I förrgår (16/9 2020) skrev Bitte Assarmo om teveserien Cobra Kai. Serien hade premiär på YouTube våren 2018, men har nu tagits över av Netflix.

Det vore konstigt om inte även jag skrev om den då jag håller på med en serie artiklar om tonårsfilmer från 80-talet. Cobra Kai, som är en fortsättning på Karate Kid, som kom 1984, kan ses som ännu en i raden av exempel på den våg av 80-talsnostalgi som går igenom populärkulturen. 80-talsnostalgin blivit big business, särskilt efter Netflix succé med teveserien Stranger Things, som började sändas 2016.

I den första Karate Kid-filmen ställs två karateskolor mot varandra, den onda Cobra Kai ledd av John Kreese, och den goda Miyagi-Do, ledd av Mr. Miyagi. Kreese lär sina elever att vara aggressiva och brutala. Hans motto är ”Strike First, Strike Hard, No Mercy”. Mr. Miyagi däremot menar att karate bara ska användas i självförsvar och med behärskning.

John Kreese främste elev heter Johnny Lawrence medan Mr. Miyagis ende elev heter Daniel LaRusso. De två rivalerna representerar de två olika skolornas mentalitet och läror. Självklart vinner Miyagi och LaRussos kontemplativa, återhållsamma och barmhärtiga stil mot Kreeses och Lawrence hårdhet och grymhet.

I teveserien Cobra Kai får vi möta en medelålders Johnny Lawrence. Efter att ha sparkats från sitt jobb öppnar han upp den gamla karateskolan, vilket väcker rivaliteten mellan honom och LaRusso till liv. Lawrence värvar ett antal highschoolelever som sina lärjungar och förvandlar dem från ”losers” till ”badasses” med hjälp av sin tuffa filosofi.

Johnny Lawrence lever kvar i 80-talet, vilket leder till roliga ”kulturkrockar” med ungdomarna. Bitte Assarmo skriver:

I mötena mellan Johnny Lawrence och Daniel LaRusso skapas ren magi, och de krockar som uppstår när Johnny, som inte hängt med i den politiska korrekthetens utbredning, möter dagens unga, lättkränkta ”woke-generation” är både dråpliga och intressanta. Här finns plats för både humor och allvar och balansen är perfekt.

Mötet mellan generationerna är ett genomgående tema i Cobra Kai. Till exempel blir Daniel LaRusso helt bestört när han blir anklagad för ”kulturell appropriering”.

Det finns också ett annat möte som är centralt i både filmerna och i teveserien: mötet mellan öst och väst. Medan Cobra Kai handlar om funktionalitet och effektivitet, handlar Miyagi-Do om inre frid och någon slags ”upplysning”. Konflikten mellan de båda karateskolorna, anspelar på stereotypa föreställningar om väst som den kalla rationalitetens och handlingens civilisation och öst som hjärtat och kontemplationens civilisation.

Man kan därför i viss mån se Karate Kid-sagan som ett uttryck för den västerländsk självkritik som framställer den västerländska civilisationen som själlös och materialistisk i förhållande till Österlandet. Så här säger Johhny Lawrence till sina elever:

There’s a lot of talk going around the Valley about free karate. But everyone knows that in life, you get what you pay for. You wanna really kick the competition? Then you need to get your ass over to Cobra Kai. Screw that lame meditation bullshit. What you need is bone-crunching, face-smashing, good ol’ American karate. Enough about self-defense. Learn self-offense! Don’t be a pussy. Join Cobra Kai, and let me teach you the way of the fist.

Cobra Kai lär ut amerikansk, alltså västerländsk karate, som fokuserar på funktionalitet och effektivitet, medan Miyagi-Do lär ut ”lame meditation bullshit”. Bilden av Cobra Kai som amerikansk karate förstärks av att John Kreese är krigsveteran och patriot. I dojon hänger en amerikansk flagga.

De stereotypa bilderna av Västerlandet som själlöst och materialistiskt kallas ibland ”occidentalism”, en motsvarighet till ”orientalism”, stereotypa bilder av Orienten. Ytterligare en anspelning på denna motsättning hittar man i Daniel LaRussos beskrivning av sin egen skola, Miyagi-Do:

Inner peace, focus, balance. These are just some of the skills that you will master when you join Miyagi-Do Karate. I’m Daniel LaRusso, and before I was the number-one auto dealer in the Valley… I was two-time All Valley under-18 champion. Now, you can learn the secrets of Okinawan karate, true karate, by joining the Miyagi-Do Team. Don’t be a snake in the grass, be a champion. Tweet us at #TeamMiyagiDo. And all lessons are free. That’s right, free. Because at Miyagi-Do, it’s not about the money. It’s about the karate.

Till skillnad från Cobra Kai handlar inte hans karate om pengar utan om ädlare saker. Den här västerländska självkritiken och romantiseringen av Den Andre är välkänd och jag känner inte att jag behöver ta upp några exempel.

I filmerna och teveserien används olika markörer för att förknippa Cobra Kai med det amerikanska och det västerländska och Miyagi-Do med det japanska och det västerländska. Cobra Kais träningsscener ackompanjeras av hårdrock, en typisk ”vit” och ”aggressiv” musikstil, medan Miyagi Do-scener ackompanjeras av meditativ, österländsk musik. Johnny Lawrence själv gillar rockband från 70- och 80-talet som Foreigner, Speedwagon och Boston, något som sannolikt används för att förstärka hans identitet som vit, medelålders man.

Konflikten i teveserien är dock inte svartvit. Det visar sig att de ”västerländska” kvalitéer som Cobra Kai-skolan står för inte bara är dåliga utan att driv, handlingskraft och aggressivitet kan vara just som ungdomar behöver för klara sig i en hård värld.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)