Den sjunde augusti skriver tolv ledare i Sveriges kristna råd, den svenska kristenhetens parnass, ett samverkansorgan för Sveriges kristna förgrundsfigurer tillika delvis statsfinansierad stödjepunkt för den svenska PK-ismen, en debattartikel i Dagens Nyheter. Inom rådet finns 26 medlemskyrkor så det var kanske bara en tillfällighet att just tolv ville underteckna, lika många som Jesu lärjungar. Eller var det uttänkt?

Jag kommer genast att tänka på vad Jesus sa om skrymtare i Matteusevangeliets tjugotredje kapitel:

På Moses´ stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig. Och alla sina gärningar göra de för att bli sedda av människorna. De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna. Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare.

Du kanske invänder att det inte är något fel att inta de främsta platserna, till exempel debattsidan på Dagens Nyheter, om man har något viktigt att säga. Visst, kyrkoledarnas budskap är viktigt. Det går ut på att skribenterna har goda värderingar som alla svenskar inte delar vilket skribenterna ”inte kan acceptera”.

Närmare bestämt kan de till stor del statsfinansierade kyrkoledarna inte acceptera att alla uppehållstillstånd inte skulle vara permanenta, att ömmande omständigheter inte skulle införas som ny asylgrund, att alla behövande inte skulle ha rätt till familjeåterförening utan besvärande försörjningskrav.

Kyrkoledarna anför ett antal motiv för sin uppfattning. För det första avvisar de argumentet att det skulle finnas ”problem med integrationen av de flyktingar och andra migranter som redan finns här”. Kyrkan ”finns på plats över hela vårt avlånga land och visst ser vi integrationsproblem på flera platser”. Men kyrkan ser också ”många goda exempel på integrationsglädje”.

Det är inte seriöst resonerat. Med den logiken skulle varje människa köpa alla trisslotter hon kommer åt eftersom det faktiskt existerar vinstlotter.

Ett annat argument är att om politiker talar och handlar utifrån vad folk vill höra så riskerar Sverige att ”förlora sin förankring i det som varit våra grundläggande värderingar”. Vad som är våra grundläggande värderingar är inte alldeles tydligt men det verkar vara ”en kristen människosyn, som är barmhärtighet och kärlek, vilken värnar varje människas okränkbara värde som skapad till Guds avbild och i bibelns enträgna maning att värna om ’främlingen’”.

I själva verket uppmanar kyrkan politikerna att slösa bort medborgarnas pengar på ett lotteri som garanterat inte ger några vinster till lottköparkollektivet, bara till lotteriarrangören. En genomsnittlig migrant kostar folkhushållet, det vill säga skattebetalarna, tre, fyra miljoner från ankomst till död. Är det väl använda pengar?

Vi kan fråga Jesus. De sista sex kapitlen i Matteusevangeliet beskriver finalen i hans liv på jorden. Han börjar alltså i tjugotredje kapitlet med att skälla ut skrymtarna som vill ”binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem”. I nästa kapitel förutsäger han Jerusalems förstörelse. I tjugofemte kapitlet framställer han sina två sista liknelser i livet. Den första handlar om att man måste hålla ögonen öppna och vara vaken eftersom man inte vet vad som ska hända. Den andra liknelsen, Jesu slutbudskap till mänskligheten, handlar om vikten av sparsamhet och god förvaltning av de tillgångar, särskilt pengar, man satts att förvalta. Om man slösar blir man bestraffad:

Det är precis som när en man skulle resa utomlands. Innan han reste kallade han till sig sina tjänare och gav dem ansvaret för sina ägodelar. En tjänare fick fem talenter, en annan fick två, och ytterligare en annan fick en enda. Talenterna fördelades efter vars och ens förmåga, och sedan reste mannen utomlands.

Den som hade fått fem talenter tog dem och gick genast i väg för att göra affärer, och han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter gjorde likadant och tjänade två till. Men den som hade fått en enda talent gick i väg och grävde ner sin herres pengar.

Efter en lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och ville veta vad de hade gjort med pengarna. Den som hade fått fem talenter kom fram och hade med sig fem talenter till och sa: ’Herre, du gav mig ansvaret för fem talenter, och jag har tjänat fem till.’ Hans herre sa: ’Bra gjort, du är en god och trogen tjänare! Du har varit trogen när du har haft ansvaret för några få saker. Jag ska ge dig ansvaret för många saker. Gläd dig tillsammans med din herre.’

Sedan kom den som hade fått två talenter fram och sa: ’Herre, du gav mig ansvaret för två talenter, och jag har tjänat två till. Hans herre sa: ’Bra gjort, du är en god och trogen tjänare! Du har varit trogen när du har haft ansvaret för några få saker. Jag ska ge dig ansvaret för många saker. Gläd dig tillsammans med din herre.’

Till sist kom den som bara hade fått en talent fram och sa: ’Herre, jag visste att du är en krävande man som skördar det någon annan har sått och samlar in det någon annan har tröskat. Så jag blev rädd och gick och grävde ner din talent. Här har du det som är ditt.’ Till svar sa hans herre: ’Du är en ond och lat tjänare. Du visste alltså att jag skördar det någon annan har sått och samlar in det någon annan har tröskat? Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? I så fall hade jag fått tillbaka dem med ränta när jag återvände.’

Sedan sa han till sina tjänare: ’Ta ifrån honom talenten och ge den åt tjänaren med de tio talenterna. För den som redan har, han ska få mer, så att han får ett överflöd. Men den som inte har något, han ska bli fråntagen det lilla han har. Och kasta ut den värdelöse tjänaren i mörkret utanför. Där ska han gråta och gnissla tänder.’

Talenten är skattebetalarnas pengar. Bara värdelösa tjänare vill satsa den på omöjliga projekt. Skrymtarna skulle kunna passa på att läsa Bibeln. Och inte, som de brukar, försöka snacka bort liknelsen med att Jesus inte menade vad han sa. Om skrymtarna vill göra något gott kan de satsa sina egna pengar. Svenska kyrkan äger åtskilliga miljarder.