Ibland undrar jag om det är något allvarligt fel på svenska folket, rent generellt. Det bär mig verkligen emot att antyda det, för jag älskar mitt kulturarv och min historia, men faktum är att jag ser ytterst lite av den gamla stammens förnuftiga människor när jag ser mig omkring i samhället idag. Och ännu värre verkar det ha blivit sedan coronaviruset smög sig hit från Kina.

Visst, statsministern står i sin kostym på presskonferenserna och uttalar sig myndigt om ”ansvar”. Men sen då? Bakom kostymen? Bakom de förnumstigt sammanbitna läpparna? Bakom den lilla nålen i form av en svensk flagga på kavajslaget? Hur jag än försöker ser jag ingenting alls där, det är bara tomt och innehållslöst.

Som om det inte vore illa nog att vi har så sjuhelvetes opålitliga politiker i vårt land så har vi dessutom en stark tendens till infantil idoldyrkan. Vem kan glömma de förmodat vuxna män som satte på sig knytblus för att stödja Sara Danius – trots att de egentligen inte visste ett skvatt om bråken i Akademien utan bara följde med strömmen. Idag ser vi samma storögt barnsliga dyrkan av statsepidemiolog Anders Tegnell.

Efter veckor av felaktiga – och högst arrogant – uttalade prognoser har Anders Tegnell plötsligt blivit helgonförklarad av en hel drös med människor som anses (och förmodligen anser sig själva) vara vuxna. De skriver beskäftiga inlägg på sociala medier, känslosamma drapor i pressen och har dessutom startat en fanclub på Facebook.

Jo, du läste rätt. Anders Tegnell har en fanclub, lite som Beatles och Rolling Stones på 1960-talet. Det skulle vara hysteriskt kul om det inte vore så förbannat tragiskt.

Fansen vet knappt till sig när det gäller hur högt de ska höja sin store idol. De bygger egna modeller över smittspridning och dödstal, de skriver små dikter och limerickar och de totar ihop alldeles egna konspirationsteorier om hur all kritik mot Tegnell och FHM är ett propagandakrig mot ”Sverige och vår demokrati”.

Det spelar liksom ingen roll om Anders Tegnell har rätt eller fel – han är helt enkelt ofelbar. Det är rena sektvarningen.

Professorn och flitiga twittraren Agnes Wold är en av de mest ”hard core” Tegnell-fansen och det har hon varit sen dag ett. Redan den 6 mars uppmanade hon svenska folket att tacka Tegnell för att han ”slitit andan ur sig” så att coronaviruset inte fått spridning i Sverige. Trots att han uppenbarligen inte alls lyckats med sin strategi har hennes hänförelse inte minskat.

Således var hon en av de första att morra i strupen mot de 22 forskare som i en debattartikel hade mage att uppmärksamma felaktigheter i FHM:s siffror och som fräckt ppstod att Tegnells coronastrategi misslyckats. I Aftonbladet står att läsa att ”professor Agnes Wold” är ”minst sagt kritisk mot de som satte sina namn under debattartikeln.” Minst sagt kritisk? Det räcker alltså inte ens med att vara kritisk mot dem som hyser tvivel om Tegnells ofelbarhet – man måste döma ut dem helt och hållet. Och hon har (förstås) fått medhåll från
andra likasinnade, som Helle Klein och Anne Ramberg som båda grötmyndigt, och i skarpa ordalag, fördömt forskarnas onda tilltag.

Vad beror det här fårskalliga beteendet på? Har vi verkligen en så bräcklig samhällsgemenskap, och så lite individuell tankeförmåga, att det räcker med att ett par hyfsat kända personer skriver en hyllning för att vi ska tappa allt vett och förnuft och följa med flocken utan närmare eftertanke?

Det verkar onekligen så. Och jag kan inte annat än citera den stora Värmlandsskalden Fröding:

– Gubevars för dumt fôlk.

Sällan har det funnits en bättre anledning att säga det.