Sonen och jag besöker systematiskt medeltidskyrkor i Uppland. Det är inte bara ren kunskaps- och lärdomstörst som ligger bakom våra odysséer. Det handlar också om fascination inför vad en medeltidskyrka faktisk är och representerar.

Tänk bara på placeringen i landskapet. Ofta med kyrktorn synliga på långt håll. Kyrkans placeringar är en gång i historien systematiskt och medvetet vald. På en kulle eller en höjdsträckning i form av en rullstensås, en tidigare ö, halvö eller skär i det som under tidig medeltid var ett mycket större vattensystem än Mälaren är idag. Kyrkan syntes och påminde om religionen, om Gud och Guds välsignelse och dom över människan. Det arbetande folket kunde se kyrkan var på fälten de än var. På vissa håll i Uppland är avståndet mellan de vackra medeltidskyrkorna bara någon eller några kilometer. Trots allt måste 1100– och 1200-talet varit en tid då jordbruket gav ett rejält överskott för att föda de bönder och andra som under flera årtionden med körslor, snickeri- och mureriarbeten bidrog till uppförandet av bygdens kyrka.

De medeltida kyrkorna, av gråsten eller tegel, ligger på platser där det tidigare i de flesta fall rests en träkyrka. Då talar vi om 900– och 1000-tal. Kyrkorna ligger också på platser som med fog kan antas ha varit gamla kultplatser för våra förfäder innan de kristnades från 800-talet och framåt. Det framgår med önskvärd tydlighet av namnen på byarna, Frövi, Frötuna, Torsvi, Torstuna, Torsby, Odensvi, Odensala etc. Människorna var då troende och dyrkare av olika varianter av den polyteistiska Asa-tron.

Vi kan nog anta att kyrkan idag ligger exakt på den plats där man kanske redan från bronsålder och framåt över äldre och yngre järnålder via folkvandringstid in i vikingatid och ända in på 1100-talet dyrkat Asagudarna Oden, Tor, Heimdall , Balder och de kvinnliga Frej, Frigg med flera.

I Uppland som vi genomforskar hittar vi ofta runstenar i anslutning till de medeltida kyrkorna eller i kyrkans omedelbara närhet. Ibland inmurade i kyrkans murar eller i de murar som omger kyrkan och kyrkogården. Ibland har de legat som entré-sten vid kyrkans ingång. Kanske ett sätt att visa ringaktning emot den tro som dessa stenar ibland vittnar om. Ibland har de legat med ristningarna uppåt. Stenarna är då hårt slitna och svårtydda. Runstenarna, oftast från 1000-talet kan vara ristade av Balle, Öpir, Livsten eller Fot för att nämna de mest kända med kristna kors eller visande asa-tron. Ofta berättar stenarna om vikingafärder i österled eftersom vi nu vet att de vikingar som färdades mot rusernas land och ända bort mot Särkland (muslimerna och deras särkar har givit namn) kom från Mälardalen som redan då var och fortsatt att vara Svea rikes centrum.

Det finns anledning att stanna upp redan inför kyrkans exteriör. De medeltida stenkyrkorna är i sin enkelhet fantastiskt vackra. Omgivna idag som de är av stora lindar, ekar eller almar. En enkel hallkyrka i murad gråsten har samma utseende idag som när den byggdes under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal. Den insikten manar till vördnad och begrundan över hur beständiga byggnader man kunde skapa för 800 – 900 år sedan. Vad står kvar av dagens svarta eller antracitgrå lådor som de historielösa arkitekterna ritar och uppför idag?

Både exteriört och interiört erfar man ganska snabbt att kyrkan som den ser ut idag är en avlagring av många århundraden av svensk historia. Ombyggnader, tillbyggnader, torn som rivits och nya torn som rests. Tillbyggnader av vapenhus och sakristia som tillkommit efter den första hallkyrkan. Interiört blir de kulturhistoriska och historiska avlagringarna än mer explicita.

Det är svenska män, hög som låg, bonde som högadel, som genom arbete, gåvor och aktiva insatser i byn och bygden, genom deltagande i krig och andra insatser som kyrkobygget under närmare 1000 år lagrat av sig i kyrkans ombyggnader och interiör.

