BITTE ASSARMO: Midsommar – det svenskaste som finns

Midsommar är här igen – denna magiska helg som bjuder på de ljusaste kvällarna och nätterna och som är det svenskaste som finns. En helg fylld av traditioner, generationers minnen och upplevelser, och dofter och smaker som knyter an till vår historia och vårt kulturarv. Vi svenskar älskar vår midsommar, helt enkelt, och varför skulle vi inte göra det?

För många år sen, någon gång i början av 1990-talet, var jag på resande fot på midsommaraftonens morgon. På P1 sändes passande nog ett program om just midsommar och programledaren ville att lyssnarna skulle ringa in och berätta om vad de tyckte om midsommartraditionen – särskilt lyssnare med utländsk bakgrund. Och hon fick gehör – om än inte riktigt på det sätt hon uppenbarligen hade hoppats. De utlandsfödda lyssnarna som ringde visade sig nämligen älska den svenska midsommaren.

En av dem kom ursprungligen från Polen. Hon pratade både länge och väl om hur mycket hon tyckte om att dansa kring majstången och hur mycket hon älskade sill och färskpotatis. Till slut var programledaren tvungen att avbryta. ”Men det där med Små grodorna… Är det inte lite löjligt, egentligen?” sa hon med fniss i rösten.

”Löjligt? Nej det är jätteroligt! Det är ju en tradition!” svarade den polskfödda kvinnan och programledaren fick bråttom att avsluta samtalet och ta in nästa lyssnare. Som var en man, född i Iran, som bara såg ett enda fel med midsommarfirandet.

”Vad är det som är fel? Tycker du att svenskarna dricker för mycket? Det dricks ju väldigt mycket på midsommar. Och sillen. Vad tycker du om sillen egentligen? Den är väl egentligen inte särskilt god?”

Men lyssnaren hade varken synpunkter på alkoholen eller sillen. Hans enda invändning var att han tyckte firandet var för kort, och borde pågå ytterligare några dagar eftersom det var så mysigt och trevligt.

Midsommar i Danderyd 1951:

En tredje lyssnare uppskattade midsommarhelgen särskilt mycket eftersom hon tyckte att svenskarna generellt visade mer glädje och stolthet över sin kultur just under midsommar. Det ifrågasattes förstås av programledaren, som inledde en lång och ganska hånfull monolog om avsaknaden av just svensk kultur; hade inte lyssnaren förstått att det inte finns någon svensk kultur, liksom?

Det hade inte lyssnaren och programledaren fick ge sig. Men det där fick mig att fundera. Dels, naturligtvis, på varför det var så oändligt viktigt för den där människan i public service att förminska den svenska kulturen. Dels på hur lite gensvar hon faktiskt fick från de utlandsfödda personer som ringde. Det tycktes mig som om ivern att förminska och förneka den svenska kulturen och de svenska traditionerna främst finns just hos privilegierade mediemänniskor som sitter i sina radio- och TV-studios, eller på stora tidningsredaktioner, långt borta från verkligheten.

Den uppfattningen har jag fortfarande. Det är liksom ingen slump att skattefinansierade SVT passar på att fira midsommar med ett program som uppfostrande ska förklara för svenskarna att midsommartraditionen minsann inte alls är särskilt svensk.

Det intressantaste är förstås att när midsommarafton väl är inne, då sitter varenda kulturjournalist med blomsterkrans i håret och lägger upp selfies på sociala medier. Det är sill i skärgården och nubbe på hippa innergården på Söder och det finns ingen hejd på hur traditionellt det ska vara.

Det kan bara betyda en sak, nämligen att de i grund och botten är lika förtjusta i de svenska traditionerna som vanliga dödliga. Kulturförnekandet är ett spel för gallerierna, för att de ska framstå som lite märkvärdigare än vanliga svenssons. Ett uttryck för en mix av komplex och hybris, med andra ord.

Vi andra, vi fortsätter fira midsommar så som vi alltid gjort, utan minsta behov av att urskulda oss eller oroligt fundera över om någon kan bli kränkt. Själv njuter jag storligen av denna underbara helg och höjer mitt nubbeglas för mina föräldrar, och deras föräldrar, och för alla de som fört traditionen vidare i generation efter generation.

BILD: Målning av Anders Zorn.

Bitte Assarmo