HITTAT PÅ NÄTET: ”Öfver alt möter man gråtande qvinnor”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Finska kriget 1808-1809, som ledde till förlusten av Finland till Ryssland, var en del av napoleonkrigen som rasade i hela Europa 1803-1815 mellan Napoleons franska kejsardöme och olika koalitioner.

Sverige förde ursprungligen en antinapoleonsk politik, men kom under press under finska kriget och svängde till en mer napoleonvänlig linje efter statskuppen 1809 då den antifranske kungen Gustaf IV Adolf avsattes.

En av Napoleons marskalkar, Jean Baptiste Bernadotte, valdes till Sveriges kronprins den 21 augusti 1810.

Mauritz Klingspor (1744-1814) var greve, militär, en av rikets herrar och överståthållare i Stockholm 1809. Klingspor var överbefälhavare (General en Chef) för de svenska trupperna i Finland i början av finska kriget 1808–1809, men fick avsked i september 1808 och efterträddes av dåvarande generalen i armén, Karl Nathanael af Klercker.

I Johan Ludvig Runebergs nationalepos Fänrik Ståls sägner handlar dikten ”Fältmarskalken” om honom, men han nämns i flera andra dikter, till exempel ”Fänrikens marknadsminne”.

Den 14 juli 1808 segrade svenskarna i en större drabbning vid Lappo och tvingade ryssarna att dra sig ytterligare söderut mot Alavo, där svenskarna vann ytterligare en seger den 17 augusti. Svenskarna stod dock stilla vid Lappo, och utnyttjade inte situationen och ryska förstärkningar om 16 000 man stod snart färdiga för Finland. Den 21 augusti besegrades svenskarna vid Karstula efter hårda strider och den svenska huvudstyrkan tvingades dra sig tillbaka norrut efter fäktningar vid Kuortane, Ruona och Salmi .

Utdrag ur boken Finska kriget och Finlands krigare 1808-1809 av Johan Richard Danielson-Kalmari (1897):

Den 10 september och därpå följande natt lät Klingspor alla sina på Lappo och Ilmajoki vägarna stående kårer marschera till Lillkyrö. Om denna marsch berättar Möllersvärd: Folket är uti en gruflig consternation, de flytta till skogarne, öfver alt möter man gråtande qvinnor som fråga när ”Väne-läiset tullä” (när ryssame komma). Broar brännes, fargor och båtar sönderhuggas, vägarna äro nästan ofarbara. Få. timmar dager. Rägn, blåst och köld, utan fourage för hästarna, fienden på hälarna. Så tåga vi nu.

Den 10 september om kvällen anlände von Vegesack med sina svenskar till omnäjden af Vasa, hvarjämte två bataljoner björneborgare och Gyllenbögels frikår fattade posto mellan Vasa stad och Lillkyrö. Arméns förening var sålunda värkstäld och närmaste ändamålet med operationen åt väster uppnådt. Men hvad som nu borde göras, därom hade man ännu icke fattat något beslut. Afgörandet var dock så mycket mera brådskande, som just samma dag underrättelse anländt att ryssarne rykte på vägen såväl till Gamla- som Nykarleby, tvingande de fåtaligare finska afdelningama att draga sig tillbaka.

Fortsätt läsa berättelsen här

BILD: Björneborgarnas marsch, akvarell av Albert Edelfelt från 1900.

Redaktionen