PATRIK ENGELLAU: The British Academy of Medical Sciences

Om vi bortser från att uttalanden om framtiden inte brukar förverkligas, särskilt inte när de kommer från experter, så finns det anledning att oroa sig för det scenario från The British Academy of Medical Sciences som Thomas Hedner redovisar här intill. Akademin säger att det nu till hösten som ”ett rimligt värsta scenario” kan komma en ny coronavåg som när den klingar av efter ett halvår kommer att ha dödat ytterligare dubbelt så många människor som den första vågen hittills skördat.

Jag tror – och detta är ytterligare ett utlåtande från en framtidsexpert som jag verkligen hoppas inte slår in – att resultatet skulle bli förödande, inte enbart för att det tragiskt nog skulle dö ytterligare en massa människor, i Sverige mer än tiotusen, utan för att samhället inte skulle klara en sådan smäll.

Verkar det som om Sverige har dragit några lärdomar av den första vågen? Som Thomas Hedner redovisar är statsminister Löfvens främsta intryck att han är ”övertygad” om att Sverige valt rätt väg. Betyder det att svensk politik ligger fast om det från september kommer en andra våg eventuellt med tillägg av mer ansiktsmasker för personal på äldreboendena?

En som det verkar vägande invändning mot Folkhälsomyndighetens coronapolitik kommer från medicinare som hävdar att myndigheten trott att COVID-19 uppför sig och smittar som vanlig influensa – alltså att virus lägger sig som en jämn bombmatta över befolkningen. Men så går det inte till. COVID-19 anfaller i kluster. Hur en trovärdig politik som utgick från detta förhållande skulle se ut vet jag inte.

I vilket fall som helst är jag rädd att vi kommer att stå lika förvirrade som nu ifall coronat attackerar på nytt till hösten. Det är bara ett par månader kvar. Den statliga coronakommissionen, som ska dra de bärande lärdomarna av första (och förhoppningsvis enda) vågen, ska slutredovisa först i februari 2022. En första delrapport om smittspridningen inom äldreomsorgen ska dock avlämnas redan i november i år. Bara det är aningslöst om man betänker att det kan finnas risk för en andra våg med början i september. För att vi skulle stå beredda för ett nytt anfall om bara några månader så skulle vi vid det här laget jobba frenetiskt och planmässigt för att motstå attacken. Men Sverige har ingen plan. Allt är lagt i händerna på den statliga coronakommissionens åtta ledamöter som i normalt sävlig svensk takt ska hålla sammanträden. Hur regeringen ska hantera en eventuell andra våg vet ingen.

Med normal svensk beredningsförmåga blir vi sannolikt tagna på sängen igen. Om coronat återvänder med förnyad kraft kommer panik att inträffa i den högsta ledningen som idag torkar svetten ur pannan och hoppas att faran ska ha blåst över och aldrig komma tillbaka. Grundtipset är att desperationen tar överhanden. Regeringen tål inte mer kritik för bristande synlighet och handlingskraft. Antagligen kommer den urskillningslöst att stänga hela ekonomin vilket paralyserar företagen. När Sverige senare frampå vårkanten kliver fram ur detta ide kommer vi att upptäcka att det bara finns rester kvar av ekonomin och att köerna av bidragskrävande företag och företagare ringlar sig runt Rosenbad som de svältande kring 30-talsdepressionens soppkök.

De statliga krispaketen efter första vågen – där ändå ingen nedstängning förekommit – har hittills kostat i storleksordningen tio procent av BNP. Man kan bara gissa vad notan för en dubbel våg med drakoniska nedstängningar skulle gå på. Ytterligare tjugo eller kanske fyrtio BNP-procent?

Och då har vi ändå inte tänkt på efterbörden i form av ytterligare stödpaket till andra särskilt drabbade EU-länder. Den återhämtningsfond som nu diskuteras för att hjälpa i första hand Italien och Spanien uppgår till i storleksordningen två svenska BNP (oavsett om pengarna ska utgå som lån eller bidrag). Ska det bli dubbelt så mycket efter att en ny och än värre coronavåg under vintern drar genom världen?

Jag tror varken Sverige eller EU skulle klara en sådan utmaning. Den stora krisen är inte de tragiska dödsfallen. Hittills har en halv promille av den svenska befolkningen dött i coronat och det är ändå i världstoppen. Om ytterligare dubbelt så många dör blir det totalt 1,5 promille under ungefär ett år. Det ska jämföras med att det normalt i alla fall dör någon procent vilket betyder en överdödlighet på 15 procent vilket kan tillskrivas coronapandemin.

Den stora hotande krisen är våra politiska överbyggnader som har åtagit sig uppgifter som de inte klarar och därför hotar att driva medborgarna i fördärvet med en möjligen skadlig politik som konstruerar och förvärrar ekonomiska kriser.

Patrik Engellau