INTERVJU Författaren Sara Olsson är snart aktuell med en ny erotisk roman på sitt eget förlag Ordlust. För många är hon känd från sociala medier där hon flitigt rapporterar om sitt förhållande till naturen och speciellt om det badande i havet vid Höga kusten hon ägnar sig åt året om. Richard Sörman samtalar med Sara angående människors växande behov av att knyta an till sin fysiska livsmiljö och få uppleva kyla och värme, ljus och mörker. Hon berättar också hur hon hanterar balansen mellan den digitala världen och den verkliga.

Det är en tydlig trend att människor (inte alla, kanske inte ens många, men några) försöker hitta tillbaka till en mer påtaglig kontakt med vår fysiska livsvärld. Urbanisering, elektrifiering och nu digitalisering har fjärmat oss från naturen. Kanske ser vi en reaktion där människor aktivt utsätter sig för värme och kyla, ljus och mörker, tystnad och naturliga ljud. En av de personer i den digitala offentligheten som inspirerade till den artikel jag skrev i ämnet förra veckan är författaren Sara Olsson. För sju år sedan hoppade Sara av en yrkeskarriär inom bankvärlden. Idag driver hon eget bokförlag, Ordlust, och är snart aktuell med en ny titel: DEAD & ALIVE. Sara är aktiv på sociala medier där hon berättar om sitt skrivande, om sitt intresse för lust och erotik och inte minst om sitt starka förhållande till naturen. Bland annat badar hon året runt i havet vid Höga kusten i Ångermanland där hon och familjen har ett hus.

När jag pratar med Sara över en länk berättar hon att hon redan som barn tillbringade mycket tid i det fria. Hon gick inte på förskola med andra barn utan tillbringade dagarna utomhus med sin mormor. Sedan dess har avskildheten i skogen eller vid havet alltid fungerar som en inspirationskälla för livslust och fantasi. Jag frågar henne hur det kom sig att hon började bara året runt.

– Jag har hållit på med det i fem år nu. En dag i mars 2015 var det jättefint väder och jag tänkte: varför skulle man inte kunna bada? Så jag gjorde det och sedan har det bara fortsatt. Jag tror att det hänger ihop med att jag började skriva om lust och erotik. Jag läste erotiska texter samtidigt som jag kom in på det här med vinterbadandet. Efteråt har jag förstått att det hängde ihop. Utsätter man kroppen för ett iskallt bad blir man nedkyld och kroppen får panik. Då är det som att hjärnan stängs av och man fokuserar helt och hållet på vad man känner. Efteråt får man en otrolig blodgenomströmning genom hela kroppen. Så det finns en uppenbar koppling mellan erotiken och vinterbadandet.

– Det gemensamma är väl att man glömmer bort sig själv?

Exakt så. Allt det brus som finns i våra huvuden stängs av. Det är samma sak med det mörker som finns här ute vid kusten under vinterhalvåret. Man ser absolut ingenting och det finns inga ljud som distraherar. Om man lyckas komma i samklang med det är det som att tillvaron stannar upp. Och för mig är det något speciellt med den natur som finns här ute. När jag åker hit och inte har varit här på ett tag och kommer över Högakustenbron och ser de här bergen som är blåa och som reser sig ur havet då drar det igång något inom mig. Dels vill jag skriva, men jag vill också ut och vara i den här miljön.

– Är det här en barndomsmiljö för dig?

Ja, jag är uppvuxen i Nordingrå. Inte i det hus vi har nu. Men kusten och naturen här ute har varit med mig sedan barndomen.

– Jag tänker på att barndomens intryck är så starka och att kärleken till naturen måste förstärkas av att det är barndomens miljö, luft och dofter som du knyter an till.

Så är det. Det finns dessutom en koppling till tidigare generationer. Min farmor levde här i närheten i skogen utan el och rinnande vatten. Jag hade kvar henne länge så vi kunde ofta sitta och prata om äldre tider.

– Jag tror det är en sorg för många människor att de saknar en levande kontakt med sin fysiska barndomsmiljö.

