MOHAMED OMAR: En midsommardikt

KULTUR En poet jag ständigt återkommer till är Olof Thunman. Han föddes 1879 och avled 1944 och är mest känd i hela vårt land för gånglåten ”Vi gå över daggstänkta berg” som skrevs en kväll i juni i Sörmland då poeten var en ung man.

Olof, som gärna kallade sig själv Olle, föddes i Uppsala och studerade senare nordiska språk vid universitetet. I Stockholm utbildade han sig till konstnär vid Konstakademien. Han debuterade sent, 1919, med Pan spelar, och därpå kom regelbundet nya diktsamlingar – Olandssånger, 1927, Från färdväg och fornbygd, 1929, Mark och vindar, 1935, Visor från vidd och vrå, 1939. Dessa böcker finns inte att få tag på i bokhandeln och trycks inte på nytt. Ytterst få av dikterna finns utlagda på Internet. Det är jag som lagt ut de flesta av dem.

Thunman älskade Sverige och Uppland – han var nationalist och provinsialist, fosterlands- och hembygdsromantiker. I många av sina dikter skildrar han det uppländska landskapet. Han har skrivit vår landskapssång: ”Här ligger landet” eller ”Upplandssången”. Han var en vandrande trubadur som besjöng träden, fåglarna och bäckarna. Han valde som personlig symbol Pan, den lurvige Pan, skogens gud. Man kan säga att han var vad Karlfeldt var för Dalarna, Bååth för Skåne och Fröding för Värmland. En stor skillnad mellan honom och dem är att Thunman är mer eller mindre bortglömd.

Hans dikter om Uppland handlar om årets gång, om de stora högtiderna, om sagor och myter, om hur forntiden lever i nuet. Det är därför jag, som intresserar mig för hur svensk kultur formats i samklang med årstidernas växlingar, har haft så behållning av hans dikter.

Vandraren Thunman gick hela sitt liv över daggstänkta berg. Livet och naturen hade ständigt ett friskt, daggvått skimmer över sig. Och längst bort hägrade som i sången ”fågel Fenix land”, sagolandet som ”skiner av kristaller och rubiner”.

Ligustersvärmarens honungsflykt

Det är som såg jag en helig dans
i en offerlund i mytens dar
under junimånadens dämpade glans.
Magiskt skönsvängda kretsar du drar
kring den ångande häcken
av syrener i lila och vitt
och du dröjer ibland vid ett givmilt honungsbäcken
och läppjar därpå, men i flykten blott, så förtrollande tyngdlöst fritt.

Titanias egen fjäril
du dansar med drömlätt behag
inför sirade näktarkäril
i kaprifolernas klängande snår,
medan midsommarnatten förgår.
Och dimbalettens gracilaste älva
bleknar om kinden
och landar i gräset med vingar som skälva
och blandar en avundens suck
i den välluktsmättade vinden.
Och den virvlande gyckelmakaren Puck
med narrstreck och upptåg som aldrig ta slut
hejdar sin framfärd ett ögonblick
i beundran och flämtar ut
och består dig en gillande nick.

Ja, ingen kan nalkas förnämare och närmare
Terpischores luftiga helgedom
än du, ligustersvärmare,
när betagen och yr
du dansar för midsommarnattens blom
en flyende stund, innan morgonen gryr.

Ordförklaringar:

Ligustersvärmare (Sphinx ligustri) av familjen svärmare är den största nattfjärilen i Sverige.

Titania är namnet på älvornas drottning i William Shakespeares drama En midsommarnattsdröm.

Terpischore är i grekisk mytologi kitharans, den lyriska diktkonstens och dansens musa.

Puck är en figur i älvakungen Oberons tjänst i Shakespeares pjäs En midsommarnattsdröm.

BILD: Oberon möter Titania. Illustration av den engelske konstnären Arthur Rackham (1905)

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar