Pappa har som så många äldre stannat hemma sedan i mars och inte kunnat ta sina vanliga prover för att kontrollera diabetes och njurar. Han har också tittat på CNN som rapporterat om att bära munskydd är det mest effektiva sättet stoppa smittspridning från person till person, enligt en ny studie. Jag och min man har också valt att självisolera oss för att kunna hjälpa till. Vi handlar allt på nätet, mat, medicin och andra förnödenheter och besöker vare sig vänner eller offentliga inrättningar.

Men nu har pappas ben svullnat och typiska diabetessår kliar och svider ovanför anklarna, det ser hemskt ut. Benen värker. Vi måste åka in. Men hans fråga om munskydd får ett nekande svar av vårdcentralen. Nej, regionen har inga krav på att vården ska skydda patienterna. Som äldre högriskpatient med två hjärtinfarkter, diabetes och en stroke i bagaget förväntas han träffa läkare och sjuksköterskor utan skydd mot deras utandningsluft, vilken kan innehålla pre- eller asymptomatisk droppsmitta.

Undertecknad, dottern, biologen, har följt Sveriges hantering av coronapandemin med stigande fasa och tyvärr tvingats konstatera att Sverige rör sig allt längre bort från WHO och vetenskaplig internationell konsensus, inte minst vad gäller asymptomatisk smitta och munskydd. Och jag vägrar att acceptera vårdcentralens nej till att använda munskydd vid undersökningen av min pappa.

Nyligen öppnade en andra vårdcentral på orten, i privat regi. Jag mejlar dem och får direkt svar att de har förvisso heller inga direktiv från regionen att använda munskydd när de träffar patienter men att det ska gå att lösa. Vi har kontakt på telefonen och lägger upp en strategi där vi får gå direkt in på undersökningsrummet och att alla som ska träffa pappa kommer att ha munskydd eller visir. Och så blir det. Besöket avlöper väl och vi är djupt tacksamma för att personalen har gjort vad de kunnat för att minimera risken för smitta, självklart har pappa och jag också haft munskydd på oss. Det är då skyddet blir starkt visar forskningen, när alla bär munskydd.

Vi är tacksamma för något som egentligen borde vara självklart.

Men det visar sig att andra regioner har hunnit längre med att skydda patienterna. Jag pratar med en god vän vars son är i riskgrupp och de besöker ofta sjukhuset. De har under hela våren fått kämpa för att personalen ska bära munskydd i kontakterna med den sjuke sonen. Men i ett dokument från det mer uppdaterade region Västmanland kan man nu läsa: ”Nu även skydd för patient mot smitta från personal… Smittsamheten är som regel störst vid insjuknandet. Det är nu visat att virus kan finnas i nasofarynx även dagarna före insjuknande. Detta tillsammans med ett antal insjuknade på äldreboende tolkas som att det inte kan uteslutas att känsliga patientgrupper kan smittas av personal i presymptomatiskt skede. Därför rekommenderas nu att en barriär i form av visir som täcker hela ansiktet (ögon, näsa och mun) eller munskydd bärs av personal i varje ansiktsnära situation inför äldre patient eller yngre patient som tillhör riskgrupp.”

Ett högst välkommet beslut som går i linje med internationella rön gällande droppsmitta och munskydd. Men jag undrar fortfarande: Varför gäller detta inte vid alla patientkontakter? Det hade ju hjälpt till att bryta smittspridningen i Sverige. Även om unga pigga patienter inte löper lika hög risk att bli allvarligt sjuka, så kan de unga smitta sköra och gamla personer i deras närhet som då riskerar att dö. Och varför är regionerna inte samsnackade, varför är vård och patientskydd inte lika oavsett var man bor?

Lena Gillstedt är bekymrad dotter och biolog, har jobbat under många år med vetenskapsjournalistik för bland annat Dagens Nyheter Vetenskap och tidskriften Naturvetaren samt varvat med lite forskning inom det veterinära området. Och föder upp jakthundar.