Nyligen protesterade 39 nuvarande och f d medarbetare i Sveriges Radio i ett långt inlägg om strukturell rasism, diskriminering och vithetsnorm, bland annat med anledning av Black Lives Matter-protesterna.

SR har, enligt de 39, blottat allvarliga och djupgående problem som rör både arbetsmiljön inom företaget och själva journalistiken. ”Arbetsmiljön för oss underrepresenterade, rasifierade journalister, särskilt afrosvenskar, börjar bli ohållbar och har lett till att många har valt att lämna yrket eller funderar på att göra det. Det finns försvinnande få svarta anställda på företaget och även andra grupper med stora diasporor i Sverige är gravt underrepresenterade”.

Det 39 svarta och rasifierade på SR känner sig ignorerade, misstänkliggjorda och ifrågasatta. De anser vidare att deras spetskompetens ifrågasätts, allt från kunskaper om de länder de härstammar från till frågor som rör diskriminering och rasism. De anser att vita personer kvoteras in till högre positioner. Sedan kommer lite prat om ”alla människors lika värde” och att alla medarbetare behöver utbildas i rasismens olika former. Vad gäller rekryteringar så har glastaket för rasifierade journalister nåtts och de anklagar även SR för nepotism, något som flera debattörer redan påtalat; många anställda i Public Service lyckas få in sina (vita) barn i bolagen.

De 39 beskriver även ett antal situationer då de nedvärderats eller ignorerats, att anställda vita på SR använt ordet ”färgad”, att en debatt i Storbritannien om musikstycket Rule Britannia inte borde sändas, att Black Lives Matters aktiviteter i Sverige inte uppmärksammats tillräckligt och att deras namn uttalas fel i radio.

De 39 kräver nu ”att Sveriges Radio sätter upp ett långsiktigt mål, med december 2025 som riktmärke, att minst 25 % av alla anställda ska ha utländsk bakgrund och minst 15 % ska ha utomeuropeisk bakgrund. Särskilt fokus bör läggas på att öka andelen svarta anställda på företaget”. 4Dessutom kräver man ”att minst en rasifierad person med dokumenterad erfarenhet av att arbeta med dessa frågor rekryteras till den högsta ledningen”.

Nu menar de således att rasifierade bör kvoteras in i SR (och SVT). Men med tanke på att Public Service av många anses vänstervridet, att minst 70 % av de anställda röstar med vänstern, borde även personer som sympatiserar med KD, M och framförallt SD också kvoteras in. DN:s fristående journalist Henne Kjöller twittrar om just detta.

I Studio Ett den 25 september diskuterades de 39 journalisternas attack på SR. Cilla Benkö, vd på SR, blev ”jävligt bekymrad” när hon läste uppropet. Hon menar att bilden som uppropet ger är skev, men var överens med initiativtagarna om att SR ska bli bättre på att spegla befolkningens mångfald (men uppenbarligen inte med tanke på befolkningens politiska ståndpunkter). Det var ingen tvekan om att Benkö var besvärad.

Man kan inte undgå känslan av att de 39 har enorma offerkoftor på sig. Flera av dem har kommit till Sverige som flyktingar och funnit en fristad här. Trots att de uppenbarligen lyckats med att integrera sig och försörja sig verkar de inte nöjda. Det blir svårt för det politiskt korrekta Public Service att ”svälja sin egen medicin”. Det blir nog en tung utmaning för SR:s Cilla Benkö och SVTs Hanna Stjärne att parera detta. Under många år har Public Service hängt ut folk som rasister som fiskar i grumliga vatten. Nu är de själva anklagade för att vara rasister. Revolutionen äter sina egna barn eller som engelskan säger: ”dog eat dog”. För en gångs skull kan man inte låta bli känna skadeglädje.

Hela uppropet finns här