IDÉ OCH KULTUR Intellektuella vill gärna vara originella. Därför skulle inte många av dem idag säga att Jordan B- Petersons ”12 livsregler. Ett motgift mot kaos” (som kom 2018) är en av vår samtids viktigaste böcker. Men det är den. Den är helt enastående. Den måste absolut läsas av alla som vill förstå vår samtid. Det kanske till och med är så att Petersons bok i framtiden kommer att beskrivas som ett av de tidigaste tecknen på en ny västerländsk renässans. Den lär oss nämligen att hitta tillbaka till vår handlingskraft genom att knyta an till vår natur och kultur.

Nu har jag äntligen läst Jordan B. Petersons 12 Livsregler – Ett motgift mot kaos. Den var bättre än jag hade förväntat mig. Peterson är bättre i skrift än i tal. Han är mer nyanserad i sina påståenden när han skriver än när han föreläser – vilket han ofta gör i affekt. När han visar att han förstår sina motståndare får den kritik han riktar mot dem större tyngd. Jag har skrivit det förr här på Det Goda Samhället och jag har sett att andra har börjat tänka i samma banor: Vi kommer snart börja tala om en ny västerländsk renässans. Kanske kommer Jordan B. Peterson i framtiden beskrivas som en av föregångarna till denna ”Renässansen 2.0.” Han har använt sig av ett nytt massmedium för att slå igenom internationellt: han är internetålderns första intellektuella storstjärna. Men han har framför allt vänt sig mot sin egen samtids abstrakta moralism och tagit oss tillbaka till vår egen mänsklighet. Han har också, i likhet med den första renässansens intellektuella, tagit oss tillbaka till källorna till vår egen kultur. Petersons bok är till vissa delar en fördjupad lärobok i stoisk självdisciplin (han konstruerar alltså boken kring tolv livsregler som ska stärka oss i den dagliga kampen mot tillvarons kaos). Men när det gäller innehållet i boken öser han inte så mycket ur den grekisk-romerska kulturen som ur den andra stora forntida källan till vår västerländska kultur nämligen Bibeln.

1400-talets och 1500-talets europeiska renässans var till viss del just en återgång till vår egen mänsklighet. För medeltidens kristendom var människan i huvudsak en själ. Kroppen var förkastlig. Jordelivet var inte mycket värt. Kroppslig njutning var synd. Alla våra strävanden skulle gå mot evigheten efter döden. Men med Renässansen fick den jordiska tillvaron ett nytt värde. Man återupptäckte den icke-kristna Antiken, man började måla individuella porträtt, människokroppen avbildades dessutom naken, Luther lät präster gifta sig och skaffa barn. I både konsten, religionen och filosofin befriade man människan från medeltidens moraliska abstraktioner. Man hittade tillbaka till en konkret, fysisk och mänsklig värld. Och nu är det dags igen.

Peterson börjar sin bok med att tala om humrar. Framför allt talar han om humrarnas inbördes dominanshierarki. Humrarna, berättar Peterson, har funnits som art i 300 miljoner år. (För 65 miljoner år sedan fanns det fortfarande dinosaurier.) Och poängen är att vi människor också lever i olika dominanshierarkier, och att vi, precis som de urgamla humrarna, fungerar i egenskap av individer beroende på var i hierarkierna vi befinner oss. Finns jag högt upp i en hierarki och känner mig som en vinnare kommer min hjärnas neurokemi bekräfta detta genom att utsöndra ämnen som gör mig frisk och lycklig. Befinner jag mig långt ner kommer även det att skapa bekräftande reaktioner i kroppen, men tyvärr i negativ riktning. Och det här, skriver Peterson, har inget med kapitalism, socialism eller patriarkat att göra. Det är ren natur. Därför lyder den första livsregeln ”Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna”. Genom att uppträda självsäkert skapar vi ofelbart positiva reaktioner i både kropp och sinne. Vi kan alltså själva påverka vårt mående (i viss mån naturligtvis) och vi kan göra det genom att acceptera hur naturen fungerar och vad som faktiskt krävs av oss människor här i livet. Uppträder vi självsäkert kommer vi må bättre och vi kommer bemötas med mer respekt. Det fungerar för humrar och det fungerar för människor.

Boken börjar alltså i det hav som allt liv på jorden kommer ifrån. Den börjar med neurokemi och med den naturliga kampen om dominans och självsäkerhet. Vår bild av naturen må till viss del vara en kulturell konstruktion, men vi är själva likväl en del av denna natur. Det är inte Marx eller Foucault som i grunden bäst förklarar hur vi fungerar, men naturen. Tillbaka till naturen! Tillbaka till det verkliga! Tillbaka till verifierbar kunskap och till kopplingen mellan kropp och själ – och till kopplingen mellan natur och socialt samspel! Det är lärorikt. Det är befriande. Och det är ett slag rakt i ansiktet på den moderna intellektualism som gjort allt för att förneka naturens uppenbara påverkan på våra liv.

