Höga dödstal och frågetecken om Sveriges strategi mot coronaviruset riskerar att stänga in svenskar när Europas länder öppnar sina gränser. Men det är ingenting som får Sveriges regering att fundera på sitt eget, och Folkhälsomyndighetens, agerande – tvärtom. Utrikesminister Ann Linde (S) ger uttryck för helt andra och, måste man säga, direkt sekteristiska funderingar:

– Det är ett problem när länder inte har den rätta bilden, säger hon i en intervju i Svenska Dagbladet.

Den rätta bilden. Av Sverige. Och vilken är den då, enligt utrikesministern? Att Anders Tegnell är världsmästare i coronakunskap och att den rödgröna regeringen leder världscupen i omtanke om medborgarna? Man blir fan i mig mörkrädd.

Det är uttalanden som Ann Lindes som gör att mitt förakt – jo, just förakt – för de styrande ständigt får ny näring. Jag säger ingenting om huruvida Sveriges coronastrategi är rätt eller fel, för det har jag i nuläget inte en aning om. Om man jämför dödstalen i procent med de i våra nordiska grannländer kan man förstås misstänka att något gått snett här, men säkert kan ingen ännu veta. Vad jag däremot är fullkomligt säker på är att den svenska regeringen kommer att köra ända in i kaklet – oavsett om det visar sig att de gör rätt eller inte. Och det gör mig inte bara vettskrämd utan ärligt talat skitförbannad.

En vettig politiker skulle ta grannländernas frågor och tvivel på allvar och rannsaka sig själv och sina kollegor. ”Har vi något att lära av vår omvärld? Kan vi möjligen ha gjort fel?”. Fundera, tänka efter, diskutera med kollegorna och överväga att anlita en annan epidemiolog som inte är färgad av Folkhälsomyndighetens officiella policy utan kan ge en second opinion. En vettig politiker skulle dessutom fundera över om det kanske rentav vore på sin plats att helt byta ut Anders Tegnell och hans närmaste kollegor, efter alla bergsäkra uttalanden som inte bara yttrats med sällan skådad arrogans utan dessutom visat sig vara helt åt skogen.

En vettig politiker skulle helt enkelt bekymra sig mer över hur Sverige och det svenska folket mår än över vilken bild andra länder har av Sverige.

Ann Linde inte är en sådan politiker. Hon beter sig mer som en sektmedlem som till varje pris vill skydda sin sekt och dess rykte. Som i trans pratar hon om ”bilden av Sverige”, som om det vore kriminellt att se på Sverige utifrån ett annat perspektiv än de sekteristiska Socialdemokraterna har. Socialdemokraterna tycks vara fullkomligt övertygade om att de äger Sverige.

Det är det här beteendet som gör att politikerföraktet sprider sig. Och så länge politiker bär sig åt som Ann Linde kommer det att fortsätta sprida sig. För vilken tänkande människa kan känna förtroende för en politiker som bryr sig mer om ”bilden av Sverige” än om Sverige och dess befolkning? Vilken tänkande människa kan på allvar ha förtroende för en regering som anser sig ha rätt i alla lägen, trots att de egentligen inte har en aning om vad som är rätt eller fel?

Alldeles för många, har det tyvärr visat sig. Socialdemokraterna ökar nämligen i opinionsmätningarna nu i coronatider. Det är förvisso vanligt att den sittande regeringen får bättre opinionssiffror under en kris, men det är förvånande ändå med tanke på hur de uppträder. Jag kan inte finna någon annan förklaring än att svenskarna har blivit så vana vid att förtrösta på myndigheterna att de sluter både ögon och öron och tror på maktens röst för att det helt enkelt är mest bekvämt. Att öppna ögon och öron kostar på, det är svårt att erkänna för sig själv att de som är valda att styra landet har en sekteristisk syn på omvärlden.

Jag kan därför till viss del förstå att människor vill fortsätta slumra. Men bara till viss del. Och jag frågar mig, när ska svenskarna vakna upp ur den här destruktiva slummern? Jag hoppas att uppvaknandet sker innan det är dags att gå till valurnorna nästa gång. Frågan är bara vilka oppositionspartier som är beredda att ta ansvar för att styra Sverige på rätt köl. De politiker som kan stå upp och säga att de bryr sig mer om Sverige än om ”Sverigebilden” får min röst.