PATRIK ENGELLAU: Dumhet

Enligt ett påstått latinskt talesätt slår gudarna dem de vill förgöra med dumhet. Man undrar varför gudarna inte klipper till mer pang på rödbetan med vulkanutbrott eller jordbävningar eller några andra verksamma naturkatastrofer. Jag tror att gudarnas val av metod bestäms av deras oändliga och obegripliga kärlek till människan. För det första vill de inte själva ta människor av daga utan föredrar att förgifta dem med dumhet så att de förintar sig på eget bevåg. För det andra kanske gudarna inte vill förgöra alla människor utan bara vissa särskilt misshagliga individer. Gudarna ogillar möjligen tanken att en massa oskyldiga skulle stryka med vid en allmän syndaflod och föredrar därför att rikta sin ilska direkt mot de skyldiga. Metoden borde ha den extra fördelen att när dumheten bryter ut hos dem som ska straffas och de så småningom går under så kan alla andra följa processen och i bästa fall lära sig hur dumheten ser ut och vart den leder.

Ett av de säkraste tecknen på dumhet är att folk inte ställer sig de enklaste och mest naturliga frågorna. I särskilt avancerade fall av dumhet kan de till och med bli provocerade när någon annan ställer relevanta frågor. Till exempel var Sverige fram till rätt nyligen en internationell framgångssaga. Vi hade gått från Europas fattigaste vid slutet av 1800-talet till tredjen rikast i världen hundra år senare.

Nu är vi på deken som nation och låtsas att vi ligger i träning för att ta oss tillbaka till toppen. Men vi har ingen aning om hur det ska gå till. Vi frågar inte om vår gamla framgångsformel. Vi har tiotusentals förståsigpåare bland politiker och samhällsvetare som ältar nationens framtid men om man frågar dem hur Sverige senast vann sina lagrar blir de nästan förnärmade. Vasa? Skulle de inte redan veta exakt vad som behövs? Mer pengar till utbildning förstås! Med utbildning menas en verksamhet där okunniga barn av egen kraft ska treva sig fram till en uppfattning om hur världen är beskaffad vilket är oändligt mycket dyrare och mer tidsödande än att som förut ha en lärare som talar om för klassen hur det ligger till och dessutom har makten att utvisa stökiga barn från klassrummet.

Förståsigpåarna menar föralldel inte att det räcker med att staten satser mer på utbildning för att Sverige ska hamna på pallplats. Det behövs mer därtill. Det krävs också att staten importerar särskild kompetens från MENA-området som kan hjälpa svenskarna att komma ikapp. Om denna kompetens ännu befinner sig på knoppstadiet krävs det stora statliga satsningar i många år i utsatta områden för att ge den förhoppningsvis gryende kompetensen den sanna viljan och beslutsamheten att önska slå ut i blom.

Det vore fel av mig att antyda att förståsigpåarna skulle nöja sig med sådana råd. Så är det nämligen inte alls. I själva verket menar de att det behövs hela paletter, hela lagerlokaler, ja hela lastfartyg med statliga åtgärder för att Sverige ska hamna på rätt väg. Till exempel kan Sverige komma långt med bidrag, inte bara till de alltfler offren bland fysiska personer utan också – och det är gammal innovation som återupptäckts under coronat – utan även till juridiska personer, alltså företag, som tillfälligt har det knapert och därmed får lära sig att det finns statsbidrag till alla som anser sig behöva.

Nästan allt i svensk politik styrs av envis och hårdnackad dumhet av vilket vi kan dra slutsatsen att gudarna vill förgöra landet. Den metod som Sverige väljer att förbereda sig för framtiden – alltså med ständigt nya tillskott av skattepengar – har aldrig i världshistorien slagit väl ut. Sveriges stora ekonomiska och sociala framgångar under det förra seklet berodde på att landet satte sin lit till helt andra krafter än nya lagar och friska politikerpengar. I verkligheten drevs Sverige framåt av hos folket allmänt utbredda goda värderingar såsom flit, samarbetsvilja, disciplin, ansvarskänsla, kunskapstörst, snålhet, anspråkslöshet och en hel del annat såsom frivilliga distansstudier i aftonlampans sken med hjälp av vägledande text och övningsuppgifter i brev från studieinstitutet Hermods i Malmö.

Vår tids Sverige tror att initiativ av politiker smäller högre än den utvecklingskraft som växer ur ett folk uppfyllt av djävlaranamma. Värre exempel på dumhet får man leta efter.

Patrik Engellau