MOHAMED OMAR: Styr ängslighet verkligen åsiktsklimatet på Sveriges Radio?


Det väckte stor uppmärksamhet när Bari Weiss, redaktör och opinionsskribent på prestigefyllda New York Times, lämnade tidningen. Hon stod inte ut med det snäva och förutsägbara åsiktsklimatet som rådde på redaktionen: man skrev ledare efter ledare om hur hemsk Donald Trump är.

”Sanningen är att intellektuell nyfikenhet, och inte minst risktagande, ses som en fara på The Times”, skrev Weiss.

Uppmuntrad av Weiss avhopp skriver nu P3-profilen Anna Björklund i Göteborgs-Posten (21/7 2020) om åsiktskorridoren på skattefinansierade Sveriges Radio.

Björklund börjar med att konstatera att fördomen om Sveriges Radio-folket som inskränkta och verklighetsfrånvända södermalmshipsters är sann:

”När jag började som programledare på Sveriges Radio för ett satirprogram om inrikespolitik var detta exakt vad jag möttes av.”

Hon menar att det är ”ängslighet” som styr – inte ideal.

”För någon sådan brinnande övertygelse fanns inte bland de som jobbade för Sveriges Radio som jag stötte på. Deras ställningstaganden kändes grunda och slentrianmässiga, deras politiska engagemang följde helt modet och gruppen.”

Okej. Men SR-nissarna blir ju inte ”ängsliga” om något de publicerar främjar vänstern, den politiskt korrekta uppfattningen, eller vad nu vill kalla det. De blir bara ”ängsliga” av invandringskritik, högeråsikter och så kallade ”sverigevänliga” saker.

Så visst, jag kan tänka mig att många som jobbar på SR saknar ideal. Men den ”ängslighet” som gör att de känner att de behöver vara vänster och pk för att passa in i gruppen styrs ju av ideal. Det kanske inte är journalisternas egna ideal på riktigt, men de agerar som om de vore det.

Låt oss ta en icke-troende muslim som exempel. Han är född muslim, men otrogen i hjärtat. Han avstår från fläsk för att, av ”ängslighet”, anpassa sig till gruppen. Själv har han inga islamiska ideal, men han agerar som om han hade det. Gruppens ideal är alltså islamiska, även om varje individ som tillhör gruppen inte delar dem.

På samma sätt kan man säga att SR:s ideal är vänster eller pk, även om många medarbetare själva inte har några ideal. De är bara folk som vill bli bekräftade, vara inne, eller slippa vara ute.

”På Sveriges Radio finns ingen fanatisk elit, utan välanpassade och trendkänsliga gruppmänniskor.”

Ja, och detta motsäger inte att det på SR både finns ideal som de välanpassade anpassar sig till och trender som de trendkänsliga anammar.

”Jimmie Åkesson har fel när han säger att public service hatar honom för hans åsikter, deras inställning beror helt och hållet på hans töntighet. Idealen som styr är inga ideal alls, bara ängslighet.”

Hm… Är Jimmie Åkesson verkligen töntigare än Stefan Löfven? Jag tror att det är politiska värderingar, ideal om man så vill, som gör att man tycker att Jimmie är töntig, men inte Löfven. De välanpassade och trendkänsliga följer sedan efter och lär sig att man blir belönad och bekräftad om man hånar Jimmie, men inte om man visar samma förakt för Löfven.

Följ Anna Björklund på Twitter

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar