PATRIK ENGELLAU: Efter coronat

Många erfarna och kloka bedömare menar att coronapandemin kommer att bli en historisk vattendelare ungefär som Luthers brytning med påven med ett slags historia före händelsen och ett annat slags historia efter. Tidningarna är fulla med spekulationer om allt som kommer att ändras. Folk kommer att jobba hemma. Vi kommer att sluta flyga. Butiker slår igen och vi köper alltmer på nätet. Techbolagens inflytande växer. Biografbranschen vittrar bort för det är enklare att se filmerna hemma. Världshandeln minskar när företagen förkortar försörjningskedjorna och hellre köper från underleverantörer i Kinna än i Kina.

Det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet något om den, det lärde jag mig när jag var framtidsforskare. Eftersom vi inte vet något om framtiden tror vi att alla trender vi just nu lever i kommer att fortsätta obrutna långt in i framtiden. Trendutdragning är all framtidsforsknings moder. All framtidsforsknings fader är emellertid insikten att trender alltid bryts. Mamman och pappan är helt olika men tillsammans får de rätt.

Mitt grundlösa grundtips är att coronat kommer att påverka samhällena mycket mindre än vi hoppas eller befarar. Varför skulle något ändras i grunden när det egentligen inte hänt så mycket annat än att världen under några månader fått en otäck överdödlighet som framför allt drabbat äldre personer med svåra underliggande sjukdomar?

När pandemin med de exponentiellt ökande dödsfallen slog till greps alla – även jag – av en begriplig panik eftersom vi med förskräckelse insåg vart trenden ledde. Paniken blev till politik och under några månader fanns inget annat i västvärldens medvetande än fasan inför framtiden.

Men kriser erbjuder som bekant också möjligheter. Existerande intressen utnyttjade den allmänna osäkerheten till att framföra sina agendor med extra kraft för att försöka flytta fram sina positioner i samhällsdebatten. Miljörörelsen har nog varit mest framgångsrik med sina argument på temat ”nu när världen ändå är i stöpsleven kan vi lika gärna bygga en helt hållbar och fossilfri värld med mycket kollektivtrafik och helst utan bilar”. Men miljörörelsen är inte det enda intresset som upptäckt möjligheterna. Feminister påpekar att kvinnor är bättre ledare än män eftersom Finland och Nya Zeeland som knappt haft några coronafall har kvinnlig statsminister respektive president. Sjuksköterskorna som kanske aldrig tidigare uppskattats så högt framför via sina fackliga organisationer att det nu äntligen måste bli slut på deras olidliga arbetsvillkor. Svenskt Näringsliv, som alltid predikat entreprenörskapets och företagsamhetens välsignelser, når retoriska höjdpunkter i tidningsannonser: ”Lösningen finns rakt framför oss. Mitt i krisens mörker har vi sett en glimt av Sveriges verkliga potential. Om det är något som krisen har lärt oss så är det att nästan vad som helst är möjligt. Det bor en enorm initiativkraft och beslutsamhet i Sverige som är redo att släppas lös”. (Det där är ljuv musik för mig. Måtte det vara så!)

Gamla käpphästar blir kort sagt som nya. Men i övrigt tror jag att världen i stort sett kommer att med tillfredsställelse återgå till sitt normala levnadsmönster (som förstås aldrig är riktigt normalt eftersom det ändrar sig med några procent per år). Jag tror till och med att det kommer att gå fort. Vi vill resa till Thailand. Jag skrev nyligen om inköpschefsindex som ser lovande ut. Jag talade häromdagen med en bekant som har ett åkeri i Florida. Han sa att alla lastbilar i hela staten är upptagna sedan två veckor. Man ska inte helt bortse från anekdotiska bevis. Idag står det i Dagens Industri att både AB Volvo och Volvo Cars går för fullt.

Men en sak kommer nog att ändra sig rejält, nämligen våra möten som alltmer kommer att ske med hjälp av Zoom, Skype, Bluejeans och motsvarande. Tänk så praktiskt att konsultera en läkare på datorn i stället för att sitta i kö på vårdcentralen. Den utvecklingen var på gång i alla fall med fick mer skjuts av coronat.

Patrik Engellau