HITTAT PÅ NÄTET: Slaget vid Rakowitz

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Rakowitz (även känt som Slaget vid Warszawa) var ett blodigt slag under stora nordiska kriget, som skedde den 21 juli 1705. Det svenska kavalleriet under generalmajoren vid kavalleriet och översten för Smålands ryttare Karl Nieroth besegrade en flerdubbelt starkare armé av polska och sachsiska soldater under generallöjtnant Otto Arnold Paykull.

Karl XII:s polska fälttåg, under det stora nordiska kriget, utgjordes av ett inbördeskrig i Polen (1704-1709), mellan Warszawas konfederation som stödde tronpretendenten Stanisław Leszczyński och Sandomierzs konfederation som stödde kung August den starke, kurfurste av Sachsen som genom mutor och politiskt rävspel också blivit vald till kung av Polen under namnet August II.

Den svenska segern vid Warszawa den 21 juli 1705 tryggade Stanisław Leszczyńskis kröning till kung av Polen.

Slaget beskrivs i Anders Fryxells Berättelser ur svenska historien under rubriken ”Träffningen vid Warschau”:

Kriget skulle ock föras i stort. August utpressade åter från sitt kurfurstendöme en hop troppar och penningar, och de polska anhängarne lofvade på samma sätt understödja hans företag. Mest var dock att räkna på tsar Peter. Denne hade lofvat 12,000 man hjelp-troppar samt 200,000 rubel årligen. Serskildt tyckes han hafva åt polska kronohären gifvit 40,000 rubel, för att återföra densamma till August och till dess fanor. Men åt dess anförare Lubomirski lät Karl den tolfte å sin sida genom Arvid Horn, å nyo och som det hette, ”till gratifikation” likaledes utdela en dryg summa, nämligen 10,000 riksdaler specie och polska kronohären blef för det mesta overksam.

Förnämsta afsigten med Augusts rustningar var att hindra Stanislai tillämnade kröning. General Paikull i spetsen för 4,000 saxare och 6,000 polackar tågade
i sådan afsigt mot Warschau, der man förberedde sig till nämnde högtidlighet. Mot honom stod generallöjtnant Nieroth, som hade blott tre regementen rytteri och af fotfolk endast 60 knektar under en kapten Kafle, utgörande tillsammans ungefär 2,000 man. Paikull med femdubbel styrka ocb visshet om segern, kastade sig den 21 Juli öfver den lilla svenska troppen. Men denne försvarade sig tappert. Paikulls 6,000 polackar flydde deremot genast, och så snart svenskarna med värjan i hand gingo dem på lifvet. Saxarna ensamma voro dock ännu dubbelt öfverlägsna och kämpade för segern. Men svenskarnas ihärdighet, krigsvana och skickliga vändningar vunno slutligen öfverhand. Paikull sjelf med flere sina officerare blef tillfångatagen och saxarna förjagade, efter en förlust af 2,000 man sårade eller döda. Medan träffningen påstod, begagnade en hop Warschauer-boar tillfallet och plundrade den saxiska trossen; men blefvo sedermera af svenskarna tvungna att åt dem utlemna bytet. Denna vigtiga seger gaf mycken styrka åt Stanislai parti och tryggade hans snart stundande kröning.

Läs mer om det svenska fälttåget i Polen år 1705 här

Anders Fryxell (1795-1881) var präst, historiker och skolman. Hans Berättelser ur svenska historien (1828–1893) var det mest spridda och lästa verket om svensk historia före Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden (1913–1924).

Redaktionen