Skillnaden mellan mig och alla dem som önskar göra om den här världen är att jag gillar den här världen och är tacksam för vad den i sin omedvetna godhet, framför allt i västerlandet, erbjuder människorna. Min tacksamhet gäller framför allt sådana där grundläggande livsvillkor som de flesta räknar som självklara men som man med obetydlig eftertanke snart inser inte alls kan tas för givna. Jag menar sådant som hygieniska vattentoaletter och badrum med dusch och rinnande vatten, elektricitet och centralvärme, tandläkare som ser till att folk inte blir tandlösa vid fyrtio års ålder, sjukvård i världsklass, fina kommunikationsmedel, livsmedelsbutiker fulla med god mat som aldrig tar slut.

Observera det märkliga – som antagligen är förklaringen till att vi tar allt detta för självklart såsom vore det installerat i tillvaron genom Guds försorg – att dessa bekvämligheter stått till alla människors i västerlandet förfogande under kanske ett halvt sekel. När något funkat i femtio år för alla tror vi att det är fastskruvat i vår existens och inte kan ta slut.

För några år sedan skrev jag efter långa Bibelstudier en bok som hette Guds tredje strategi där jag framförde tesen att Guds ursprungliga mening var att människans jordeliv skulle vara paradisisk – trots allt hade han ju skapat människan i Edens lustgård – och att han med olika strategier försökt få människan att av egen kraft omvandla jordelivet från jämmerdal till ett paradis vilket nu alltså till slut lyckats i det modernas västerlandet. (Hur Gud lyckades med detta förklaras i boken och bör inte tynga denna text.)

Detta kunde jag påstå eftersom det i olika religiösa urkunder finns beskrivet hur livet i det himmelska paradiset skulle gestalta sig. Det visar sig påminna mycket om den tillvaro vi åtnjuter i ett land som Sverige. Så här skrev jag med utgångspunkt i Koranen:

Koranen är mycket upptagen med frågan om förhållandena i himlen och helvetet och vem som ska hamna var. Dessa platser beskrivs ganska detaljerat. Till exempel visar det sig att de ligger så nära varandra att invånarna på ömse håll kan betrakta vad som pågår på det andra stället och till och med föra samtal: ”En mur skall skilja de båda [grupperna] åt… Och de som hade både insikt och urskillning skall ropa till dem som de igenkänner på deras kännetecken [som förnekare]… Och de vars arvedel är Elden skall ropa till dem som stigit in i paradiset: ’Häll litet vatten över oss eller något av det som Gud har skänkt er!’ De skall svara: ’Bådadera har Gud nekat dem som avvisade tron.’” (sura 7:48, 50)

Ibland lockar Allah med jungfrur i paradiset: ”Gud har [slutit ett avtal] med de troende, enligt vilket Han i utbyte för deras liv och egendom lovar dem paradiset; de kämpar för Guds sak och dödar eller dödas… Och [deras] hustrur skall vara med dem i dessa [lustgårdar], renade från [all jordisk] orenlighet, och där skall de förbli till evig tid.”

I tillägg till bäckarna och jungfrurna ska paradisborna enligt Koranen åtnjuta ”armband av guld och pärlor och klä sig i dräkter av siden” enligt sura 35:33. Vidare kommer enligt sura 37:45 ”en skål [att] bäras runt från en ren källa” och dessutom ska de enligt sura 38:42 erbjudas ”alla frukter [som de har lust till]”.

För en nutida bedömare verkar paradisets löften inte särskilt märkvärdiga (jungfrurna lämnar vi utanför). Armband köps numera av vem som helst som har lust, sidenkläder finns på H & M, rent vatten har vi i kranarna och det finns hur mycket frukt som helst i närmaste ICA-butik. Poängen med denna observation är a) att en existens där den sortens i nutida ögon rätt ordinära glädjeämnen betraktas som paradisiska i sanning måste ha varit en jämmerdal och b) att vi idag kommit en bra bit på vägen mot Edens lustgård.

Till skillnad från dem som vill göra om världen och tror att de paradisiska välsignelserna vi åtnjuter i jordelivet är för evigt rotfast inplanterade så tror jag att vårt grundläggande välstånd är skört och måste vårdas nästan som ett spädbarn. Det får inte utsättas för vanvård och slarv. Var och en som i utlandet fått uppleva att vattnet och elen plötsligt och under oviss tid stängs av eller att grönsakerna tar slut på marknaden eller att en bekant dör av en elchock i duschen för att kablarna till varmvattenberedaren kopplats fel (det hände i Marocko), var och en som har erfarenhet av att livet kan se annorlunda ut än i vår skyddade vrå bör inse att vrån inte bör utsättas för ogenomtänkta och oprövade experiment baserade på lummiga fantasier i en del entusiasters upphettade hjärnor.

Det finns många potentiellt farliga idéer som kan hota det framgångsrika samhälle som våra förfäder sig själva ovetandes faktiskt lyckade skapa och vars överflöd dagens människor åtnjuter. En risk är att miljöfanatiker ska få för sig att under statlig ledning bygga om hela världens energiförsörjningsystem i syfte att vi ska klara oss med sol och vind. En annan risk är att Sverige fortsatt ska stå öppet för en invandring som hotar en ordning som hittills tjänat landet väl. En tredje risk är att vi på allvar börjar indela människor i identiteter, till exempel lesbiska kvinnor och rasifierade och vita heteromän och sedan börjar ge rättigheter åt sådana grupperingar i stället för åt individer till exempel i form av kvotering av attraktiva resurser såsom att det måste finnas minst en transman i varje börsbolags styrelse. Det vore ett grundskott mot det samhälle som gjort livet så angenämt för alla människor i ett land som Sverige.

Samlingsbeteckningen på de hotfulla idéer som kan omintetgöra vårt samhälle är PK-ismen.