Enligt polisen finns det cirka 5 000 kriminella gängmedlemmar i Sverige som är beredda att skjuta andra. Det var ju trevligt för en fridsam svensk att höra! Ska vi verkligen ha det så här? Naturligtvis inte. Därför är det klarspråk som gäller. Gängkriminaliteten har kommit med invandringen av människor från djupt dysfunktionella länder. Dessa människor borde ta sig en funderare över vad det är för fel på dem.

Sverige är mitt land och mitt hem och jag tar mig rätten att säga vad jag tycker om de katastrofala konsekvenser som en alltför omfattande invandring från dysfunktionella och från oss väsensskilda kulturer har fört med sig.

När jag växte upp på 70- och 80-talen talade man om Sverige som ett lugnt och tryggt land. Visst förekom kriminalitet, våld och missbruk. Fylleriet var mer utbrett och det hade konsekvenser. Men det går inte att jämföra med den situation vi har nu 2020. Varje dag kan vi läsa om avrättningar, rån och misshandel. Utvecklingen hänger nära ihop med invandringen, eller rättare sagt med den omfattande invandring som skett från vissa länder och regioner. Människor har kommit till oss från länder där man aldrig visat sig kapabel att upprätta någon bestående demokrati eller rättssäkerhet. Det märks.

Det finns anledning för oss svenskar att vara självkritiska. Vi har varit dumsnälla, vi har velat vara toleranta, vi har velat tro på våra politikers, journalisters och forskares försäkringar om alla människor likhet. För alla är ju så lika. Alla! Överallt! Hela tiden! Lika, lika, lika! Det finns inga skillnader! Det märks inte kan jag säga. Människor tycks vara ganska olika trots sina likheter. Och nu sitter vi här och får hantera dessa olikheter i vårt lilla Sverige. Men vi får skylla oss själva (samtidigt som några av ”oss” bär en betydligt större skuld än andra). Det är i grund och botten vårt eget fel.

Jag säger detta för att visa att jag klarar av att vara självkritisk. Jag klarar av att klandra mig själv, min egen grupp, mina egna landsmän. Jag har också varit dumsnäll, jag personligen. Jag tycker att fler borde pröva på att idka självkritik. Speciellt personer som tillhör de kulturer eller etniciteter vars främsta stjärnor nu engagerar sig för att göra livet i Sverige till ett helvete. För samtidigt som det är vårt fel att vi har öppnat våra gränser på vid gavel, är det inte vårt fel att många av de människor som kommit har visat sig ovärdiga att leva i vårt öppna och fria samhälle.

För tio år sedan hette det att de sociala problemen i de invandrartäta förorterna berodde på diskriminering. Det argumentet har förlorat det mesta av sin trovärdighet. Nu är det istället vår eftergivenhet mot de kriminella som är problemet. ”För om bara polisen kunde sätta dit den där lilla klicken kriminella invandrare som förstör för alla andra så skulle problemen bli mycket mindre! För då skulle även de invandrare som lider under klanernas skräckvälde få leva i frihet! Och det är faktiskt det de vill! Vad trodde du din rasist?”

Återigen är det vi som brister alltså, det är det svenska samhället som ska bättra sig. För mig är detta bara en fortsättning på samma dumsnälla argument enligt vilka invandrare blir kriminella för att de är diskriminerade. Man hittar alltid ursäkter, man hittar alltid bortförklaringar, man hittar alltid lösningar som det svenska samhället ska stå för.

Så här är det: Det är inte det svenska samhället som är problemet när det gäller gängkriminaliteten, det är invandrarna som är problemet. Eller åtminstone invandrare från vissa länder och regioner. Häromdagen sa polisen Mats Löving vid NOA, Nationella operativa avdelningen, i en artikel i Svenska Dagbladet: ”Vi har 5 000 medlemmar i kriminella nätverk i utsatta områden som är beredda att skjuta andra.” 5 000 medlemmar i kriminella nätverk som är beredda att skjuta andra! 5 000! Vi tar det igen: 5 000.

Dessa 5 000 människor uppstår naturligtvis inte ur ett vakuum. De dyker inte bara upp i Sverige från ingenstans. De kommer ur en våldskultur som inte klarar av att hantera vår tillit, öppenhet och frihet. Och det handlar inte om enstaka rötägg, vilket brukar framhållas av debattörer som Sofie Löwenmark eller Hamid Zafar. Det är snarare en hel folkrörelse. En äkta svensk folkrörelse! Vad fint! Och de lär knappast bli färre med tanke på de siffror i Det Goda Samhällets rapport om invandring och brottslighet som visar att andra generationens invandrare är mer kriminellt belastade än första (man kan också läsa om vilka invandrargrupper som är överrepresenterade i vilka brott).

5 000 knarklangare, utpressare, rånare och potentiella mördare. Vad är det för fel på dessa människor? Hur svårt ska det vara att uppföra sig som en anständig medborgare, följa lagar och försöka skapa positiva värden för sig själv och för andra? Vi svenskar har gjort det som vår tradition och vår religion har lärt oss nämligen att vara öppensinnade mot andra och inte döma i förväg. Sedan har det gått alldeles för långt: Generositet har blivit dumsnällhet, öppenhet har blivit integritetslöshet. Men inte tusan är det vårt fel att de här människorna så fort de blir tillräckligt många överallt skapar kriminella strukturer.

Nu måste vi stoppa ytterligare invandring. Vi måste stoppa utdelandet av fler medborgarskap. Vi måste stoppa den omfattande arbetskraftsinvandringen. Vi måste se till att de människor som inte ska vara här avvisas så fort det är möjligt. Vi måste ge polisen utökade befogenheter. Vi måste också inleda ett frivilligt återvandringsprogram. Dessutom måste polis, Säpo och försvaret sluta spela med i det politiska etablissemangets historielösa vansinne och tala klarspråk om hur de demografiska förändringarna hotar vår säkerhet, vår identitet och vår sammanhållning.

Hur svårt kan det vara!