RICHARD SÖRMAN: Sveriges Radio ska naturligtvis premiera svensk identitet

I debatten kring den påstådda rasismen på Sveriges Radio saknas det ett viktigt perspektiv: Vilken statlig radio i hela världen ska förvalta och premiera vår svenska identitet om inte vår svenska Sveriges Radio? Vem bryr sig om meritokrati i de stora perspektiven? Om alla privilegier ska ifrågasättas kan vi lika gärna avsätta familjen Bernadotte och sälja ut Sverige på internationell auktion. Varför skulle vi mer än några andra vara förtjänta av att äga vårt land och få kallas oss svenskar? Vad vi behöver är en svensk identitetspolitik som öppet och utan hyckleri syftar till att stärka det svenska språkets, den svenska kulturens och den svenska identitetens ställning i Sverige.

Rasism! Rasism! Rasism! har det sagts om Sveriges Radios påstådda ambitioner att aktivt rekrytera människor med icke-svensk bakgrund. Det började med ett upprop av 39 medarbetare på Sveriges Radio som ansåg att företaget diskriminerar icke-svenskar. Redan här fick affären något komiskt över sig eftersom Public Service så gärna talar om vikten av mångfald: Mångfald åt svenskarna alltså, men inte åt Sveriges Radio. Sedan tog det hela en ny vändning när Sveriges Radios VD Cilla Benkö gick ut och förklarade att man visst hade försökt rekrytera människor med utländsk bakgrund. Vad menade hon nu? Hade man aktivt selekterat medarbetare mot bakgrund av etnicitet och kultur? Är det ens tillåtet? Nu kunde högerdebattörer påtala att Sveriges Radio ägnar sig åt systematisk diskriminering.

Själv har jag lite svårt att engagera mig i frågan om diskriminering och meritokrati. Jag tycker nämligen om vissa mått av identitetspolitik på så vis att jag tycker det ligger i svenska statens intresse att premiera och stärka vår svenska identitet. Jag anser också att både Sveriges Radio och Sveriges Television aktivt bör arbeta för en rejäl svensk representation i etermedia. Det handlar inte om allt eller inget; det finns plats för det nya. Men grundinställningen bör vara att svensk public service ska vara svensk mer än bara till namnet. Jag förklarar gärna hur jag menar.

Det finns ungefär 200 länder på jorden. FN räknar 193 självständiga medlemsstater, men vi kan lägga till ett antal länder där det saknas formell självständighet och ibland internationellt erkännande. Så ungefär 200.

Jag skulle vilja be mina läsare begrunda följande fråga: Är det så farligt om ett enda, jag säger ett enda, av dessa 200 länder tar på sig ansvaret att förvalta och vårda ett i sammanhanget ganska unikt och sårbart fenomen som vi på goda grunder kan tillåta oss att kalla ”svenskhet” eller ”svensk identitet”? Och jag talar alltså om ett enda land: ett land av 200. De andra får göra hela andra saker; de får lämna svenskheten därhän hur mycket de vill. Jag vill be mina läsare fundera över en fråga till: Skulle det det vara så farligt om det land som tar på sig att göra detta skulle vara just Sverige? Vore det inte passande att just lilla Sverige tar på sig uppgiften att förvalta och premiera svensk identitet och kultur? Vilket land ska annars göra det? Spanien? Förenade Arabemiraten? Somalia?

Varför tappar vi ständigt bort detta globala perspektiv när vi diskuterar identitetspolitik i Sverige? Varför håller vi så hårt vid objektivitet och meritokrati? Har objektiviteten blivit vår nya religion? Är det den som ska garantera vår rättfärdighet? Problemet är bara att människan inte kan leva enkom i rättfärdig objektivitet. Ibland måste hon våga ta plats och stå upp för något hon erövrat. Hon måste våga säga: ”det här jag, och det här är mitt” oberoende av vad andra tycker om det. Annars är hon dömd att gå under.

I grund och botten är objektivitet och meritokrati en omöjlighet. För varför skulle just vi svenskar förtjäna att äga vårt territorium om alla privilegier här i världen ska tilldelas i enlighet med principen om den absoluta meritokratin? Och varför skulle just du, kära läsare, förtjäna att äga ditt arbete, din bostad eller din partner om ingen ska få åtnjuta några tillkämpade privilegier? Varför skulle just släkten Bernadotte ha monopol på Sveriges tron? Och varför skulle just det svenska språket vara norm i Sverige? Det finns alltså massor med privilegier – eller äganderätter – här i världen som inte delas ut efter objektiv förtjänstfullhet vid varje enskilt tillfälle. Människor har kämpat sig till privilegier. Vi svenskar har kämpat oss till vårt land och vårt samhälle. Och om vi inte fortsätter att praktisera principen om vår äganderätt till det vi en gång har tillskansat oss kommer vi att förlora det. Meritokrati? Nej tack.

Men ändå. Meritokrati ska naturligtvis praktiseras i den mån det är tillämpligt. Som goda västerlänningar älskar vi tanken att rekryteringar görs på basis av kompetens och förtjänst. En människas härkomst ska inte påverka vår tilltro till hennes förmåga att göra sitt jobb. Utmärkt! Detta fungerar alldeles förträffligt som princip så länge det inte spelar någon roll vem som sitter på jobbet. Men det finns yrken där härkomst, kultur och bakgrund faktiskt spelar roll. Att arbeta som journalist vid svensk statlig radio och tv är att ge röst en åt det samlade svenska folket. Svenskar har rätt att förvänta sig att den svenska public service de själva är med och delfinansierar med sina skattepengar förmedlar perspektiv som de kan identifiera sig med. Svensk statlig media ska skapa svensk samhörighet, inte svensk söndring. Det spelar roll vem som talar till människor i svensk radio och tv.

Därför är det rimligt att majoriteten av de människor som arbetar på SR och SvT identifierar sig med Sverige och det typiskt svenska. Det är framför allt rimligt att flertalet av dem inte aktivt engagerar sig för att motarbeta allt vad traditionell svenskhet heter. Sverige är det enda land i världen som kan tänkas ha ett intresse av att förvalta och bevara svenskhet och svensk identitet. Hade vi haft tio-femton procent invandrare i Sverige hade vi kunnat stoltsera med vår likgiltighet för bakgrund och kultur eftersom helheten skulle ha präglats av det svenska i alla fall. Men som läget nu är finns det anledning att vara försiktig.

Leve vår svenska identitet! Leve ett svenskt Sveriges Radio!

Richard Sörman