Av alla de frågor som Trump gick till val på 2016 så var invandringen, sammanfattat i slagropet ”Build the wall”, överlägset viktigast. Det är också denna fråga som gett honom en stark fan-base bland invandringskritiker i Sverige. I denna andra del (del 1 hittas här) av min granskning av Trumps första mandatperiod är det därför dags att fråga hur det gått med invandringen, i synnerhet då den illegala invandringen och muren Trump lovade att bygga för att stoppa denna.

Först och främst, hur många illegala invandrare har USA nu jämfört med när Trump blev president? Det är såklart svårt att säga exakt eftersom illegala invandrare tenderar att leva i skuggorna, men svaret är med ganska stor säkerhet färre. Detta är dock en trend som pågått rätt länge; tvärtom vad man kan tro så var det färre illegala invandrare i USA år 2016 än det var år 2007. Det är svårt att få fram data från efter 2017, men det året fortsatte i alla fall antalet illegala invandrare i USA att falla. Poäng för Trump.

Däremot är det noterbart att antalet som utvisas från USA faktiskt var lägre år 2018 (sista året som det finns data för) än under 2013 då utvisningarna toppade under Obama. Faktum är att 2018 såg i princip samma antal utvisningar som 2016, sista året då Obama var president. Om gränspolisen misslyckas med att stoppa en illegal invandrare från att ta sig över gränsen, så faller uppgiften på ICE – Immigration and Customs Enforcement – som är den amerikanska myndighet som är ansvarig för inre utlänningskontroll. Trump har lovordat ICE, och med all rätt försvarat organisationen från orättvisa attacker, men faktum är att antalet illegala invandrare som arresterades av ICE år 2019 var lägre än det var år 2014 eller något tidigare år under Obamas presidentskap. Trenden är dessutom sviktande, med färre arresterade år 2019 än 2018!

Gränspolisens jobb är svårare att utvärdera. År 2019 så var antalet som togs i förvar vid gränsen över dubbelt så stort som 2016, vilket på papperet ser ut som en succé för Trumps politik. Problemet är att väldigt många av dessa är asylsökande som frivilligt låter sig tas i förvar vid gränsen just för syftet att söka asyl. Antalet som togs i förvar dubblades från 2018 till 2019, men det var nästan uteslutande på grund av en flyktingvåg från Latinamerika. 2017 och 2018 var antalet tagna i förvar detsamma eller lägre än 2016, Obamas sista år som president, vilket tyder på att gränspolisen inte blivit särskilt mycket bättre på sin uppgift – att arrestera dem som illegalt försöker ta sig över gränsen – än de var under Obama.

Dock måste man tillstå att Trump verkligen lyckats minska antalet som faktiskt får asyl i USA. USA:s flyktinginvandring var redan med europeiska mått restriktiv, men Trump har gjort den ännu tuffare. Ungefär hälften så många fick asyl 2019 som 2016. Faktum är att man får gå tillbaka till 2002, direkt efter 11 september-attackerna, för att hitta ett år då så få asylsökande fick uppehållstillstånd i USA som förra året. ”Promise made, promise kept” som Trump brukar säga.

Hur gick det med muren? En av anledningarna till att Trump ville bygga en mur var för att stoppa drogsmugglingen. Problemet är att drogsmugglingen nästan uteslutande sker via kusten, inte via landgränsen: 90 procent av allt heroin, 88 procent av allt kokain och 87 procent av allt metamfetamin som smugglas in i USA smugglas in från havet. Dessa siffror kommer från myndigheten som ansvarar för att stoppa denna smuggling. Kustbevakningen är livsviktig för att stoppa denna smuggling, och därför är det minst sagt märkligt att bland det allra första Trump gjorde som president var att föreslå kraftiga nedskärningar i kustbevakningens budget för att bland annat frigöra resurser för att bygga gränsmuren, ett krav han upprepade 2018 och 2019.