Ofta finns en dopfunt i sandsten från 1100-talet men ibland med ny cuppa. Tänk er i fantasin och se framför er alla dessa anfäder och förfäder som stått där vid dopfunten med sina små barn för att döpas. Känner man inte stor ödmjukhet, ja salighet, vid tanken på alla dessa svenskar som gått före oss och skapat det Sverige som nu systematiskt raseras.

Predikstolar och altaruppsatser är ofta från 1600-talet. Skänkta av någon fin ätt, eller högre militär efter deltagande i något av Sveriges ärorika krig, och som ha sitt gravkor och gravkammare i kyrkan. Väggarna pryds då av magnifikt vackert utförda begravningssköldar. Ättenamnen vittnar om den högadel och lågadel som spelat en avgörande roll i svensk historia.

Ofta finns i kyrkans inventarieförteckning föremål inhämtade under Sveriges stormaktstid och krig i Europa. Kulturellt och ekonomiskt värdefullt krigsbyte helt enkelt.

Sällan finns något föremål av guld, silver eller dyra mässhakar från tiden före 1550. Gustav Vasa genomförde en hårdhänt och systematiskt genomgripande indragning (för att uttrycka de milt) av kyrkans värdeföremål för att kunna betala lübeckarna för de skulder och lån han tagit upp och behövt för att kunna betala och vidmakthålla de krigsfolk inklusive legoknektar och krigshärar han behövde för att säkra makten i och över Sverige.

Sverige har varit katolskt längre än det ha varit protestantiskt. Det är viktigt att känna till. Under 1400-talet målades många kyrkor invändigt med kalkmålningar av Albertus Pictor och andra kyrkomålare. De flesta som besökte kyrkan var inte läskunniga utan fick sin bild av Bibeln och kyrkans budskap av de sedelärande och dramatiska berättelserna i bilder på kyrkans väggar och tak.

Efter reformationen och protestantismens hegemoni önskade man av religionsskäl ha enklare och mindre utsmyckade kyrkor. Målningarna kalkades över. Glöm inte heller att det i Sverige efter (Gustav Vasas yngste son) Karls IX:s seger och utdrivning av den katolska Sigismund under flera hundra år var förbjudet att vara katolik liksom jude i Sverige. Från 1800-talet har man dock börjat se det kulturella värdet i Albertus Pictors och andras målningar. De skrapades nu fram igen men naturligtvis med försämrad bildkvalitet i färgernas briljans och bildernas och språkbandens tydlighet och läsbarhet. Några få kyrkor har inte varit överkalkade. Där är Albertus Pictor idag möjliga att se som de var en gång vid andra halvan av 1400-talet när de målades. Härkeberga kyrka är en av dem. Vissa färger har på grund av kemiska förändringar ändrat färg. Rött, krapplack, är idag i det närmaste svart.

Så kan man gå i en uppländsk medeltida kyrka och reflektera och fundera över den svenska kulturens förändring och utveckling under de närmare 900 år som flera av dessa stenkyrkor stått där synliga för gemene man och kvinna. Kyrkans främsta roll och uppgift har naturligtvis varit spridandet och vidmakthållandet av den kristna tron (katolsk eller protestantisk) och tillbedjan i bön, predikan och mässa av Jesus Kristus, Guds modern Maria och Gud Fader. Under större delen av den tid vi behandlat här har den kristna tron, kyrkan och prästen varit en mycket central, för att inte säga avgörande, del av livet i bygden, skolväsendet, de magra sociala skyddsnäten, utveckling av läskunnighet, väghållning och kulturliv samt utveckling och förändring av samhällets organisation i socknar, hundare, ledungen (soldater för fartygen) och biskopsdöme. Men också som centrum för den information och ukaser från makten i Stockholm, allt från Gustav Vasa och framåt, som under flera hundra år förmedlades till de svenska medborgarna via kyrkan och prästen.

Det är således en resa i tiden att besöka en medeltida kyrka. Det är en kulturupplevelse. Det är en estetisk upplevelse. Det finns kunskap och lärdom att inhämta under ett besök i en medeltida kyrka. Det ger var och en av oss nödvändiga historiska perspektiv. Det är slutligen ett sätt att pendla den egna tidens djup och riktning. Man slipper vandra som en byfåne i tiden.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra, företag, banker, finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland och Baltikum. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com