PATRIK ENGELLAU: De har en bok

Budskapet i denna text är kanske otillåtet lättsinnigt. Eller också kan det vara djuplodande. Jag vet inte. Bedöm själv.

Jag läste en uppsats av idéhistorieprofessorn i Lund Svante Nordin i en nyligen publicerad essäsamling som heter Vänsterns idéer och kommer från Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål. Nordin uppmärksammar en sådan där enkel, välkänd och uppenbar sak som någon skarp tänkare måste formulera för att man ska inse sakens signifikans.

Nordin påpekar att marxismens praktik, till exempel den faktiskt existerande socialismen i Sovjetunionen och Kina, knappt hade ett dugg med Marx teorier att göra:

Marx och Engels hade förutsagt att den socialistiska revolutionen först skulle komma att äga rum i Storbritannien, USA, Tyskland eller Frankrike. Hela deras argumentation avsåg hur just den mest utvecklade kapitalismen måste alstra den klasspolarisering och de överproduktionskriser som oundvikligen skulle komma att resultera i omvälvningen. Bolsjevikrevolutionen hade emellertid genomförts i bondelandet Ryssland.

En annan paradox som Nordin framhäver är att de marxistiska lärofäderna förklarat att produktivkrafternas utveckling skulle ske i regi av kapitalisterna och i internationell skala. Sedan kommer Stalin och talar om ”socialismen i ett land” och att utvecklingen skulle drivas av kommunistpartiet.

Ännu mer uppåt väggarna blir det när marxisten Herbert Marcuse förkunnar att uppror mot kapitalismen bör göras för att den skapar ”överflöd, tolerans och demokrati” till skillnad från Marx och Engels som ville kasta kapitalismen över ända för att den ”medfört nöd och förtryck”.

”Man måste ställa sig frågan”, menar Nordin och jag håller med, ”varför de ryska – och senare bland annat de kinesiska – revolutionärerna valde att hålla fast vid en teori som var så föga anpassad till den verklighet de levde i.”

Faktum är ju att nästan alla världsförbättrande rörelser i hela världen under de senaste minst hundrafemtio åren har bekänt sig till någon form av vänster som har hävdat släktskap med marxismen. Till och med klimatalarmisterna, vars lära borde vara helt neutral vad gäller klasskamp och produktionssätt, knyter an till marxistiska tankegångar. Till exempel framhåller aktiviströrelsen Extinction Rebellion att kapitalismen på något sätt leder till jordens värmedöd.

Den slutsats jag drar är att marxismen kan fungera som Mädchen für alles även om den för vissa ändamål kan behöva justeras. Idealister, oavsett deras konkreta avsikter och mål, har helt enkelt känt sig behöva den marxistiska läran – vars sanna lydelse de ändå inte följer – för att kunna driva sina intressen med tillräcklig trovärdighet. Det är märkvärdigt tycker jag. Varför har de behövt marxismen?

Man får en ledtråd om man funderar på hur motsvarande företeelser gestaltade sig före Marx. Oppositionella och idealistiska rörelser är lika gamla som människan själv och alla sådana rörelser, åtminstone under de senaste millenierna, har behövt ett intellektuellt fundament som rättfärdigat deras strävan. För det mesta har den politiska kampen handlat om fördelningen av samhällets ekonomiska överskott. De rörelser som saknar ideologi är bara vanliga rövare medan de som stödjer sig på ett vedertaget religiöst eller sekulärt tankesystem plötsligt förvandlar sig till verktyg för ädlare ändamål.

Före Marx fanns kristendomen. Båda tankeriktningarna hade ungefär samma uppgift, nämligen att tjäna som hedersamt, till och med sakrosankt, fundament för sociala rörelser med ambitioner att på ett eller annat sätt modifiera människans levnad på jorden, särskilt egendomsordningen. Båda rörelserna har verkat för ett tänkt himmelrike, i marxismens fall på jorden, i kristendomens fall kanske på jorden men i alla fall efter döden och i paradiset. Precis som marxismen har kristendomen kunnat användas lite hur som helst oberoende av vad det står i den heliga urkunden (delvis eftersom den heliga urkunden inte är precis entydig på alla punkter). Betänk exempelvis att båda sidorna i trettioåriga kriget stödde sig på samma lära.

Så vad är det som gör både marxismen och kristendomen så användbara som grundval för olika sociala rörelser som vill framträda inte bara som simpla rånarligor utan som strömningar med stil och som i kraft av sin fördelaktiga framtoning lyckas inspirera de egna anhängarna till så mycket större hängivenhet i kampen?

Jag tror att förklaringen är att båda dessa tankeriktningar, marxismen och kristendomen, har varsin bok, Kapitalet respektive Bibeln. En rörelse måste ha en Bok för att vinna respekt. Rörelsen behöver inte göra som det står i Boken eftersom knappt några andra än professorer i idé- och lärdomshistoria läser den. (Katoliker är kända för att inte läsa Bibeln.) De heliga Böckerna har inga internationella kommittéer som kan ingripa mot intellektuella intrång eller skicka polismakt med stöd i FN-konventioner om de immateriella rättigheternas okränkbarhet. Därför kan vem som helst med lite beslutsamhet och framåtanda ställa sig under det skyddande banéret av en erkänd Bok utan att behöva bry sig om innehållet.

Äsch, säger du kanske, en social rörelse kan väl skriva en egen Bok om det behövs! Varför behöva använda en redan etablerad Bok när det är så lätt att författa en ny? Sådana försök förekommer. Ett exempel är Mormons bok, mormonernas heliga skrift, som är resultatet av att Joseph Smith Jr blev verbalinspirerad av Gud ungefär som profeten Mohammed och presenterade sin Bok år 1830. Antagligen kände Joseph Smith att det unika USA – ”Guds eget land” – behövde en unikt egen Bok för att göra Jesu budskap rättvisa. Det var fint tänkt, men se hur det gick. Mormonerna fick inte mycket efterföljd. Extinction Rebellion lutar sig hellre på den ungefär samtida Boken Kapitalet. Det är svårare än man tror att skapa en ny helig skrift och därför väljer rörelser att återanvända beprövade Böcker.

Förresten är det samma sak med Koranen där särskilt uppskruvade anhängare såsom jihadistiska medlemmar av den islamiska staten kanske inte läst en rad i Boken men ändå är övertygade om att de kommer att få martyrs belöning om de har oturen att själva falla i kampen mot de otrogna. Bara vetskapen om att det finns en Bok stålsätter rörelsens kadrer.

Patrik Engellau