HITTAT PÅ NÄTET: Midsommardagen eller Johannes Döparens dag

Midsommarafton firades tidigare den 23 juni, dagen före midsommardagen, Johannes Döparens dag, även kallad S:t Johannes eller S:t Hans.

Enligt den bibliska traditionen var det ett halvår mellan Johannes’ och Jesu födelsedag. När man bestämt att Jesu dag skulle firas den 25 december, måste följdriktigt Johannes dag komma sex månader tidigare.

Jesu födelsedag firas alltså kring vintersolståndet, Johannes kring sommarsolståndet. Enligt Johannesevangeliet 3:30 säger Johannes Döparen: ”Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas”. På samma sätt tillväxer dagarnas längd efter Jesusdagen och minskas efter Johannesdagen.

Utdrag ur artikeln ”Midsommardagen” ur det klassiska svenska uppslagsverket Nordisk familjebok (1800-talsutgåvan):

Midsommardagen, Johannes Döparens dag (D. Sankt Hansdag, T. Johannistag, Fr. La Saint-Jean), d. 24 Juni, firas af den rom.-katolska kyrkan samt i Sverige och Finland till minne af Johannes Döparens födelse.

Denna kyrkofest anses hafva blifvit införd omkr. midten af 400-talet, således ungefär ett århundrade efter det att kyrkan börjat fira Juldagen såsom Jesu födelsedag. Den förlades till d. 24 Juni, emedan Johannes Döparen, enl. Lukas, föddes sex månader före Jesus.

Döparens dag kallas i Sverige vanligen Midsommardagen, derför att den infaller vid sommarsolståndet; och då i vårt land sommaren just vid den tiden födes på nytt, har man der till det egentliga ämnet för dagens firande tillagt ett nytt: Guds uppenbarelse i naturen.

Midsommardagen är i Sverige ej endast helgdag, den är af forno jämväl en allmän folkfest, som tager sin början aftonen förut (midsommaraftonen). Då prydas husen utan och innan med löf och blommor, då dansas kring ”majstången” (se d. o.), och i Stockholm hålles då t. o. m. en särskild marknad (”löfmarknaden”) för löfruskor och barnleksaker.

Under midsommarnatten tändes förr och tändas kanske ännu på sina ställen eldar (såsom bruket fortfarande är mångenstädes i andra land), hvilka väl äro att anse som qvarlefvor från en längst förfluten tids solkult (hos oss Balders dyrkan). Den natten plockar ungmön blommor af nio slag, bland dem dock alltid en ”Johannisblomma” (Hypericum perforatum), hvilka hon lägger under hufvudgärden för att i drömmen få se ”sin tillkommande”, eller ock vinner hon denna sin önskan, om hon under tystnad och i ensamhet genomvakar midsommarnatten i det fria.

BILD: Johannes Döparen. Målning av Leonardo Da Vinci

Redaktionen