Det tror jag med. Jag märker på dem som hör av sig till mig att många blir glada av det jag lägger ut på till exempel Instagram. Det verkar finnas en lycka i att få se den här typen av miljöer i kombination med de suggestiva texter jag skriver. Det finns uppenbarligen en stark längtan hos många att få vara ute i naturen på det här sättet.

– Det finns en dimension till här. I äldre litteratur ser man att naturen och kosmos kunde vara som ett hem för människor. Sol och måne eller kanske årstidernas växlingar skapade trygghet och vana. Det här tror jag vi har förlorat i och med att vi lever i städer och tillbringar så mycket tid i skyddade inomhusmiljöer med elektiskt ljus.

När du säger det tänker jag på att jag har gjort ett par fullmånsbad också. Det kan vara full mångata ute på vattnet och det blir nästan en overklig upplevelse. Det iskalla badet och månens starka ljus skapar en otrolig kontakt med naturen och med hela livsmiljön. Månen lyser upp allting. Det är mycket märkligt och mycket starkt.

– Jag kommer att tänka på Tove Jansson och Muminvärlden här. De här märkliga varelserna som hon fantiserade ihop och som lever vid kanten av havet och som har bergen, skogen och havet som enda livsmiljö. Och överallt finns det små märkliga liv. Ingenting är dött. Det sitter en liten varelse under varenda stubbe och trycker.

Jag pratade häromdagen med någon om att det inte är så konstigt att människor trodde på naturväsen förr. I månljuset uppstår skuggor överallt. Man hör ljud från djur man inte känner igen. Och när bruset från trafiken eller från datorer och TV inte finns får naturen plötsligt ett annat liv. Till exempel börjar man se former. Ett träd kan verka ha ett ansikte, en rotvälta kan bli ett troll, en stubbe kan se ut som liten vätte. Har man bara fantasi finns det hur mycket berättelser som helst i naturen. Men det här är naturligtvis individuellt. Alla ser inte de här sakerna, eller många har åtminstone en längre startsträcka innan det blir levande. Själv har jag lätt att ställa om till en mottaglighet för naturens mystik. Men det är just i tystnaden och stillheten, i bristen på konstgjord stimulans som fantasin får liv. Vi måste våga ha tråkigt för att fantasin ska börja arbeta. Och jag tror det är viktigt att också barn får ha tråkigt. Jag menar inte att barn ska försummas, men de ska heller inte aktiveras jämt och ständigt. Det kan vara nyttigt att ha tråkigt så att huvudet får börja arbeta påegen hand. Då händer det saker. Och får man ha tråkigt i en miljö där naturen är levande då kommer fantasin av sig själv.

– Hur hanterar du balansen mellan det digitala och det verkliga? För du finns på internet och du är aktiv på sociala medier.

Jag har den inställningen att jag försöker vara närvarande när jag skriver på nätet. Jag föreställer mig att en person jag skriver till verkligen är där, att det är ett riktigt möte. Därför måste jag också stänga av internet. Jag blir trött av att träffa så mycket människor. Jag tar en halv eller hel dag utan internet och laddar batterierna. Jag tror det är viktigt att vi börjar se möten med andra människor på nätet som riktiga möten. Det är så vi träffar människor idag och vi måste låta det bli en del av våra liv. När man verkligen är på internet alltså. Sedan behöver man komma ifrån och gå in i det fysiska som finns omkring oss. Jag vill inte se det digitala som något negativt eller som ett problem. Om jag jämför med min farmor som jag nämnde tidigare och som levde här i närheten så hade hon ingen väg ut ur den lilla gemenskap som fanns i bygden. Hon satt fast i det. Och jag kan inte säga att jag vill tillbaka till den tiden. Idag har vi fantastiska möjligheter att nå ut och det ska vi ta vara på.

– Samtidigt som vi behåller kontakten med naturen och det naturliga?

Ja. Samtidigt som vi behåller kontakten med naturen och det naturliga.

Sara Olsson är aktuell med romanen DEAD & ALIVE som släpps den 6 juni 2020. Den släpps även som ljudbok – med två inläsare för en suggestiv växling mellan röster – under juni 2020.

Foton: Sara Olsson