OK, men har det blivit någon mur? På sätt och vis. Trump har byggt en mur på 26 kilometer. Ytterligare 286 kilometer mur har också byggts, dock på ställen där stängsel redan fanns. Det stora problemet är att gränsen mellan USA och Mexiko är 3 145 kilometer!

Trumps anhängare brukar försvara denna senfärdighet med att demokraterna i kongressen stoppat alla förslag om murbyggande. Detta är dock bara delvis sant. Faktum är att demokraterna i början av 2018 erbjöd sig att gå med på att bygga gränsmuren på villkor att Trump gick med på att ge 1,8 miljoner ”dreamers” en väg till medborgarskap. Dreamers är på illegala invandrare som anlänt till USA som minderåriga tillsammans med sina föräldrar. Demokraterna menade att eftersom dreamers inte har någon skuld till att de är i USA olagligt och eftersom de nästan uteslutande talar engelska och är väl assimilerade i det amerikanska samhället så borde de tillåtas stanna och bli medborgare (så länge de inte gjort sig skyldiga till brott).

Dreamers är så gott som omöjliga att utvisa, dels eftersom de på grund av att de är så assimilerade inte skiljer sig så mycket från resten av amerikanerna vilket gör dem svårare att upptäcka. Och dels eftersom de, eftersom de växt upp som amerikaner, ofta har nära vänner som är amerikaner och som vid behov kan gömma dem. Kort sagt, vare sig dreamers tillåts vara i USA lagligt eller inte så kommer man inte att bli av med dem. Trots detta så tackade Trump nej.

Ett annat viktigt skäl till att murbygget gått så långsamt är att stora delar av marken som ligger på gränsen mellan USA och Mexiko är privat och USA har en exceptionellt stark äganderätt. I Sverige kan stat och kommun ganska enkelt beslagta privat egendom för att bygga järnvägar, flygplatser eller annat. Detta är möjligt också i USA, men där är det betydligt krångligare. Detta problem var förutsägbart: När George W. Bush ville bygga stängsel längst 1 125 kilometer av den amerikansk-mexikanska gränsen så fördröjdes projektet med flera år på grund av stämningar från markägare vars mark man behövde konfiskera. Ändå byggdes stängslet till slut.

Att Trump inte räknade med att muren skulle leda till samma typ av juridiska konflikter är märkligt och tyder på en viss hybris. Man hade redan från början kunnat räkna med att tvingas betala flera gånger så mycket som marken egentligen är värd för att kunna ge markägarna ett erbjudande de helt enkelt inte skulle kunna tacka nej till, men så skedde inte trots att detta bara varit struntsummor i ett statsbudgetsperspektiv. För en president vars image bygger på att kunna ”the art of the deal” så är detta ett kraftigt underbetyg.

Och slutligen har Mexiko inte heller betalat för muren. Resurserna för den mur som ändå byggts har istället tagits först och främst från militärens budget. Mexikos bristande samarbetsvilja är förståelig: Att tvinga ett land att betala för en mur som ska hålla dess egna invånare inne är att utsätta landet för en enorm nationell förnedring. Självklart kan ingen mexikansk politiker gå med på det, oavsett hur högt priset blir i form av tullar och annan ekonomisk krigsföring. Mexiko må vara ett fattigt land, men mexikaner är minst lika patriotiska som amerikaner. Detta är något både Trump och hans anhängare verkar ha väldigt svårt att förstå. De eftergifter man kan på kort sikt kan utpressa från Mexiko är knappast värda den uppenbara risken att Mexiko på längre sikt väljer att vända sig bort från USA och istället liera sig med Kina, något vi redan nu ser tecken på.

Det är visserligen lätt att imponeras av Trumps hårda retorik kring invandring och gränskontroller. Tyvärr är det här också, som så ofta med Trump, mycket snack men lite verkstad. Och det är verkligen synd för USA.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi och jobbar som politiskt sakkunnig i Europaparlamentet. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ honom gärna på Twitter.