MOHAMED OMAR: Live Aid – en veritabel orgie i godhetssignalering

Innan juli månad är slut vill jag skriva om Live Aid. Det är 35 år sedan den stora välgörenhetskonserten ägde rum den 13 juli 1985. Det var en veritabel orgie i godhetssignalering. Ordet fanns inte då.

Morrissey i The Smiths, som numera är mer eller mindre paria för sina politiskt inkorrekta uttalanden, kritiserade Live Aid som han menade var den största uppvisningen i självgodhet i popmusikens historia

80-talet var egentligen inte ”min tid”. Jag föddes 1976 och ”min tid” var alltså första halvan av 90-talet. Men jag är en stor 80-talsentusiast. Ingen expert, men entusiast. Tittar man på min på min Spotify ser det ut som att det är Live Aid varje dag. Jag gillar de flesta av artisterna som uppträdde och lyssnar på dem ofta.

Konserten organiserades av Bob Geldof, sångare i Boomtown Rats. Han har fortsatt vara ”god”. Han ville stoppa Brexit och helst se en ny folkomröstning. En anledning är att han tror – eller åtminstone påstår att han tror – att Brexit skulle hota musikindustrin.

Vad handlade Live Aid om? Bob Geldof hade sett en dokumentär på tv om svältkatastrofen i Etiopien. Han blev så berörd av etiopiernas lidande att han bestämde sig för att göra något för att samla in pengar åt dem. Så han började ringa upp olika artister.

Live Aid var en megahändelse. De två konserterna, en på Wembley Stadium i London (med en publik på cirka 72 000) och en på JFK Stadium i Philadelphia (publik runt 90 000 personer), sändes live över satellit och sågs av flera hundra miljoner tittare.

Man lyckades samla in omkring 1,5 miljarder kronor. Hur mycket som gick till mat åt svältande barn i Etiopien har jag inte kollat upp.

Precis som idag ställer kändisar upp för olika goda syften.

Vi i västvärlden, eller ”de vita”, för att tala med vänstern, bryr oss om alla lidande i världen. Hur mycket bryr sig resten av världen om oss?

Titta man på vänsterdemonstrationer i Sverige från 60-talet och framåt ser man alla möjliga flaggor fladdra i vinden. Men inte den svenska. Solidariteten handlade om tredje världen, eller om ”de rasifierade” för att fortsätta tala i vänstertermer. Och det är likadant fortfarande. Den inhemska, ”vita” arbetarklassen är dumpad för länge sen.

Och nu dumpar den ”vita” arbetarklassen vänstern.

Tillsammans med Ultravox sångare Midge Ure skrev Bob Geldof låten ”Do they know it’s Christmas” som de sedan sjöng in med artister som Sting, Boy George, Paul Weller och Phil Collins.

Låten blev en succé. Det är en fin låt, tycker jag.

And in our world of plenty
We can spread a smile of joy
Throw your arms around the world

Vi som lever i överflöd ska omfamna världen med vårt leende och vår generositet.

I Amerika skrev nu Lionel Richie och Michael Jackson låten ”We are the world”. Den sjöngs också in av ett stort gäng stjärnor. Också en fin låt.

Vi sjöng de här låtarna i skolan.

Varför ska vi i västvärlden, eller den vita världen, ha dåligt samvete för att vi har det bra? Vi har det bra för att vi har jobbat hårt. Vi har utbildat oss, vi har anammat bra idéer som har främjat ekonomisk och vetenskaplig utveckling. Rikedomen har inte ramlat ner från himlen.

Om folk i de delar av världen, där man inte har det lika bra, ska fixa sina samhällen måste de kanske ändra sitt sätt att tänka. De kanske måste ändra sin politik. De kanske måste kritisera sin egen kultur, till exempel islamisk fundamentalism. De kanske måste anstränga sig. Ja, kravlösa allmosor från den vita mannen kanske till och med kan förlänga fattigdomen i dessa länder.

Svälten i Etiopien berodde inte bara på vädret.

Jag har växt upp med en kenyansk styvfar. Jag har bott i staden Mombasa på Kenyas kust i perioder och jag pratar swahili. Låten ”Do they know it’s Christmas” är fin men ganska korkad. Den framställer Afrika som en enda stor öken där folk lider och svälter: ”a world of dread and fear”.

I Afrika finns inget vatten, bara tårar:

Where the only water flowing
Is the bitter sting of tears

De som skrev den här låten verkar inte ha vetat så mycket om Afrika. Det finns gott om vatten där och många skrattande, lyckliga människor. Det finns också rika som bor i fina villor och kör fina bilar. Även då 1985.

And there won’t be snow in Africa this Christmas time
The greatest gift they’ll get this year is life
Where nothing ever grows
No rain or rivers flow
Do they know it’s Christmas time at all?

I Afrika växer inget? I Afrika vet man inte att det är jul? I Kenya till exempel är majoriteten av befolkningen kristen och det finns kyrkor överallt. Ja, folk vet att det är jul.

Låten är faktiskt ganska pinsam.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar