En av de mer läsvärda publikationerna om det mänskliga gruppbeteendet är Charles Mackays (se bilden) bok Extraordinary Popular Delusions and the Madness of the Crowds från 1841. Den påminner oss om att den moderna människan inte har ändrats det ringaste. När gruppassionen griper an stängs förstånd och omdöme av. Mackay sammanfattar med orden att människor blir galna i grupp och återfår förståndet långsamt, en efter en.

I slutstadiet fördjupas galenskapen raskt och blir gradvis alltmer extrem, samtidigt som den fraktioneras. Man kan se detta tydligt hos religiösa eller politiska grupper som medeltidens flagellanter eller extremisterna under den franska och ryska revolutionen eller i de maoistiska revolutionsaktiviteterna under 1900-talets senare hälft. Exempel från Sverige är vänsterrörelsen under 1970-talet där minigrupper började kritisera och bekämpa varandra i strävan efter en allt högre grad av ideell renhet och perfektionism. Detta ledde till sektbeteckningar som kpml (r), de revolutionära marxist-leninisterna. Inom de stora religionerna som kristendom, islam och judendom utvecklas extremfraktioner från tid till annan. Exemplen är legio, där inte minst islam under senare tid har utmärkt sig. Ett svenskt extremsällskap som uppmärksammats är Filadelfiasekten i Knutby.

Miljö-och klimatrörelsen har under de senaste åren uppvisat liknande sektbeteende där politiker och företrädare för diverse aktivistgrupper uttalar sig om det mänskliga samhället förestående undergång. Även forskare har engagerat sig i en sådan aktivism där klimatforskare unisont i ett upprop i DN ställt sig bakom klimataktivisten Greta Thunberg.

En intressant utveckling under den senaste tiden har varit kända klimataktivister som officiellt tagit avstånd från sin tidigare uppfattning. Den ledande Greenpeaceaktivisten och en av organisationens grundare, Patrick Moore, har sedan en tid tillbaka ställt sig emot Greenpeace och menar att organisationen förvandlats från en miljöorganisation till en vänsterinriktad politisk aktivistorganisation. Att han på detta sätt blivit en persona non grata inom Greenpeace är en eufemism.

Under den allra senaste tiden har vi noterat liknande avhopp. En av de ledande personerna i extremistorganisationen Extinction Rebellion (XR) med det något ovanliga namnet Zion Lights har enligt uppgift ställt sig bakom förnyad kärnkraft och lämnat XR. Huruvida Greta Thunberg delar Zion Lights uppfattning är mig obekant men verkar osannolikt.

Men det kanske mest uppseendeväckande är Michael Shellenbergers medgivande att miljörörelsen under lång tid har vilselett allmänheten. Shellenberger är sedan länge en ledande amerikansk miljöaktivist. (). Så här börjar Shellenbergers uppgörelse:

On behalf of environmentalists everywhere, I would like to formally apologize for the climate scare we created over the last 30 years. Climate change is happening. It’s just not the end of the world. It’s not even our most serious environmental problem. I may seem like a strange person to be saying all of this. I have been a climate activist for 20 years and an environmentalist for 30. But as an energy expert asked by Congress to provide objective expert testimony, and invited by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) to serve as expert reviewer of its next assessment report, I feel an obligation to apologize for how badly we environmentalists have misled the public. Here are some facts few people know: Humans are not causing a “sixth mass extinction”. The Amazon is not “the lungs of the world”. Climate change is not making natural disasters worse. Fires have declined 25 percent around the world since 2003.

Läs vidare här

Detta är ett oväntat medgivande och det kan kanske ännu inte uteslutas om Michael Shellenberger uttalande är ett slags fake news eller om han är utsatt för påtryckningar att återta sitt yttrande. Den ursprungliga artikeln i Forbes har blivit borttagen. Det kan vara tillfälligt men liknande hände med Michael Moores film, The Planet of the Humans. Miljörörelsen har mäktiga beskyddare. Shellenberger har under de senaste åren uttalat sig positivt om kärnkraft och menar tillsammans med flera ledande klimatforskare att kärnkraft är nödvändigt för att begränsa den globala uppvärmningen.

Den här utvecklingen indikerar hur politiska eller religiösa uppfattningar kan utvecklas. Antingen går de under i en allt trängre sektliknande rörelse eller också, som i fallet med Shellenberger, så tränger förnuftets ljus igenom och skapar en utväg. Låt oss hoppas att dagens klimathysteri, som plågar Sverige och flera andra länder, kan lära av Shellenberger och återfinna vägen till en sund och balanserad syn på miljö- och klimatfrågor.