Av min tidigare medförfattare Karl-Olov Arnstberg, som har kontakter inom rättsväsendet och tidigare som etnologiprofessor hade romer som specialitet, får jag reda på att denna grupp sedan länge har specialiserat sig på åldringsrån. Uppskattningsvis 90 procent av sådana brott begås av förövare med romsk härkomst, berättar åklagare och jurister i förtroende. Anledningen till att jag nämner detta, är att det är en särskild grym verksamhet. Den riktar sig mot en värnlös grupp på vars axlar vi står, när det gäller uppbyggnaden av det välfärdssamhälle som nu håller på att raseras på snart sagt alla fronter.

I boken Romer i Sverige (Debattförlaget 2015)  går Arnstberg i kapitlet ”Konsten att råna gamla” igenom ett tjugotal domar ur vilka han ger en mängd exempel på tillvägagångssätt. Ofta lurar ett par förövare sig in i de gamlas lägenheter, där en av dem uppehåller åldringen medan den andre genomsöker bostaden på jakt efter besparingar. Det rör sig ofta om kriminella nätverk av hela släktklaner, som drygar ut socialbidragen på detta sätt genom att bege sig ut på organiserade stöldturnéer i olika delar av Sverige. Med den moderna tekniken i form av kontantabonnemang för mobiler, surfplattor och sökmotorer ringar de in sina offer, personer över 80 år.

Här är en variant ur boken, berättad av en jurist som har varit med i flera sådana mål:

Sedan satte de systematiskt igång med att ringa upp åldringarna och få den att nappa på att man var ett ”barnbarn” som befann sig i närheten för att genomföra ett bilköp. Av olika skäl behövde man hjälp med att få kontanter till handpenningen eller delar av den. Av c:a 50 samtal lyckade man få 1 till 2 av de uppringda att nappa. Dessa åldringar trodde att de talade med sina barnbarn och gav sig ut till banken och tog ut varierande summor mellan 15.000 och 30.000 kronor. Ett romskt par hade på detta sätt lurat till sig över en miljon kronor från offer där äldsta kvinnan var 104 år.

Juristen beskriver hur organiserad och förslagen den romska åldringsbrottsligheten kan vara:

Vid en husrannsakan hos Y och dennes hustru Kristin hittades en ”full verkstad” för att begå åldringsbrott. I en garderob fanns tre peruker uppsatta på ställning. Man hittade namnskyltar med texten ”Hemtjänsten” och ”Stockholms kommun”, plasthandskar, skoskydd m.m. och diverse anteckningar och noteringar över åldringar av typen; ”får besök av dottern på eftermiddagarna”, ”inte mogen än”, ”äter på eftermiddagarna” och andra beskrivningar av diverse äldre människor boende i Sthlm. Med hela bilden framför sig framgick det tydligt och klart att här hade åldringsbrotten gjorts till ”näringsverksamhet” och hade sysselsättningen varit laglig hade den varit bokföringspliktig.

I rättegångarna hörs sällan de gamla brottsoffren annat än på länk, men det blir klart att flera av dem bestulits på alla sina besparingar och att deras tilltro till både medmänniskor och samhälle blivit djup sargad. Men i valet mellan att skydda åldringar och en minoritetsgrupp som media betraktar som utsatt, kan jag inte dra någon annan slutsats än att åldringarna får stryka på foten. Uppenbarligen ser journalistkåren romer som stående längre ned på den intersektionella skalan, och därför vara mer skyddsvärda än våra inhemska pensionärer.

En åklagare som inte namnges, därför att det skulle kunna leda till repressalier mot honom, är upprörd över hur journalistkåren förtiger denna kallhamrade brottslighet, när förövarbilden borde ha ett allmänintresse.

Politikernas oförmåga att tala klartext är också tydlig. När dåvarande integrationsministern Erik Ullenhag (L) höll ett tal på den romska nationaldagen våren 2014 betonade han att vi ska minnas att romerna har ”byggt Sverige”.

”Delegationen för romska frågor” föreslog en omfattande satsning, som dess ordförande Maria Leissner motiverade på följande sätt: ”Enligt utredningar som andra har gjort kostar en människa som är arbetslös under hela sitt liv staten 14 miljoner kronor. Om man utgår från att vår uppskattning är korrekt – att vi har 50 000 romer i landet varav 80 procent går utan arbete – så medför det 560 miljarder kronor i extra utgifter för staten under deras livstid.”

I den statliga utredningen konstateras också följande (SOU 2010:55, s. 546):

Som en jämförelse kan sägas att det är mer än den budgeterade kostnaden i 2010 års statsbudget för hela rikets styrelse inklusive riksdagen, regeringen och kungen, inräknat den lilla potten för minoritetsfrågor.

Utredningens ordförande Maria Leissner (också L) betonade också romernas offerstatus som den ”kanske mest diskriminerade minoritetsgrupp vi har i Sverige”.

Klas Person heter en numera pensionerad polis som tidigare ledde Circa-gruppen, polisens specialenhet för åldringsbrott. I Arnstbergs bok kallar han åldringsbrott för ”seriebrott”. Han uppskattar att flera tusen åldringsbrott begås varje år i vårt land, men att det också finns ett mörkertal eftersom många brottsoffer skäms och aldrig anmäler.

Som journalist minns jag att så sent som för cirka för 15 år sedan, innan PK-ismen fullständigt slagit klorna i svenska medier, var media och polis tydliga med att åldringsrån vanligtvis utfördes av romer. Idag har media mörkat förövarbilden och polisen är också förtegen. Detta bekräftas när jag ringer upp Anders Larsson, den nuvarande chefen för Circa-gruppen säger att jag arbetar för denna sajt och ställer frågor om förövarbilden. Han vill inte svara utan hänvisar mig till Brå (Brottsförebyggande rådet) för statistik. Emellertid har Brå inte heller några sådana uppgifter. Polisen kanske har anledning att vara försiktig med uttalanden som kan uppfattas som riktade mot romer. Särskilt med tanke på att JO 2015 klandrade polisen i Skåne för dess register över romer, som upprättats i syfte att kartlägga kriminella nätverk.

Det som framgår ur flera rättsfall och domar är att den som blir lurad på detta sätt är helt rättslös. Försäkringsbolagen hävdar att förövarna blivit frivilligt insläppta av åldringarna och att hemförsäkringen därför inte gäller.

Men hur ska en gammal människa kunna freda sig mot någon som står utanför dörren och säger sig komma från hemtjänsten eller från fastighetsbolaget som ska kontrollera kylskåp eller element?