Konspirationsteorier avfärdas ofta med argument av typen: Verkligheten är alltför komplex för att kunna regisseras. Även om man har pengar och inflytande i paritet med Rockefeller, krävs en överjordisk intelligens för att tänka ut en ”masterplan” så sofistikerad att världshändelser faller på plats likt dominobrickor. Bara i James Bond hittar man så geniala skurkar. Och även där brukar dom misslyckas.

Själv tror jag på mindre ”intelligenta” konspirationer, som både kan vara illa planerade och i grunden orealistiska – men icke desto mindre få stort genomslag. Även om planen misslyckas kapitalt, kan man i kraft av sitt inflytande initiera händelseförlopp som inte går att vrida tillbaka. Ett pedagogiskt exempel är regeringen Reinfeldts öppna-hjärtan-politik.

En konspirationsteori (som bekräftas av förre moderatledaren Bo Lundgren) menar att det verkliga skälet till att Reinfeldt ville öppna landets gränser inte var omsorg om världens flyktingar, utan en önskan att nedmontera det svenska välfärdssystemet (genom överbelastning). När medborgarna inte längre kunde luta sig mot staten, skulle de tvingas till eget ansvar och utveckla privata initiativ vilket skulle få landet skulle blomstra. Med ett stadigt inflöde av fattiga somalier, skulle man väcka ”det sovande folket”.

Sett i backspegeln låter det inte direkt som någon ”masterplan”. För det första kollapsade inte välfärdsindustrin, utan expanderade på andra sektorers bekostnad. För det andra verkar man inte ha tänkt på risken för ökad kriminalitet, social oro, ekonomiskt underskott i kommunerna, kulturkonflikter, maffiastyrda förorter, kris inom poliskåren, skolan, sjukvården etc.

En annan konspiration som eventuellt missade målet var 9/11. Konspirationsteoretiker på nätet har länge hävdat att krafter inom Bushadministrationen var delaktiga i attacken. Motivet skulle vara att, likt ett modernt Pearl Harbor, samla nationen till kamp mot en gemensam fiende (eftersom Sovjetunionen abdikerat från den rollen 1991). Om det utgjorde ”masterplanen” så blev resultatet magert. Idag är amerikanska folket mer splittrad än någonsin, medan den tilltänkta fienden ätit sig djupt in i det demokratiska partiet.

Det går säkert att hitta fler exempel på möjliga konspirationer som inte fungerat, men uppbackade av tillräckligt kapital ändå satt snöbollar i rullning som blivit svåra att kontrollera. Jag kan tänka mig att raskravallerna i USA initierats av krafter som bara velat sätta käppar i hjulet för Trumps valkampanj, utan att inse att de plötsligt kan stå inför ett fullskaligt inbördeskrig.

Aldrig tidigare i historien har så få människor kontrollerat så stor del av världens resurser som just nu, och bara här står vi inför ett demokratiproblem. Men det viktigaste problemet kanske inte är demokrati eller icke demokrati, utan den evolutionsprocess som för ledare till toppen. Jag har svårt att tänka mig att ett land som Sverige inte skulle kunna producera bättre ledarmaterial än Stefan Löfven, Lena Hallengren eller Dan Eliasson. Men trots vår hyfsat fungerande demokrati, är det de underbegåvade karriäristerna som tar hem spelet.

I USA verkar det vara ungefär lika illa. Hur kan det komma sig att det jättelika demokratiska partiet inte lyckas avla fram mer kompetenta ledare än Joe Biden – en överårig medelmåtta som verkar spela i samma liga som Stefan Löfven? Medan unga intelligenta förmågor som Pete Buttigieg blev utkonkurrerade på ett tidigt stadium. Situationen för tankarna till Sovjetunionen, där en väletablerad nomenklatura utan visioner stängde vägen för all politisk förnyelse, tills det var för sent.

Konspirationsteorier på nätet brukar hävda att presidentkandidater som Biden bara är marionetter i händerna på en skuggregering, fast besluten att införa det som kallas ”New World Order”. Jag har svårt att bedöma sanningshalten i allt detta, men känner på mig att om man följer trådarna ända upp till pyramidens topp, hittar man samma typ av människor. Förkrympta individer, utan intellektuell förmåga att bedöma konsekvenserna av sina beslut.

Vet inte om det kan tjäna som tröst, men tror hjärnan bakom vår tids konspirationer har mer gemensamt med Jönssonligan än superskurken Blofeld.