Hela historien är egentligen både tokrolig och tragisk. Sedan ett halvt millenium har Europa och sedermera även Nordamerika, det vill säga västerlandet, gjort underverk. Människan har funnits i kanske 250 000 år och fram till västerlandets ekonomiska revolution levt i outsäglig misär. Under bara två promille av människans existens på jorden har det funnits något hopp om att tillvaron skulle kunna upplevas som dräglig för mer än ett fåtal om ens det. Det är vad västerlandets gjort för mänskligheten. Under långt mindre än en promille av människans tid på jorden har engelsmannen Thomas Crappers (bilden) uppfinning vattentoaletten existerat och då till en början bara för drottning Victorias av England bekvämlighet.

Frågan är hur västerlandets lyckades med detta mästerverk. För en del av samtidens hyllade tänkare på universitet och kultursidor är svaret självklart: västerlandets framgångar berodde på att västerlandet var ondskefullare och falskare än andra folk och därför lyckades lura de andra folken, bedra dem, förslava dem och stjäla deras egendom och frukten av deras ansträngningar (samt våldta deras kvinnor).

Jag raljerar inte. Sådan är den berättelse om västerlandet som kolporteras av västerlandets egna intellektuella institutioner. Att den berättelsen är falsk borde vara uppenbart för varje tänkande människa eftersom tidigare välden, sådana som inrättades av mongolerna under Djingis Khan och makedonierna under Alexander den Store, just brukat våld och falskhet för att under en tid dominera världen utan att för den sakens skull efterlämna någon vattentoalett.

Västerlandets framgångar måste förklaras på något annat sätt än genom hänvisningar till dess ruttenhet (som i och för sig tidvis förekommit). Själv tror jag att västerlandets unika succé beror på ett antal idéer som Djingis Khan och Alexander den Store sannolikt ansett vara helt knäppa, till exempel att människor ska värderas efter sin kompetens och vad de kan erbjuda kollektivet snarare än efter hudfärg eller sociala ställning samt att alla människor har lika fri- och rättigheter, till exempel yttrandefrihet, näringsfrihet och äganderätt.

Men det underliga med västerlandet är att individerna inte bara tänkt på att gynna sig själva utan även på att värna om andras rättigheter och respekt. Vadå andras rättigheter? Hur fick andra några rättigheter? Jättesvår fråga, jag tror att västerlandet efter inspiration från Bibeln helt enkelt hittade på det där med att alla hade något slags värdighet som borde respekteras och att det vara sådana tidigare oprövade idéer som förklarar västerlandets framgångar. I vilket fall som helst vill jag föreslå den helt revolutionära tanken att västerlandet inte nått sina framgångar med hjälp av list, våld och rofferi utan tvärtom på grund av sin allmänna hygglighet och sitt strikta värnande av människors lika rättigheter. Godheten – eller i varje fall den allmänna hyggligheten – har varit västerlandets framgångsformel, åtminstone i jämförelse med tidigare härskardömen.

Idag är västerlandet och dess idéer utmanade vilket beror på just den öppenhet och tolerans för allas rättigheter som är själva grundvalen för dess framgångar. Dess principfasthet hotar att bli dess fall när vem som helst som lyckas etablera sig som svag grupp anses ha rätt till särskilda omsorger och kanske försörjning på skattebetalarnas bekostnad. Den godhet som hjälpt västerlandet att nå sina framgångar har blivit vår sårbara punkt eftersom det har blivit alltför lätt för samvetslösa grupper att skaffa sig fördelar genom att utöva utpressning och kittla västerlandets lättväckta dåliga samvete genom att samtidigt åkalla den allmänna godheten och sitt eget lidande enligt formeln ”du har förtryckt mig och därför ska jag ha kompensation”.

Det här spelet har naturligtvis inte uppfunnits av Black Lives Matter eller av 39 icke-vita medarbetare på Sveriges Radio även om sådana aktuella händelser har tydliggjort spelets regler. I själva verket har samma positiv vevats i ett halvsekel och ofta med avsevärd framgång för positivhalarna.

Det är västerlandets hygglighet och känsla för fair play som gör det sårbart. Det är alltid villigt att lyssna på klagomål om utsugning och förtryck eftersom det aldrig ryggat för att se grandet i sitt eget öga. Det började med att västerlandet för hundra år sedan upptäckte att det förtryckte sina kvinnor. Detta hade västerlandet under århundraden inte haft en aning om. Inte ens kvinnorna visste om det. Sedermera har dogmen om kvinnoförtrycket lagt grunden till ett slags armé som aggressivt värnar om sina teser och vid behov utvecklar nya vapen, till exempel MeToo-kampanjen, för att sätta sig i respekt.

Efter andra världskriget konstituerade sig en annan grupp som förtryckt av västerlandet och därför i behov av och med rätt till kompensation, nämligen de gamla kolonierna som avvecklades i ganska snabb takt. Därmed förändrades också synen på kolonialismen. Det som tidigare ansetts vara en civilisatorisk gärning framställdes nu som förtryck och förnedring.

Att försöka ge västerlandet dåligt samvete och att vädja till dess godhet har med tiden blivit ett ständigt lika effektivt verktyg för att skaffa sig fördelar. Ingen har kunnat räkna alla dem som anser sig kränkta av västerlandet. Observera att taktiken bara tillämpas gentemot den som har resurser att dela med sig vilket i första hand är västerlandet. Det är därför anklagelserna om slaveri från Black Lives Matter riktar sig mot västerlandet, som inte haft slaveri på hundrafemtio år, och inte mot Afrika som fortfarande har det.

Vår styrka är samtidigt vår svaghet.