PATRIK ENGELLAU: Klasser och ideologier


Troligen har jag presenterat följande resonemang åtskilliga gånger tidigare men det är liksom aldrig någon som säger emot eller instämmer eller ställer kompletterande frågor eller förfinar. Kanske har jag inte varit tillräckligt tydlig. Men jag tror att tankegången har viss betydelse, framför allt om den stämmer med verkligheten.

Jag är nog i mångas ögon stötande influerad av en del tankar som Karl Marx artikulerade även om det inte var han som hittade på dem. En är kopplingen mellan sociala klasser – bara det ett användbart begrepp i samhällsanalysen! – och ideologier såsom exempelvis i hans diktum att ”samhällets härskande ideologi är den härskande klassens ideologi”. På det viset faller bitarna i det sociala pusslet mot slutet av artonhundratalet och en bra bit framåt på plats: den gamla före detta härskande adeln var konservativ, den dominerande delen av den nya härskarklassen – kapitalisterna – var liberal och den framväxande arbetarklassen var socialistisk. Man får inte hänga upp sig på att schemat inte stämmer i varje detalj. Sociala analyser är som tavlor i bemärkelsen att de är mer eller mindre klargörande och användbara tolkningar av verkligheten.

Denna arena av kämpande ideologier anträds runt 1960 av en ny, tidigare obekant spelare som till en början inte har något namn utan bara framstår som en udda kombination av osammanhängande idéfragment, till exempel tanken att kolonialismen inte alls hade varit en civilisatorisk välgärning utan i stället ett sätt att förtrycka och suga ut folk som inte hade tillräckligt med vapen för att kunna försvara sig mot kolonialisternas övergrepp. En annan ny idé som gradvis kom att undergräva det svenska skolväsendet var föreställningen att det inte finns någon säker sanning så att skolläraren kanske inte alls har rätt och därför inte borde stå i en kateder och propsa på lydnad utan tvärtom underkasta sig elevernas eget sökande efter en egen sanning.

Sådär höll det på. För varje år las nya stenar på detta nya ideologiska bygge. Nästan alla nya idéer kom från amerikanska universitet där framtidens tänkande utvecklades såväl inom teknik som humaniora. Man uppmärksammade den förkrossande amerikanska överlägsenheten när det gällde tekniska ämnen eftersom det finns nobelpris för olika slags teknik men alla de motsvarande amerikanska nydaningarna när det gäller sådant som människosyn och barnuppfostran gick under radarn eftersom det inte finns några nobelpris för sådant. Men de nya amerikanska idéerna inom humaniora var fullt lika omvälvande som Penzias och Wilsons upptäckt av den kosmiska bakgrundsstrålningen av mikrovågor och ungefär lika begripliga för de flesta människor.

Det finns två skäl till att nya idéer får fäste. Inom tekniken är det att de fungerar. Inom humaniora är det att någon grupp i samhället inser att idéerna gynnar dem och därför anammar dem och försöker sprida dem.

I Sverige var jordmånen för de amerikanska idéerna inom humaniora betydligt mer gynnsam än i USA. Det berodde på att Sverige genom vår allmänna statsfromhet och på grund av att socialistiskt sinnade politiska intressen sedan länge tagit kontroll över staten var särskilt lyhört och mottagligt för tankegångar som uppmuntrade staten att ta sig ytterligare makt.

Det hör nämligen till saken – även om det tog just mig, eftersom jag har så liten hjärna, lång tid att inse detta – att det gemensamma för alla dessa moderna idéer från amerikanska universitet var att de för att förverkligas krävde politiska insatser. Alla idéerna innebar att den ordning som uppstod av sig själv i det civila samhället, till exempel hur föräldrar skulle fördela hemarbetet eller om lärare skulle bestämma i klassrummet, var fel och måste åtgärdas genom offentliga insatser i form av nya lagar och myndigheter exempelvis Barn- och elevombudet vid Skolinspektionen.

På det sättet drog jag slutsatsen att de nya idéerna som så småningom förenade sig i en sammanhållen ideologi som sedermera kom att kallas PK-ismen i själva verket var precis vad statsmaktens härskande klass – politikerväldet – precis behövde för att legitimera sin maktutövning. Därför hade Karl Marx rätt. Samhällets härskande ideologi, PK-ismen, är den härskande klassens, politikerväldets, ideologi.

Eller finns det något jag missat?

Patrik Engellau