Tillbaka till vår mänskliga natur alltså. Men också tillbaka till våra egna myter, till grunderna för vår egen kultur. De avsnitt som imponerar mest på mig är kanske de läsningar som Peterson gör av några kända berättelser ur Gamla Testamentet. Det återkommande temat i dessa läsningar är kampen mellan ordning och kaos. Tillvaron erbjuder kaos – osäkerhet, oförutsägbarhet, hunger, lidande, ensamhet, ondska, sjukdomar, död –, och människan strävar efter att göra tillvaron hanterbar genom att skapa ordning – förutsägbarhet, mättnad, tillfredsställelse, gemenskap, kultur, välstånd, hälsa, liv. Kaos är i princip allt som är outforskad terräng, skriver Peterson. Ordning däremot är den utforskade och kartlagda terrängen. Till alla traditions- och normkritiska radikalers förtret är ordning enligt Peterson ”folkstam, religion, härd, hem och land. Det är det varma trygga vardagsrummet där brasan brinner i eldstaden och barnen leker. Det är nationsflaggan. Det är valutans värde. Ordning är golvet under dina fötter och din plan för dagen. Det är traditionens storhet, bänkraderna i klassrummet, tågen som avgår punktligt, kalendern och klockan.”

När Gud skapar världen i Första Moseboken skapar han ordning ur kaos. Han avskiljer och benämner. Han skapar människan och placerar henne i Edens lustgård. Vad som sedan händer när ”ormen” nästlar sig in i Paradiset och lockar kvinnan med den förbjudna frukten är helt enkelt att ordningen visar sig vara ofullständig. Människan kommer inte få leva i något paradis. Hon kommer alltid ha ett hotande kaos att hantera. ”Det verkar helt enkelt inte vara möjligt, inte ens för Gud, att skapa en helt avgränsad, helt och hållet skyddad plats […]. Utsidan, kaos, smyger sig alltid in till insidan, eftersom ingenting kan vara fullständigt avskärmat från resten av verkligheten.” Vi gör vad vi kan – och vi kan göra mycket – för att skapa en tillvaro av ordning, men vi kommer aldrig komma undan ordningens destruktiva motsats. Ormen kan till och med bo i oss själva: Vi kan själva förstöra vår egen tillvaro. Och därför är det så viktigt, menar Peterson, att göra människor kompetenta att hantera kaos. Om vi överbeskyddas står vi svarslösa den dagen kaoset hotar. Vi kan inte ens ser att det hotar, eller också bjuder vi in kaoset eftersom vi inte ständigt är på vakt mot det.

Och så där håller det på. Natur och kultur, neurokemi och myter, naturens obevekliga lagar men också människans fantastiska handlingskraft. Våra livsvillkor är i grunden desamma idag som på Gamla Testamentets tid. Abrahams, Jobs och Moses gud var en krävande gud. Han tvekade inte att dränka hela världen i en syndaflod för att människorna skulle bättra sig. Och ett viktigt budskap i Gamla Testamentet är, enligt Peterson, att vi aldrig ska skylla ifrån oss. Vi ska ”alltid sopa rent framför egen dörr innan vi kritiserar andra” (livsregel nummer 6): Vi ska alltid se till vad vi själva kan göra för att förbättra vår situation, och vi ska inte förneka den skuld vi själva kan ha till de olyckor vi drabbas av. Utsätts vi för prövningar kan det vara så att vi faktiskt har förtjänat dem. Vi tappade garden. Vi var inte på vår vakt. (Apropå Sverige 2020…)

Och därför är det rimligt att se Peterson som en föregångare till en ny möjlig västerländsk renässans. Renässansen var nämligen den tidsepok då den västerländska människan återupptäckte sin handlingskraft. Bankväsendet skapades, konsten och arkitekturen utvecklades, tekniska framsteg gjordes (tryckpressen bland annat), de moderna nationalstaterna skapades, Amerika upptäcktes och hela värden låg plötsligt öppen för en västerländsk erövring. Det är just denna handlingskraft, eller kanske egenkraft, som Västvärlden måste hitta tillbaka till. Ingen hummer kan överleva på ”öppenhet” mot det främmande. Ingen människa heller och absolut inte en kultur. Vi behöver hitta tillbaka till en naturlig instinkt att hävda vårt revir och vår självständighet. Vi behöver också hitta tillbaka till insikten om att vi inte kan skylla våra problem på någon annan: Det är vi själva bär vårt öde på våra axlar. Det är vi som måste hantera det kaos som hotar vår värld. Men då måste vi bli verkliga. Vi måste sluta leva i drömmar. Vi måste sluta tro på ny-marxistiska (eller rousseauistiska) utopier. Och vi måste hitta tillbaka till våra traditioner, vår historia, vår egen kultur, vår egen ordning. Annars är det kaos som väntar.

Läs Jordan B. Petersons 12 livsregler. Han har antagligen fel i en hel del av det han säger. Men det gör inget. Det är tendensen som räknas: viljan att göra oss starka, viljan att hitta tillbaka till vår natur och vår kultur, viljan att hitta tillbaka till oss själva.