Gästskribent RUTGER ENGELLAU: Årets sommarpratare på Det Goda Samhället – den svenska tuppen

Kuckeliku alla lyssnare! Jag är en av Sveriges ledande politiker. En stolt tupp som styr över den svenska bondgården. Att som tupp styra och bestämma över något så komplicerat som en stor bondgård är en svår uppgift. Korna ska vallas och mjölkas, fåren klippas och fäbodar hållas i gott skick. Men det klarar jag galant för jag är utomordentligt intelligent och lämpad för uppgiften. Alla andra djur på gården vet också att utan mig skulle inte mycket bli gjort och dessutom skulle mycket bli fel. Därför har de utsett mig, en tränad proffsig beslutsfattare, att leda arbetet.

Mitt kontor är förlagt till toppen av gårdens gödselstack. Där har jag total överblick över vad som händer och kan snabbt och verkningsfullt ingripa. Det gör jag också gärna och ofta. Då gal jag extra högt och korna slutar direkt mumsa på gräset för att ta in mina visdomsord. När jag tystnar återgår de till sitt makliga idisslande med en känsla av djup tacksamhet inför min betydelsefulla person.

Själva gödselstacken ser jag som mitt personliga segermonument. Den har jag skitit ihop helt själv och det vet alla. Utan mig hade inte gårdens åkrar givit sådana skördar och det ska vi alla vara stolta över. Nja, jag kanske inte ska vara så skrytsam. En liten klatsch har säkert några av mina djurundersåtar bidragit med. Men jag är inte nöjd. Jag har sedan länge stora planer för vår gemensamma bondgård.

Redan för länge sedan rev jag ner stängsel och gärdsgårdar ty faran med varg och räv är överdriven och dessutom är stängsel omodernt. Att rävar tillåts kalasa på hönsen och vargen riva fåren måste vi lära oss leva med. Alla djur har lika värde. Utom vi tuppar förstås, för utan oss så blir det katastrof! Rovdjurens närvaro öppnar också upp för nya spännande möjligheter.

Min mest innovativa idé är hur rävarna ska kunna bli nyttiga. Vi ska omskola dem till vegetarianer och mjölkproducenter. Jag är övertygad om att rävmjölken kommer bli en storsäljare och få gården att blomstra. Visserligen kommer rävarna inte producera lika mycket mjölk som korna, men lite mjölk är bättre än ingen. Jag menar nu när rävarna ända ska bo på gården. Dessutom betyder den låga mjölkproduktionen att vi i framtiden behöver oändligt antal rävar. Hur ska vi annars få tillräckligt med mjölk?

Egentligen är det gamla synsättet på djurbesättning och matvaruproduktion på bondgårdar totalt förlegat. Jag välkomnar därför alla djur från hela världen att bo på min bondgård och bli en del av vår gemenskap, även skallerormar. Alla ska med. Självklart förstår jag att det kan ta lite tid innan våra nya djurkamrater blir nyttiga. Fram till dess så får vi andra djur på gården gör lite avkall på vår bekvämlighet, utom vi tuppar förstås! Det blir till exempel besparingar med mindre foder till uttjänta värphöns och gamla kor. Skulle det olyckligtvis i dessa bristtider exempelvis komma in någon smitta som vi inte har resurser till löser vi problemet med nödslakt av våra mindre nyttiga innevånare, kuckeliku!

Ett annat framtidsmål är att gårdens produktion inte är det viktigaste. Istället ska alla på gården ha rätten att förverkliga sig själva istället för att vara nyttiga. Exempelvis vet jag att många hästar vill byta kön. Vi har getter som vägrar att beta. I stället vill de bli matade. Självklart måste jag som tupp tillgodose deras rättigheter. Men alla djur på gården kan inte tillåtas vila sig i form, utan några måste försörja resten. Som den superintelligenta tupp jag är, har jag löst problemet på enkelt sätt. De som stretar på och jobbar får göra det och den som inte vill, blir försörjd. Som tupp blir då min uppgift att lägga ut lite rökridåer så inte bondgårdens slavar, det vill säga de som levererar nytta, förstår att de huvudsakligen jobbar åt andra. Hitintills har det fungerat bra och de flesta verkar nöjda, kuckeliku!

Men livet som VT (Verkställande Tupp) är inte bara en dans på rosor på toppen av dynghögen. Det finns andra konkurrerande tuppar som vill ha mitt jobb. Lögnaktigt påstår de att de är mycket bättre på att gala. Att de gal betydligt mer kraftfullt och distinkt. När jag utsätt för sådana gemena angrepp brukar jag peka på gödselstacken och fråga varifrån de tror att den kommer. Sen jag tillträdde för ett antal år sedan har den blivit många meter högre. Får jag bara sitta kvar som VT så kan jag här och nu lova alla mina djurundersåtar den största gödselstack världen någonsin skådat. Jag tänker inte låta mig hindras av något. Inte ens den värsta förstoppning.

Men trots att vi tuppar emellanåt kivas så är de flesta av oss överens i de mest betydelsefulla frågorna som bygger på den heliga tuppreligionens sanningar. I tuppbibeln står att Gud skapade tuppen med dess knivskarpa intellekt och unika ledaregenskaper. Det var Guds enda skapelse och som Gud är internationell kallade han den första tuppen för NBO (Natural Born Officer). Därefter skapar tuppen resten. Det är med den djupa förståelsen för tingens förhållande vi tuppar fattar beslut. Ibland blir dock våra beslut ifrågasatta av någon oupplyst kossa eller fårskalle. Egentligen är det obegripligt för jag är ju en tupp. Vi tuppar behöver inte bevisa något, kuckeliku! Klokt nog så delar de flesta av våra insiktsfulla djurundersåtar vår åsikt i frågan.

Därför ser framtiden mycket ljus ut för oss tuppar. Egentligen kan vi tuppar hitta på och påstå vad som helst. Därför vill jag avsluta med att tacka alla mina djurundersåtar för ert förtroende och för att ni begriper hur obetydliga ni är. Jag hoppas att den framtida rävmjölken kommer bli till belåtenhet. Önskar er alla en fortsatt trevlig sommar, kuckeliku!

Rutger Engellau är företagare, far, farfar och morfar med en omtanke som också sträcker sig utanför den privata familjekretsen.

Gästskribent