hand.   

Många anser att Trump uträttade storverk med den amerikanska ekonomin, fram till Corona-utbrottet 2020. Bland annat hölls arbetslösheten för svarta på en historiskt låg nivå. Här listas en sammanställning av vad han åstadkom under fyra år i Vita Huset. Det ser trots allt rätt imponerande ut, med tanke på alla kampanjer och processer för att få honom avsatt. 

Ännu ett stordåd som kan sättas på Trumps konto är att flera arabstater nu börjat normalisera sina relationer med Israel. Han lyckades även få Nord- och Sydkoreas presidenter att hålla hand inför världens kameror.         

En hjälte exponerar sina fiender 

Politiker undviker ofta att tala om fiender. Ordet har negativ klang, och man kan aldrig veta när förhållandena ändras och kappan måste vändas. På frågan om vilka tre saker som är viktigast att bekämpa, skulle nog många svara: 

1) Klimatförändringar, 2) Patriarkatet, 3) Rasismen    

Trump skulle kanske svara något i stil med: 

1) Kina, 2) Globalismen, 3) Islam   

Det kan låta ohövligt mot alla som identifierar sig som kineser, världsmedborgare eller muslimer. Men min gissning är att om tjugo år kommer klimatet att vara ungefär detsamma. Det västerländska patriarkatet (om det nu existerar) kommer att vara ungefär som nu. Och frågan om det är strukturell rasism att så få afrikaner tilldelas nobelpriset, kommer inte att ha fått någon slutgiltig lösning. Däremot finns en uppenbar risk att världsekonomin styrs av en kommunistisk diktatur. Att demokratiska regeringar inte längre har makt över sina egna länder. Och att sharialagar tillämpas på många håll i Europa. 

En hjälte blundar inte för sanningen 

Enligt media är Trump den lögnaktigaste president som satt sin fot i Vita Huset. Hans tal är fulla av ironi, känslomässiga överdrifter, skryt, glidningar och sarkasmer. Ibland tappar han humöret och skäller ut folk. Ofta uppträder han mer som entertainer än som politiker. 

Men i viktiga politiska frågorna har han oftast rätt, även om det kan vara lätt att slå ner på detaljer och formuleringar. Det är i alla fall den iakttagelse Ronie Berggren gjort, (just aktuell med boken ”Donald Trump. En synnerligen amerikansk president”). Trump är också uppriktigare än sina motståndare. Vill man veta hans uppfattning räcker det ofta med att lyssna på honom. Till skillnad från mer försiktiga politiker säger han vad han tycker och tycker vad han säger. 

En hjälte arbetar inte för egen vinning 

Presidentskapet lär ha varit en dålig affär för affärsmannen Trump. Dessutom betalade han sin egen valkampanj och har inte tagit ut någon lön under fyra år i Vita Huset. Det klart man kan kritisera honom för att vara rik, men till skillnad från sina företrädare lämnar han posten fattigare än när han tillträdde.  

En hjälte har ”balls” 

Trumps valkampanj 2016 var inget mindre än en krigsförklaring, och inte bara mot Demokraterna. Hans mest kända slogan efter ”Make America Great Again” var ”Drain the swamp”, vilket syftar på att hela det politiska etablissemanget är ett träsk av kriminalitet och korruption. Vidare gjorde han sig ovän med de flesta etablerade mediakanaler, vilket i dagens mediasamhälle riskerar att göra en kandidat chanslös. Berodde det på narcissistisk självöverskattning, eller hade han helt enkelt tillit till det amerikanska folket? Hur som helst var det modigt. 

En hjälte kämpar mot ondskan 

Under hela min livstid har USA bildat front mot kommunismen, varhelst den uppträtt i världen. Men när samma totalitära ideologi drabbar USA, flyger den liksom under radarn. Trump är den politiker som tydligast sett farorna med den nya aggressiva identitetsvänstern, representerad av bland annat Black Lives Matter och kretsen runt Kamala Harris. 

En hjälte står på den goda sidan  

Det här är den svåraste punkten. Alla sidor definierar sig förstås som goda, det ligger i politikens natur. I slutändan är det eftervärlden som fäller domen. Men personligen tycker jag Donald Trump tar sig högre upp på hjälteskalan än både Greta Thunberg och George Floyd.