Vid en samlad bedömning – en byråkratformulering som man använder när man inte riktigt kan motivera sina bevekelsegrunder – har jag kommit fram till att det som ställt till det för Sverige i coronafrågan är precis det som Platon menade skulle förgöra demokratin, nämligen att människorna inte kan lägga band på sin frihetslängtan: ”… det är den överdrivna längtan efter frihet på bekostnad av allt annat som undergräver demokratin”.

För den som med rätta hyllar friheten kan Platons synpunkt behöva förklaras närmare. De flesta instämmer nog med Biskop Thomas om att ”frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring”. Det gör även Platon. Han säger att demokratin, vars högsta värde är just friheten, är det bästa av alla statsskick. Samtidigt påpekar han att frihetslängtan kan löpa amok när människan inte klarar av att anpassa sig till något annat än sina egna egoistiska infall. När demokratin har nått det stadiet lyder eleverna inte längre sina lärare, säger Platon. De gamla fjäskar för de unga. Ansvar behöver man inte ta om det känns för jobbigt. Medborgarna, framför allt ungdomen, tål inte att göra något som för tillfället inte passar, till exempel att upprätthålla den sociala distanseringen enligt generaldirektör Johan Carlsons enträgna och alltmer förtvivlade uppmaningar. Inget är heligt annat än den egna friheten. Om något ska tas ansvar för så ligger ansvaret alltid på någon annan vilket betyder att en enskild människa aldrig behöver ta egna initiativ för att avhjälpa några som helst problem, kanske inte ens sina egna.

Jon Tallinger, distriktsläkare i Tranås, är en av de många faktiskt existerande människorna som inte fallit för den platonska farsoten. För tre månader sedan tutade han i sitt varningshorn att covidsjuka människor dör i onödan på äldreboendena för att det saknas syrgas. Nu tycks varningen ha sjunkit in. Det är allmänt erkänt att äldreboendena inte har tillgång till det enkla läkemedlet syrgas. Jag har inte märkt att denna insikt lett till några åtgärder. Antagligen är det där med syrgas till åldringar någon annans ansvar.

Syrgasen på äldreboendena plockades bort i samband med Ädelreformen som genomfördes 1992 och innebar att äldreboendena rent organisatoriskt flyttades från landstingen, som håller på med läkemedel, till kommunerna, som inte håller på med läkemedel. Därför försvann syrgasen. Jon Tallinger har köpt egen syrgas på internet för eventuella patientbehov.

Problemet uppstod alltså för snart trettio år sedan. Hur många åldringar som dött i onödan under dessa år vet ingen eftersom ingen haft till uppgift att tänka på just den frågan. Det påstås att de gamla som behövde syrgas skickades till sjukhus där det fanns syrgas och att det är först under coronat, när sjukhusen varit fullproppade, som det blivit svårt för sjukvården att ta emot åldringar med syrgasbehov. Så kanske det är.

Dagens Nyheter skriver den 10 juli om en anonym sjuksköterska som verkar vara en andlig syster till Jon Tallinger. Hon räddade livet på en coronasjuk granne genom att olovligen ge grannen dropp med näringslösning ”genom fönstret”. Grannen hade avvisats av sjukvården.

Äldreomsorgsföretaget Attendo ordnade på egen hand ansiktsmasker åt sin egen personal – medan Folkhälsomyndigheten fortfarande ansåg det onödigt med sådan skyddsutrustning – och påstår sig ha fått ned smittspridningen med 96 procent.

Vårdapparaten tycks värja sig mot överbeläggning och försöker platta till kurvan genom att snåla på omsorgen för coronadrabbade äldre. Det kommer för många rapporter om åldringar som räddats till livet för att deras anhöriga tjatat till sig hjälp från sjukhusen för att man, i varje fall jag, inte ska misstänka att det är sant.

Jag tror alltså, vid en samlad bedömning, att det är brist på företagsamhet och initiativrikedom i kombination med en rimlig medborgerlig ansvarskänsla som gjort att vårt land klarat coronat så dåligt. Om Jon Tallinger kan köpa syrgas på internet kan väl äldreboendena också göra det. Om det privata Attendo lyckas få fram ansiktsmasker till personalen kan väl kommunerna också göra det. Är maskerna slut hos leverantörerna går det faktiskt att som nödlösning själv sy ihop en skyddande mask som man fäster i öronen med gummisnoddar.

När svenskar kommer utomlands och betraktar hur taffligt andra folk beter sig händer det att de förklarar för utlänningarna att det finns ett korrekt svenskt sätt att lösa problemet: ”In Sweden we have a system”. Jag tror att det är en bra del av förklaringen till Sveriges svårigheter. Vi har en metod. Metoden är att någon myndighet har det principiella ansvaret och kanske också tar ansvaret när läglighet uppstår. Om läglighet inte uppstår får omvärlden vänta som i fallet med ansiktsmaskerna. Om ansvaret inte tilldelats någon relevant myndighet tillsätts en utredning som kanske kommer fram till att det behövs en ny myndighet som kan lanseras när ärendet är berett i den korrekta svenska ordningen. Allt är till det bästa. Tills vidare behövs inga initiativ. Alla är fria att bara besvära sig med sitt eget.

Friheten från eget ansvar gäller även politikerna. Det står visserligen i regeringsformen 1 kap. 6 § att ”Regeringen styr riket”. Men så är det inte riktigt ty Platons sjuka har satt in. I verkligheten är det inte regeringen som styr riket utan reglementet. De i korrekt ordning utnämnda myndigheterna har ansvaret. Regeringen behöver inte ta ansvar utan överlåter ansvaret på experterna. En del förståsigpåare menar att detta är själva essensen av det svenska systemet. Regeringen får inte lägga sig i ty sådan inblandning vore lika med ministerstyre som i vårt land är en styggelse. In Sweden we have a system. Vår metod är att ingen ska behöva inskränka sin frihet genom att ta ansvar. Det finns alltid någon annan.

Jag behöver väl inte säga att detta inte beror på coronat. Coronat har bara uppdagat ett underliggande fel, för övrigt samma fel som visar sig inom skolan, invandringspolitiken och när det brinner i skogarna. Folk är maktlösa eftersom det finns en reglerad ordning – som alltför ofta inte fungerar.